Problem med Obamas sjukvårdsreform

De kommande besluten i senaten riskerar att leda till att många institutioner som har hand om patienter tillhörande det offentliga sjukvårdsprogrammet Medicare kommer att upphöra med sin verksamhet.

Av USA:s 253 miljoner sjukförsäkrade omfattas ungefär 40 procent av de offentliga programmen Medicaid och Medicare. Det är handikappade, pensionärer, statsanställda samt de som tjänar mindre än 8400 dollar om året som omfattas av dessa program. De resterade 60 procenten är försäkrade hos sin arbetsköpare eller betalar försäkringen helt själva. Ungefär 47 miljoner av USA:s befolkning saknar helt sjukförsäkring.

Den årliga genomsnittskostnaden för en enskild försäkringstagare ligger på motsvarande 4500 dollar per år. Är man en familj blir kostnaden per person lägre.

Nedskärningar
I en konsekvensanalys från uppföljningsbyrån CMS ifrågasätts senatens förslag till nedskärningar för de äldre och handikappade. CMS säger att nedskärningarna på 400 miljarder dollar över en tioårsperiod ”inte är hållbara” ifall en rimlig sjukvård skall upprätthållas.
 
Sjukvårdslagen måste, om den går igenom i senaten, sammanfalla med representanthusets beslut från början av november. Detta ligger ungefär 100 miljarder dollar över senatens förslag. 

Senatens majoritetsledare, Harry Reid, demokrat från Nevada, behöver alla de 58 demokraterna samt två oberoende för att garantera lagens genomförande. I debatten om den nya sjukvårdslagen hotar en oberoende senator från Connecticut att rösta mot sjukvårdslagen eftersom han är mot all statlig inblandning.

Abortbegränsning
En demokratisk senator från Nebraska motionerade för att budgeten för aborter skall skäras ned till ett minimum innan han kan tänkas rösta för lagen. Hans motion röstades ner med röstsiffrorna 54-45 och det är nu osäkert ifall han kommer att stödja den nya hälsovårdslagen.  

Kongressens budgetdepartement CBO har i sin tur beräknat att lagstiftningen kommer att kosta 848 miljarder dollar över en tioårsperiod. Då är inte budgetnedskärningarna på 400 miljarder dollar medräknade.

Barack Obama är angelägen om att senatsförslaget går igenom och vill gärna att någon form av hälsovårdslag kommer upp på hans bord för underskrift innan han håller sitt tal till nationen i slutet av januari. Obama har sagt att han räknar med att få senatens godkännande innan julhelgen.

De ursprungliga förslagen och tankegångarna från demokraternas sida om allmän sjukförsäkring är skjutna i sank efter en hård kampanj från den privata försäkringssektorn uppbackad av republikanska partiet.

Obama har sagt att varje utgift i den nya hälsovårdslagen skall vara kostnadsneutral och aviserar andra nedskärningar inom hälso- och samhällsservice.

15 miljoner utanför
Vad som framkommit i besluten är att det kommer att bli obligatoriskt för dem som inte har sjukförsäkring genom sin arbetsgivare att köpa en försäkring. Arbetsgivaravgifter skall bidra med subventioner. De som inte tecknar en försäkring kommer att åläggas straffavgift.

Det är de privata försäkringsbolagen som kommer att administrera de tillkommande försäkringarna och göra stora vinster på de nytillkommande försäkringstagarna. I förslaget skall försäkringsbolagen få svårare att neka de som ligger i hälsomässiga riskgrupper.

När den nya lagen träder i kraft så kommer fortsättningsvis minst 15 miljoner människor stå utanför försäkringssystemet.

ERIK ANDERSON
Proletären nr 51-53, 2009


Profittänkande mot strategiska intressen
USA har en dyr och ineffektiv sjukvård som gör att supermaktens ställning i världen försvagas. Men de som tjänar stora pengar på dagens system gör allt för att bevara det.

USA lägger 16 procent av sin bruttonationalprodukt (BNP) på sjukvård. Sverige lägger 9,1 procent.
Enligt OECD som baserar sig på de senast tillgängliga uppgifterna så var sjukvårdskostnaden år 2007 per invånare 23300 kronor i Sverige medan den var 51000 kronor i USA. Detta trots att Sveriges andel av befolkning över 80 år utgör 5,4 procent mot USA:s 3,6 procent.

Den i USA till största delen privata sjukvården samt avsaknaden av ett allmänt sjukförsäkringssystem har lett till stora sjukvårdskostnader utan att systemet når de mest utsatta.

Medan de välbärgade skikten kostar på sig dyr sjukvård, vilket driver upp statistiken över vårdkostnaderna, lämnas många fattiga utan adekvat vård. Den som inte har sjukförsäkring kan inte nekas akutsjukvård, men har ingen rätt till vård där utöver.

USA lägger alltså 16 procent av sin BNP på sjukvård. Även i förhållande till många andra västländer är USA:s sjukvård dyr och ineffektiv.

Låt oss ta några jämförelser:
• Spädbarnsdödlighet per 1000 födda för Sverige är 2,6 medan den för USA är 6,9
• Medellivslängd för kvinnor i Sverige är 82,8 år medan den i USA är 80,4
• För män är medellivslängden 78,4 år för Sverige medan den i USA är 75,2
• Antalet läkare per 1000 invånare i Sverige var 2005 3,5 medan USA hade 2,4 läkare på 1000 invånare.

USA ligger efter de flesta andra västländer (samt Kuba) i jämförbara folkhälsotal. Oändliga resurser slösas bort på en dyr och ineffektiv sjukvård.

En fördyrande omständighet i USA:s sjukvård är att många läkare försäkrar sig dyrt mot olika stämningar, skadeståndsanspråk och juridiska processer som kan bli följden av medicinska felbehandlingar. Vilket i sin tur driver upp läkararvodena. I förlängningen försörjs därmed en armé av advokater som driver skadeståndsprocesser mot läkare.   
 
Den stora skillnaden mellan länder med en i huvudsak samhällelig sjukvård och USA:s i huvudsak privata sjukvårds- och sjukförsäkringssystem vållar problem för de härskande skikten i USA.

Inte för att de härskande börjat tänka på de fattiga, utan för att så stora resurser går till sjukvård, samtidigt som de snedfördelade insatserna leder till sämre folkhälsa i jämförelse med länder baserar sin sjukvård på offentlig regi.

Därför kolliderar insikt om ineffektiviteten i sjukvården med det krassa profittänkandet inom den kapitalistiska amerikanska sjukvårdsindustrin, det privata sjukförsäkringsväsendet, advokatkårens intressen och läkemedelsindustrin.

Hotar USA:s ställning i världen
Orsaken till att demokraterna tagit upp tanken på allmän sjukförsäkring är en strategisk insikt om att den bristande amerikanska folkhälsan, trots rekordhöga sjukvårdskostnader, på sikt påverkar USA:s generella konkurrenskraft mot sina rivaler.

Det är mellan dessa två stridande intressen man måste se dagens amerikanska sjukvårdsdebatt; sjukvårdskapitalets och försäkringsbolagens krassa profitbehov mot den del av den härskande eliten som har en strategisk insikt om att något måste göras för att USA i folkhälsoavseende, och därmed i generell konkurrenskraft, inte skall halka än mer efter sina rivaler.

Men efter alla vändningar, kohandel och kompromisser är inte mycket att vänta av Obamas nya hälsovårdslag. Därtill är kapitalets krav på profiter större och starkare än den strategiska insikten om bristande amerikansk folkhälsa.

EA