Hoppa till huvudinnehåll
Av

Så här tycker iranierna

Folkmajoriteten i Iran är för fria val och pressfrihet. Men den överväldigande majoriteten stöder också kärnenergiprogrammet och pekar ut USA och Israel som de största hoten mot Iran.



Kort innan det iranska presidentvalet presenterades en omfattande undersökning gjord av ansedda opinionsinstitut baserade i Washington och Bryssel. Iraniernas svar på frågorna strider mot den förenklade bild som presenteras i västmedier.

Vi presenterar delar av resultatet:

Relationerna till USA
60 procent är för villkorslösa förhandlingar mellan Irans och USA:s regeringar, och 70 procent är positiva till investeringar från väst.
Samtidigt anser 38 procent av befolkningen att USA utgör det största hotet mot Iran (USA är på andra plats efter Israel).

De två åtgärder som bäst skulle främja relationerna mellan länderna vore ett frihandelsavtal samt att USA:s trupper lämnar Irak. I topp för åtgärder som inte förbättrar relationerna är att USA arbetar inne i Iran för att sprida demokrati.

Israel-Palestina
44 procent av iranierna ser Israel som det land som utgör det största hotet mot Iran. 34 procent anser att Israel är det näst största hotet.
Hela 62 procent av befolkningen är motståndare till ett fredsavtal med Israel och menar att alla muslimer ska kämpa tills det inte längre existerar någon israelisk stat i Mellanöstern.

64 procent stöder det iranska regeringens militära och ekonomiska hjälp till palestinska Hamas och Islamiska jihad.

Inrikesfrågor
De viktigaste frågorna för den iranska regeringen anges enligt följande: Förbättra ekonomin (90 procent), garantera fria val (87 procent), garantera pressfrihet (84 procent), handel och relationer med väst (75 procent), stöd för Hamas och libanesiska Hizbollah (60 procent) samt kärnvapen (49 procent).

Ekonomin
Ahmadinejad får både ros och ris för sin ekonomiska politik. 27,8 procent anser att han uppfyllt löftet att fördela oljepengarna till folket, 58,0 procent anser att han inte gjort det.

28,9 procent anser att de fått det bättre under Ahmadinejads år vid makten, 47,1 procent anser att de har det som tidigare och 23,6 procent menar att det fått det sämre.

Tillgång till Internet
Apropå svenska mediers rapportering om Internets centrala roll i protesterna i Iran är det viktigt att veta att knappt var tredje iranier (32,8 procent) har tillgång till Internet i hemmet.

91,3 procent svarar att tv är deras främsta nyhets- och informationskälla. 2,8 procent svarar Internet.  

Kärnenergi/vapen
83 procent uttrycker ett absolut stöd för satsningen på kärnenergi. När det gäller kärnvapen är opinionen svagare, även om 52 procent är för att Iran ska utveckla och inneha sådana.

Samtidigt anser över 70 procent av folket att Iran ska tillåta fullständiga inspektioner och garantera att kärnvapen inte utvecklas, om landet i utbyte erbjuds handel och investeringar, humanitär hjälp eller stöd till utveckling av fredlig civil kärnenergi.

Presidentkandidaterna
I debatten efter valet har det påpekats att Ahmadinejad har ett folkligt stöd och att många förväntade sig att han skulle vinna. Även denna undersökning, gjord månaden före valet, gav ett övertag för den sittande presidenten.

Så här fördelades svaren:
Ahmadinejad     33,8 procent
Mousavi            13,6 procent
Karroubi           1,7 procent
Mohsen Rezai    0,9 procent

Enligt dessa siffror är förhållandet mellan Ahmadinejad och Mousavi ännu mer till den förstnämndes fördel än det officiella valresultatet.
 Invändningarna mot en sådan tolkning är att hela 27,4 procent uppgett att det inte bestämt sig, att 7,6 procent säger att de inte vill rösta på någon av de fyra godkända kandidaterna samt att 15,4 procent vägrar svara på frågan.

Opionsundersökningen är gjord av Washingtonbaserade ”Terror free tomorrow; The center or public opinion” och ”New America Foundation” samt ”KA Europé SPRL” med säte i Bryssel. Instituten citeras ofta i amerikanska medier. Terror free tomorrows mest kände rådgivare är senator John McCain.

Utfrågningarna gjordes 11-20 maj och omfattar 1001 telefonintervjuer i Irans alla 30 provinser.

Proletären nr 26, 2009