Till frågan om ockupantideologi
I Proletärens pappersupplaga publicerar vi rapporter från protester mot Irakkriget på fjorton orter över hela Sverige. I Stockholm arrangerades ett seminarium på temat Irak, Palestina och Afghanistan – samma ockupation. Här kan du läsa hela Myrdals tal på seminariet:
Man behöver inte ha läst Machiavelli för att förstå varför Förenta
staterna agerar för att skapa mordiska motsättningar mellan sunni och
shia. Söndra och härska, heter tekniken. Britterna var mästare i att
med dess hjälp i det längsta hålla makten över Indien och andra
kolonier i det imperium över vilket solen på den tiden aldrig gick ned.
Det är alltså klokt att läsa in sig på hur britterna då intrigerade i
Bengalen för att skapa religionsstrider och massmord mellan hinduer och
muslimer.
Drivkraften bakom erövringskrigen mot, och ockupationerna av,
Afghanistan, Irak och Palestina är ytterst ekonomiska och
maktpolitiska. Det kan utredas. Men det säger inte att de ideologiska
faktorerna kan negligeras.
Angriparnas och ockupanternas ideologiska föreställningar påverkar
deras beslut vilket bidrar till att förklara deras handlingsmönster. I
vissa fall blir ideologin av stor betydelse. När det gäller invasionen
av Palestina, de upprepade erövringskrigen, den pågående ockupationen
av Palestina och ockupanternas brutalitet mot det palestinska folket
har den sionistiska ideologin varit – och är så fortfarande –
bestämmande.
*
Men att söka förklaringen i religionen leder vilse. De flesta bland de
personer som drivit den sionistiska erövringspolitiken mot det
palestinska folket har inte varit religiösa. För att bättre förstå
också sionismens ideologiska roll kan man ta exemplet med hur
föreställningen om ”the manifest destiny” fungerat styrande för Förenta
staternas expansion och politiska handlande de senaste hundrasextio
åren.
Uttrycket är svåröversatt. ”Det uppenbart ödesgivna” eller ”Den tydligt
ödesgivna bestämmelsen” ligger nog närmast. Det myntades i en artikel
till stöd för erövringen av Texas i sommarnumret år 1845 i ”The United
States Magazine and Democratic review”. Troligen av dess redaktör John
L. Sullivan.
Det löd: ”Vår uppenbart ödesgivna bestämmelse är att sprida oss ut över
den kontinent Försynen tilldelat för den fria tillväxten av våra år för
år mångfaldigade miljoner.”
Men att söka förklaringen i religionen leder vilse. De flesta bland de
personer som drivit den sionistiska erövringspolitiken mot det
palestinska folket har inte varit religiösa. För att bättre förstå
också sionismens ideologiska roll kan man ta exemplet med hur
föreställningen om ”the manifest destiny” fungerat styrande för Förenta
staternas expansion och politiska handlande de senaste hundrasextio
åren.
Uttrycket är svåröversatt. ”Det uppenbart ödesgivna” eller ”Den tydligt
ödesgivna bestämmelsen” ligger nog närmast. Det myntades i en artikel
till stöd för erövringen av Texas i sommarnumret år 1845 i ”The United
States Magazine and Democratic review”. Troligen av dess redaktör John
L. Sullivan.
Det löd: ”Vår uppenbart ödesgivna bestämmelse är att sprida oss ut över
den kontinent Försynen tilldelat för den fria tillväxten av våra år för
år mångfaldigade miljoner.”
*
Det användes sedan under följande decennier, först av demokrater och
senare även av republikaner, för att legitimera hur Förenta staterna
inkorporerade nordamerikanska territorier (konflikten med
Storbritannien över Oregon, annektionen av det militärt från Mexiko
erövrade – Texas, Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona, New Mexico och
delar av Colorado, Kansas och Oklahoma – samt köpet av Alaska).
Därefter aktualiserades uttrycket vid annektionen av Hawaii och
kravet på att besitta Kuba.
Denna ödesgivna bestämmelse har sedan dess varit en för Förenta
staternas politik grundläggande ideologisk föreställning. Ordval har
ändrats, de gäller inte längre blott en nordamerikansk kontinent utan
hela världen. Det gäller inte längre blott livsrum för de egna
miljonerna utan nu talas om marknadsekonomi, demokrati och fria
världen. Men den ideologiska föreställningen består. Som vi alla vet
ekar tanken om denna – nu inte längre av Försynen utan direkt av Gud –
ödesgivna bestämmelse i den nuvarande presidentens för dessa Förenta
stater ord inför och under hans krig i Afghanistan och Irak.
Det användes sedan under följande decennier, först av demokrater och
senare även av republikaner, för att legitimera hur Förenta staterna
inkorporerade nordamerikanska territorier (konflikten med
Storbritannien över Oregon, annektionen av det militärt från Mexiko
erövrade – Texas, Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona, New Mexico och
delar av Colorado, Kansas och Oklahoma – samt köpet av Alaska).
Därefter aktualiserades uttrycket vid annektionen av Hawaii och
kravet på att besitta Kuba.
Denna ödesgivna bestämmelse har sedan dess varit en för Förenta
staternas politik grundläggande ideologisk föreställning. Ordval har
ändrats, de gäller inte längre blott en nordamerikansk kontinent utan
hela världen. Det gäller inte längre blott livsrum för de egna
miljonerna utan nu talas om marknadsekonomi, demokrati och fria
världen. Men den ideologiska föreställningen består. Som vi alla vet
ekar tanken om denna – nu inte längre av Försynen utan direkt av Gud –
ödesgivna bestämmelse i den nuvarande presidentens för dessa Förenta
stater ord inför och under hans krig i Afghanistan och Irak.
*
Bakom dessa ords politiska betydelse för erövringskrigen mot Mexiko och
konflikterna med Storbritannien under artonhundratalet ryms dock något
betydligt allvarligare. Den ödesgivna bestämmelsen att skapa livsrum
för de egna miljonerna, invandrarna från Europa, innebar den självklara
uppgiften att förinta den ursprungliga befolkningen. Det stora
nordamerikanska folkmordet.
Siffermässigt var det nordamerikanska folkmordet i det av Spanien
erövrade Mexiko troligen det hittills största folkmordet i historien.
Den politiska och vetenskapliga diskussionen om antalet offer –
troligen kring 20.000.000 – och om hur de dog (direkta mord, sjukdom,
utsvältning) pågår fortfarande. Men det finns en skillnad mellan
folkmordet i Mexiko och folkmordet norr därom i det först av brittiska
kronan erövrade och sedan den självständiga och expansiva staten
Förenta staterna. Det var i norr folkmordet gjordes till förintelse.
Det var där ursprungsbefolkningen i praktiken utplånades. Det var också
för att legitimera detta som de rasistiska föreställningarna växte sig
starka.
Lägg märke till att detta folkmord genomfördes långt senare än det
spanska i Mexiko. Folkmordet på vad som kallades ”indianer” i Förenta
staterna hör senare delen av artonhundratalet till. Det genomfördes
samtidigt som den officiella politiska retoriken talade om folkvälde.
Den politiken gav också upphov till en stor populärkultur med sånger
och berättelser och skådespel om detta framgångsrikt genomförda
folkmord. Också i Sverige lekte barn folkmordslekar om vita och
indianer. (När folkmordet väl genomförts samlade man i Förenta staterna
några överlevande i reservat som turistattraktion.)
När man inte bara iakttar utan söker bekämpa imperialisternas nu
pågående krig och ockupationer bör man hålla också denna deras
tillsynes irrationella föreställning om den ”ödesgivna bestämmelsen” i
minnet.
JAN MYRDAL
Bakom dessa ords politiska betydelse för erövringskrigen mot Mexiko och
konflikterna med Storbritannien under artonhundratalet ryms dock något
betydligt allvarligare. Den ödesgivna bestämmelsen att skapa livsrum
för de egna miljonerna, invandrarna från Europa, innebar den självklara
uppgiften att förinta den ursprungliga befolkningen. Det stora
nordamerikanska folkmordet.
Siffermässigt var det nordamerikanska folkmordet i det av Spanien
erövrade Mexiko troligen det hittills största folkmordet i historien.
Den politiska och vetenskapliga diskussionen om antalet offer –
troligen kring 20.000.000 – och om hur de dog (direkta mord, sjukdom,
utsvältning) pågår fortfarande. Men det finns en skillnad mellan
folkmordet i Mexiko och folkmordet norr därom i det först av brittiska
kronan erövrade och sedan den självständiga och expansiva staten
Förenta staterna. Det var i norr folkmordet gjordes till förintelse.
Det var där ursprungsbefolkningen i praktiken utplånades. Det var också
för att legitimera detta som de rasistiska föreställningarna växte sig
starka.
Lägg märke till att detta folkmord genomfördes långt senare än det
spanska i Mexiko. Folkmordet på vad som kallades ”indianer” i Förenta
staterna hör senare delen av artonhundratalet till. Det genomfördes
samtidigt som den officiella politiska retoriken talade om folkvälde.
Den politiken gav också upphov till en stor populärkultur med sånger
och berättelser och skådespel om detta framgångsrikt genomförda
folkmord. Också i Sverige lekte barn folkmordslekar om vita och
indianer. (När folkmordet väl genomförts samlade man i Förenta staterna
några överlevande i reservat som turistattraktion.)
När man inte bara iakttar utan söker bekämpa imperialisternas nu
pågående krig och ockupationer bör man hålla också denna deras
tillsynes irrationella föreställning om den ”ödesgivna bestämmelsen” i
minnet.
JAN MYRDAL