USA allt mer ensamt i Irak

Ända sedan USA och Storbritannien gick till anfall för snart fyra år
sedan har Irak utgjort ett problem, och inte bara för de två

ledande ockupationsmakterna. Också för övriga länder som haft eller
fortfarande har trupper på plats i Irak, har uppslutningen i USA:s
folkrättsvidriga imperialistiska projekt för kontroll över Mellanöstern
varit ett ständigt bekymmer.



I många av de europeiska länderna finns ett starkt folkligt motstånd
mot militär närvaro i Irak, en opinion som grundlades redan innan
kriget inleddes i mars 2003. Detta i kombination med det totala
misslyckandet i att förvandla Irak till ett lugnt och demokratiskt
föredöme har pressat ett antal regeringar att dra sig ur. Och fler
länder är på väg att minska sin militära närvaro eller helt och hållet
lämna Irak.



Flykt kallas seger

Förra veckan meddelade premiärminister Tony Blair att Storbritannien
ska minska dagens 7.100 soldater med 1.600 de kommande månaderna samt
med ytterligare 1.500 senare i år. Britterna är i huvudsak baserade i
södra i Irak kring miljon-staden Basra, där majoriteten av invånarna är
shiiter.



Blairs besked följdes av att statsminister Anders Fogh Rasmussen
förklarade att de 460 danskarna, som lyder under brittiskt kommando,
ska tas hem senast i augusti.



Blair och Fogh Rasmussen försöker tillsammans med Bushadministrationen
framställa detta som en naturlig följd av framgångsrika insatser. USA:s
vicepresident Dick Cheney förklarade att tillbakadragandet är ”En
bekräftelse på att i delar av Irak går det ganska bra”.



Men ihåligheten i denna argumentation är så uppenbar att medier,
oppositionspolitiker och kommentatorer dömer ut den. För Blair och Fogh
Rasmussen handlar det om att vinna inrikespolitiska poäng genom att
förvandla flykten från kaoset i Irak till en seger.



”Det är en bekräftelse på nederlag. Irak förvandlas till världens
blodigaste slagfält där ingen går säker…Det är brist på mat i delar
landet. En fjärdedel av befolkningen skulle svälta utan regeringens
matransoner. Många irakier är sjuka därför att deras enda dricksvatten
kommer från de svårt förorenade floderna Tigris och Eufrat”, skriver
Patrick Cockburn i brittiska tidningen The Independent i en kommentar
till Blairs utspel.



Anthony Cordesman, ansedd Irakanalytiker för Washingtonbaserade Centret
för strategiska och internationella studier (CSIS), konstaterar att
britterna förlorade kontrollen över södra Irak redan under 2005.
Därefter har de varit utsatta för ständiga attacker. Makten i denna del
av landet ligger i händerna på de shiitiska miliserna och deras lokala
ledare.



Den officiella bilden av det lugna södra Irak, där de ”mjuka”
britterna, i motsats till de hårdföra amerikanerna, vunnit respekt hos
den shiitiska ockupationsvänliga befolkningen, är falsk.



Många har lämnat

För USA är det ett problem att ”koalitionen av de villiga”, som
ockuationstrupperna i Irak döptes till 2003,  krymper. Särskilt
som Bushadministrationen anser att det allvarliga läget kräver fler
ockupationssoldater i Irak och därför tänker förstärka med ytterligare
21500 amerikanska soldater.



Fakta är att fjorton länder redan lämnat Irak helt och hållet. Och
förra veckans besked från Storbritannien och Danmark kommer att följas
av fler.



 Litauen, som ingått i en dansk bataljon, funderar på att dra
tillbaka sina soldater när det nuvarande mandatet går ut i augusti.
Polen har deklarerat att de inte stannar längre än året ut. Samma sak
med Armenien. I Rumänien, som har soldater under brittisk kommando,
förs diskussioner om att inte förlänga insatsen. Sydkoreas regering
planerar att ta hem 1.100 av de 2.300 soldaterna, men det sydkoreanska
parlamentet vill att alla ska ut innan nästa årsskifte.



Varje land som lämnar Irak är en framgång för det irakiska motståndet
och för det irakiska folket, vars majoritet är emot den utländska
militära närvaron.



Men det finns en annan sida, som måste vägas in. Vissa av de länder som
lämnat Irak har omgrupperat sina styrkor till Afghanistan, vilket
möjliggör för USA att omfördela militära resurser till Irak. En sådan
trend ser vi också nu. Både Blair och Fogh Rasmussen meddelar att
tillbakadragandet från Irak görs samtidigt som Afghanistanstyrkan
utökas, med syftet att med våld bekämpa den allt starkare afghanska
motståndsrörelsen.



Än så länge är ockupationen av Afghanistan inte lika folkligt impopulär
i Europa som den av Irak, trots att Afghanistaninsatsen är lika
folkrättsvidrig och brutal och, precis som Irakockupationen, i grunden
handlar om att tillfredsställa USA:s intressen.

Problemet Afghanistan



Men Afghanistan utgör ett växande problem för många europeiska regeringar.



I Italien bidrog frågan till att fälla Prodiregeringen. I Polen visar
opinionsmätningar att nästan 80 procent av polackerna är emot den
nyligen beslutade polska truppförstärkningen. I Norge har
center-vänsterregeringens godkännande av en specialstyrka till södra
Afghanistan lett till högljudda protester inom regeringspartiet
Socialistisk Venstre. Och i Sverige manifesteras den växande opinionen
mot det svenska deltagandet i USA:s krig med uppropet ”Ta hem de
svenska trupperna från Afghanistan”, som denna vecka publiceras i
Afton-bladet och Dagens Nyheter.



PATRIK PAULOV

Proletären 9, 2007





14 länder har lämnat Irak

Dessa länder har tidigare tagit hem sina trupper från Irak:

Domikanska republiken, Filippinerna, Honduras, Italien, Japan,
Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Slovakien, Spanien, Thailand,
Ukraina, Ungern.



Medan exempelvis Portugal hade tre personer på plats i Irak var
bidraget från andra länder betydligt större. Hösten 2003 hade Italien
2.400 soldater på plats, Ukraina 1.600 och Spanien 1.100.



25 länder deltar ännu i ockupationen

USA har 132.000 soldater i Irak. Ytterligare 23 länder deltar i ockupationen med följande antal soldater:

Albanien                120

Armenien                46 (lämnar Irak vid årsskiftet 2007/08)

Australien              550

Azerbajdjan           150

Bosnien                   36

Bulgarien               155

Danmark                460 (lämnar i augusti)

El Salvador             380

Estland                    35

Georgien                900

Kazakstan                27

Lettland                  125

Litauen                    60 (funderar på att lämna)

Makedonien             40

Moldavien                11 (har lämnat eller lämnar inom kort)

Mongoliet               160

Nederländerna         15

Polen           
         900 (lämnar vid årsskiftet
2007/08)

Rumänien              600 (premiärminister Calin Popescu-Tariceanu vill lämna)

Slovenien                  4

Storbritannien      7.100 (ska minska till 4.000)

Sydkorea            2.300
(planerar att ta hem 1.100 av 2.300 soldater, parlamentet vill att alla
ska lämna)

Tjeckien                  99



Många av ovanstående har redan genomfört drastiska minskningar av sina
Irakstyrkor. Till exempel har Polen tidigare haft nästan 2.500 man i
Irak, Bulgarien 500 och Nederländerna 1.100.



(Uppgifterna ovan är hämtade från brittiska Guardian.)