USA:s frihandelsavtal begravdes i Argentina

Därefter visade flera latinamerikanska ledare att de vägrar böja sig
för supermaktens diktat.



Det fjärde panamerikanska toppmötet som avslutades i Argentina för
några dagar sen, har sedan sitt första möte 1994 haft ett bestämt och
viktigt mål för USA och dess ekonomiska intressen.



Målet är att det omdiskuterade frihandelsavtalet FTAA (ALCA på spanska)
ska komma till stånd som ett avtal där nationerna inte längre ska kunna
använda sig av tullar och skydda sin nationella industri och
produktion, ett avtal där de latinamerikanska länderna ska konsumera
nordamerikanska varor och produkter till ett pris av bland annat
privatiseringar av offentlig sektor. Ett avtal där några få
priviligierade får fritt spelrum med sitt kapital, medan folket får
betala nyliberalismens pris med fattigdom och social marginalisering.



Maradona i spetsen

När man talar om Diego Maradona måste man ha några saker klart för sig,
Maradona kommer alltid att vara trogen fyra saker i sitt liv hur galen
och sönderknarkad han än må vara. De fyra heliga tingen för honom är
landslagströjan, Boca Juniors, Fidel Castro och sitt klassursprung.



Maradona har tabbat sig flera gånger under sitt liv, men trots det är
han en symbol för det argentinska folket, en symbol för den fattiges
kamp för att kräva sin rätt i världen. Det är som argentinarna säger,
Diegito är Diegito.



När Maradona intervjuade Fidel i argentinsk tv gav han den kubanske
presidenten sitt ord på att han skulle leda demonstrationerna mot Bush,
ett löfte som han höll till hundra procent.



I ett tåg som döpts till ”ALBA-Expressen” efter Venezuelas alternativ
till ALCA, rullade Maradona iväg mot kuststaden Mar del Plata. Med sig
hade han ledare för olika sociala rörelser som Evo Morales från
Bolivia, människorättsgrupper som Mödrarna från Plaza de Mayo,
politiker från de nationella parlamenten och andra personligheter.



När tåget åkte förbi de olika slumområdena som så ofta ligger bredvid
tågrälsen, hade människor hängt ut skyltar med texten ”Stop Bush”
utanför sina plåtskjul. När tåget slutligen kom fram till Mar del Plata
fick Maradona frågan som alla hade väntat på:



Vad skulle du göra om du såg Bush? – Jag skulle slita skallen av honom…”



USA:s misslyckas

”Jag är lite förvånad. Det gick inte riktigt så som jag hade tänkt mig”
sa George Bush när han tog farväl av den argentinske presidenten och
värden för toppmötet, Nestor Kirchner.



Vad som hade hänt var att USA inte lyckade tvinga fram ett konkret
beslut om att återuppta förhandlingarna om ALCA i toppmötets
slutdokument. Det såg inte ut att bli något slutdokument till en
början, men till slut lyckades man enas om ett dokument som egentligen
är två.



I ena skrivelsen, som pressenterades av Panama och fick stöd av USA,
tar man ställning för att återuppta förhandlingarna om ALCA. I den
andra skrivningen, från Mercosur-länderna (Paraguay, Uruguay, Brasilien
och Argentina) och Venezuela som snart skall bli medlem, står det att
så länge de latinamerikanska ländernas och USA:s ekonomiska
förhållanden är så olika kan man inte få till stånd något
frihandelsavtal. Samma länder kritiserade också USA för att
subventionera sina jordbruksprodukter och tariffskydda sitt stål.



Mercosur-länderna och Venezuela, tyckte att mötet resulterat i något
positivt i och med att de flyttat fram sina positioner och tvingat USA
att erkänna deras viktiga roll i regionalpolitiken.



Argentina höjde rösten

Av de 34 länderna som fanns representerade på mötet var 29 för ALCA,
stämningen var stundtals väldigt spänd och hårda ord utväxlades. När
Mexikos Vicente Fox vägrade att följa programmet och krävde att man
skulle diskutera frihandelsavtalen på en gång, blev han avbruten av
Argentinas president Nestor Kirchner som sa att det inte var rätt
tillfälle att ta den diskussionen. Som tack för hjälpen fick den
mexikanske presidenten tummen upp och en klapp på axeln av sin gode vän
George W Bush.



När den kanadensiske premiärministern också gick emot programmet och
ville diskutera frihandelsavtalen var diskussionerna igång och inget
kunde göras för att följa det planerade programmet.



”Här finns det 29 länder som tänker likadant och fem som är emot!” sade
någon från den ALCA-positiva sidan. Kirchner såg inte glad ut när han
hörde detta men svarade lugnt och diplomatiskt med följande replik.
”Jag är förvånad över ett utspel av denna natur. Det handlar inte om
hur många röster som är för eller emot, det handlar om att uppnå
consensus. Jag tror inte att ni vill ha länderna som står för 75
procent av Sydamerikas BNP som fiender”



Alternativt toppmöte

Som svar på det panamerikanska toppmötet hölls ett alternativt forum.
Det hade en stark antiimperialistisk prägel och man talade om allt från
antimilitarism till kampen mot nyliberalismen och privatiseringar av
naturtillgångar.



I slutdeklarationen slogs fast att alla förhandlingar som har till
syfte att sätta ALCA i verket bör avslutas och ses som ett avslutat
kapitel. Istället lyftes Venezuelas alternativ ALBA fram som ett
positivt samarbetsalternativ. Man menar att ALBA främjar den regionala
integrationen och är ett samarbete med avtal som är positiva för den
ekonomiska och sociala utvecklingen i de olika länderna.



Angående de olika ländernas utlandsskulder skrev man i den femte
punkten i slutdeklarationen följande: ”Alla illegitima utlandsskulder
måste annulleras, av den anledning att de är orättfärdiga och inte går
att betala tillbaka. Vi ser oss själva som de som ska ha åter vårt
sociala, ekologiska och historiska lån.”



Hela slutdokumentet var en känga mot Bush, nyliberalismen och
USA-imperialismen. I slutdokumentet krävs arbete och social rättvisa,
att länders nationella suveränitet respekteras, USA utpekas som
skyldigt till statsterrorism och som det största hotet mot
världsfreden.



I dokumentet påpekas också att landet sitter på en enorm dubbelmoral
när man säger sig vilja bekämpa terrorism, men försvarar den kubanske
terroristen och förre CIA-agenten Luis Posada Carriles. Under tiden
sitter fem kubanska patrioter och antiterrorister i amerikanskt
fängelse, man kräver dessa fem kubaners frihet.



Alca begravs

Chávez var som statschef med på båda mötena som hölls i Mar del Plata,
det officiella med olika statschefer och det inofficiella med 40.000
åhörare på stadens VM-arena. Under det två och en halvtimma långa
talet, så gick han till hård attack mot USA-imperialismen och
förklarade att idag begravs ALCA. ”Var och en av oss har kommit hit med
en spade i handen idag, en begravningsspade. För idag i Mar del Plata
gräver ni ner och skickar ALCA i graven.”



Men Chávez nöjde sig inte med att bara skicka ALCA i graven, han menar
att kapitalismen också måste gå i graven, detta ska ske genom att ge
det bolivarianska alternativet ALBA liv som är ett steg i byggandet av
det tjugonde århundradets socialism.



Innan han avslutade sitt tal föreslog Chávez skapandet av en allians
mot hungern. Venezuela är villigt att lägga 10 miljarder dollar för att
utrota hungern på den Latinamerikanska kontinenten.



När Chávez slutligen avrundade talet drog han igång en talkör, ALCA,
ALCA, al carajo, som på svenska betyder ALCA, ALCA, dra åt helvete.



Agustin Sanchez-Gölz

Proletären 45, 2005