Våld mot Thailands fattiga

Lördagen den 10 april svarade militär och polis med grovt våld när mer än 20 människor dödades i Bangkok. Redan en dryg vecka tidigare uppgav tidningen Bangkok Post att militären dragit samman 70000 soldater i staden.

Denna brutala reaktion riktas mot vad en professor i statskunskap från Singapore beskrev så här:

– Aldrig förr har något så massivt, utdraget och omstörtande förekommit från underklassen. De människor som leder protesten nu är människor vars rätt att delta i landets styre aldrig erkänts fullt ut.

Protesterna har varit mycket kraftfulla under flera veckor. Sedan en tid kan premiärminister Abhisit Vejjajiva inte styra Thailand från sitt kontor. Han får istället försöka göra det från en militärbas i Bangkok.

Och i detta land, där eliterna alltid struntat i folkflertalet, tvingades han flera dagar i slutet av mars att i direktsänd tv förhandla med rödskjortorna.

Den 7 april stormade dessa parlamentet efter påståenden om att man därifrån kastat tårgasbehållare på demonstranterna. Sant eller inte, automatvapen beslagtogs i alla fall av röd-skjortorna i detta parlament där inga vapen får förekomma. Efter 20 minuter lämnade de byggnaden.

Regeringens svar blev att utlysa undantagstillstånd i Bangkok, att stänga ner webtidningar och tv-stationer som stöder protesterna och att utfärda arresteringsorder på rödskjortornas ledare. Dessa är nu anklagade för tre olika brott som alla kan ge fem års fängelse.

Insatserna har alltså växt efterhand. När läget mer och mer skärps ökar risker som till exempel att generalerna skall anse sig tvungna att ta över.

Denna risk är uppenbar. Svenska UD har räknat och förklarar att kuppen 2006, som blev en orsak till dagens protester, är den artonde militärkuppen i modern tid i Thailand

Vad kräver då de protesterande konkret?

I tv i mars förklarade rödskjortornas talesmän att parlamentet måste upplösas inom 15 dagar och nyval hållas inom 45 dagar. På detta sätt kan väljarna bestämma om och hur den grundlag militären införde 2007 bör ändras. Efter kuppen 2006 utsåg militären hälften av senaten, det thailändska parlamentets överhus. Detta är alltså bara valt till 50 procent.

Efter lördagens blodbad säger de protesterandes ledare att det inte blir några fler förhandlingar, nu skall bara parlamentet upplösas och Abhisit avgå.

Premiärministern försökte hela tiden under de tv-sända förhandlingarna vinna tid. Regeringens linje har hittills varit att en ny folkomröstning om grundlagen måste komma före ett nyval och att det är olämpligt att hålla ett val innan ekonomin stabiliserats. Alltså helst inget val detta år.

Bangkok Post har sin analys till varför Ahhisit valt detta förhalande. Militären vill först få sina nya topputnämningar klara och sin budget för nya vapen godkänd, säger tidningen. Och tillägger att kungens privata råd, hans ”privy council”, inte heller vill ha ett nyval innan den gamla makteliten är redo.

I vilken utsträckning analysen stämmer går att tvista om, men den visar hur självklart det är för thailändska journalister att militär och hov tillhör makthavarna i thailändsk politik.

Hela 2000-talet visar också hur sällsynt smutsig landets politik är. Inget parti eller regering som ens i ord har velat göra något i folkflertalets intresse har fått sitta kvar.

I valen 2001 och 2005 vann mediamiljardären Thaksin Shinawatras parti Thai Rak Thai (Thailändare älskar thailändare), TRT, jordskredssegrar med löften om ekonomisk tillväxt och utveckling. Partiet blev medlemsmässigt ett massparti.

Partiet levererande också en del; en första allmän hälsovård infördes i Thailand och eftersatta landsbygdsområden fick tillgång till speciella utvecklingsfonder. Så miljardären Thaksin blev den förste politiker de fattiga ansåg gav dem i alla fall något.

Idag kämpar antagligen många rödskjortor bland annat för att han skall kunna återkomma.

TRT vann även ett nyval 2006 och nu var måttet rågat. Militärkuppen kom samma år och 2007 olagligförklarades partiet. Anklagelsen var att man skulle ha betalat småpartier för att ställa upp mot TRT i valet. Detta för att den thailändska vallagens krav skulle uppfyllas. (Och kraven var svåra att uppfylla eftersom oppositionen bojkottade valet 2006).

Thaksin och 110 parlamentsledamöter förbjöds också att delta i politik under fem år.

Men istället bildades partiet PPP (People Power Party) som vann nästa val i december 2007, när militären skulle dra sig tillbaka.

Den nye premiärministern, Samak Sundaravej, fick inte sitta länge. Efter att ha varit med i ett matlagningsprogram i tv tvingade en domstol honom att avgå. Han hade nämligen fått betalt för sitt deltagande.

Efter honom blev Thaksins svåger Somchai Wongsawat partiordförande tills en domstol i december 2008 bestämde att även PPP valfuskat och partiet olagligförklarades. Ytterligare ett stort antal parlamentsledamöter förbjöds att under fem år ägna sig åt politik.

Det var under dessa veckor 2008 gulskjortorna, de som var klädda i den kungliga gula färgen, fritt fick blockera flygplatser och regeringsbyggnader och kräva regeringens avgång.

Så kom dagens premiärminister Abhisit till makten, en man i eliternas smak.

Idag har ytterligare ett nytt parti, Puea Thai, ersatt PPP. Det är representanthusets största parti, men har inte majoritet utan är i opposition. En svår opposition eftersom alla kända namn har blivit förbjudna att vara politiskt aktiva.

Så rödskjortorna har fått lära sig den hårda vägen att parlamentarism inte tillåts innebära en politik i flertalets intresse. Nu står de inför flera val.

Skall en miljardär bli hoppet eller skall de ha andra ledare som vill ha socialism?
Hur stor militärmakt skall Thailand ha och hur ska den kontrolleras?

Kan landet ha kvar ett kungahus som både är en sköld för överklassen att gömma sig bakom och en propagandist för att inget skall förändras?

Lorents Knutsson
Proletären nr 15, 2010


Fakta: Liberala diktaturkramare
• I Thailand, precis som i Honduras, stöder Liberala Internationalen dem som kommit till makten med hjälp av militära kuppmakare.

• I Honduras uppmanade Liberala Internationalens ordförande Hans van Baalen det internationella samfundet och LI:s medlems-partier att erkänna det val generalerna ordnade efter att ha fördrivit den folkvalde presidenten.

• Oppositionen bojkottade valet då normal politisk verksamhet var omöjlig. Ändå manade Hans van Baalen till stöd för den som blev kuppmakarnas president. Van Baalen passade också på att uttrycka sin stora uppskattning för juntaledaren Roberto Micheletti och hans ”stora insatser för sitt land”.

• Den 8 april 2010 talade denne liberal till det thailändska parlamentet. Han uppmanade alla thailändare att gå emot rödskjortorna och uttryckte sitt stöd för regeringen. Redan tidigare har talesmän för rödskjortorna uppgivit att Hans van Baalen förklarat hur våld var befogat gentemot de protesterande. Liberaler älskar generaler, men inte demokrati.