Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vänsterseger i Bolivia

Med löften om att bryta med den förödande nyliberala politiken och låta den fattiga folkmajoritetens få del av landets rikedomar vann Evo Morales, Rörelsen för socialism (MAS), en storseger i Bolivias presidentval.



När det på söndagskvällen stod klart att Evo Morales blir Bolivias
näste president firades segern på gatorna. För första gången får
Bolivia en ledare som, precis som folkmajoriteten, är indian och kommer
från fattiga förhållanden.


Opinionsmätningarna inför valet visade att kandidaten från Rörelsen
för socialism (MAS) skulle få flest röster. Att Morales vann så stort
över högerkandidaten Jorge Quirogas, 51 procent mot 30, var dock en
positiv överraskning.


Också i parlamentet ser det ut som om MAS får majoritet.


500 års kolonisering

Vägen till makten har varit lång och kantad av hård kamp mot
Bolivias USA-stödda politiska och ekonomiska elit. Efter de senaste
ordinarie president- och parlamentsvalen 2002 har massiva folkliga
protester störtat två presidenter. Ett åttiotal personer dödades under
det så kallade gaskriget 2003, när dåvarande presidenten Gonzálo
Sanchez de Lozada beordrade ut militären mot folket.


Evo Morales och MAS lovar i grunden bryta med det gamla och skapa ett nytt Bolivia.


”Jag räds inte att säga det högt att vi inte bara är
anti-nyliberala, vi är anti-imperialister i blodet. Vi måste bryta den
ekonomiska oligarki som så länge förtryckt oss i Bolivia. Vi,
ursprungsfolken, har ett ansvar att sätta stopp för koloniseringen av
vårt land som pågått i 500 år”, förklarade Morales i kampanjens
slutskede.


Stora uppgifter väntar den nya politiska ledningen. Bolivia är
trots enorma naturresurser Latinamerikas fattigaste land. Två
tredjedelar av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen.


Som främsta krav i det tiopunktsprogram som utgjort MAS valplattform står följande:


• Nationalisering av Bolivias naturresurser, där gasen är den
viktigaste. Med detta ska man sätta stopp för de multinationella
företagens plundring och istället använda rikedomarna i folkets
intresse, på samma sätt som Venezuela gör med oljeinkomsterna.


• Inkallandet av en konstituerade församling med representanter
från alla folkgrupper och folkrörelser. På så vis ska det gamla
genomkorrupta politiska systemet förändras i grunden, något som också
gjordes i Venezuela efter Hugo Chávez valseger 1998.


Snabb förändring

I valprogrammet finns även löften om en jordreform, satsning på
utbildning samt en upprensning i korruptionsträsket och kraftiga
nedskärningar av politikernas privilegier.


– Om MAS får makten måste vi genomföra nationaliseringen av
naturresurserna samt inkallandet av en konstituerade församling snabbt,
annars kommer folket att avsätta oss.


Det sa Zacarias Flores, vice ordförande i MAS, när Proletären
intervjuade honom i november (se arkivet på www.proletaren.se). Att
förverkliga löftena är avgörande för MAS framtid. Många bolivianer har
enorma förväntningar och hoppas se snabba resultat.


Bland de fackliga och sociala rörelser som stått i spetsen för de
senaste årens protester finns olika uppfattningar om vad maktskiftet
betyder. Vissa befarar att MAS, trots sina löften, kommer att fortsätta
driva en nyliberal politik, om än i mildare form, ungefär som Lula da
Silvas Brasilien. Andra menar att en MAS-regering kommer att underlätta
folkets möjligheter att driva igenom verkliga förändringar, men att
kampen underifrån är avgörande.


För USA, som stämplat Evo Morales som narkotikaterrorist och lakej
till Chávez och Fidel Castro, är valutgången ännu en allvarlig motgång.
Supermakten håller på att förlora greppet om den tidigare så hårt
kontrollerade bakgården Latinamerika.


PATRIK PAULOV

Proletären 51-52, 2005