Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vänsterpartiet fortsätter ökenvandringen högerut

I och med helgens kongress tog Vänsterpartiet ännu några steg bort från arbetarpolitik mot en allmän reformistisk vänsterpolitik. Kravet på en ny EU-omröstning röstades ner, och budgetsamarbetet med S kvarstår.


Under Kristi himmelsfärdshelgen höll Vänsterpartiet kongress i Örebro. Kongressen befäster Vänsterpartiets position som ett socialdemokratiskt parti med uppgift att driva Socialdemokraterna och Miljöpartiet åt vänster.

Det mesta som luktar arbetarpolitik har i programkommissionens nya partiprogram fått stryka på foten. Partiprogrammets tidigare ganska långa men uddlösa del ”Makten över arbetet” har ersatts av det korta avsnittet ”Facklig organisering”.

Att V har sminkat avsnittet med visst marxistiskt språkbruk genom att ersätta ordet ”arbetsgivare” med ”arbetsköpare” döljer inte att partiets politik på arbetsmarknadsområdet i huvudsak handlar om att stärka banden mellan V och fackföreningarna, försvara den svenska modellen och att uppmana sina medlemmar att vara med i facket.

Kritiken mot industrins lönenormerande roll stannar vid att ”märket” förstärker löneskillnaderna mellan kvinnor och män. V vill dessutom ge statliga Medlingsinstitutet uppdraget att verka för jämställda löner. Lite hårdraget kan man alltså säga att istället för att hålla nere lönerna för alla arbetare, vill Vänsterpartiet att de två lönenedpressningsverktygen Industriavtalet och Medlingsinstitutet i fortsättningen bara ska hålla nere lönerna för män.

Inför kongressen fanns det ett antal frågor som väntades bli stridsfrågor, bland annat det nya systemet med valårskongresser, en ny skrivning om rasism, tendensfrihet i partiet, samt kraven på att avbryta budgetsamarbetet med regeringen.

Vänsterpartiet håller normalt kongress vartannat år och varannan kongress infaller på ett valår. Eftersom partiet i huvudsak är ett parlamentariskt parti ska varannan kongress i fortsättningen vara ”valårskongress” med särskilt fokus på val till riksdag, kommuner och landsting. Partistyrelsen ville även begränsa möjligheterna för motioner som rör andra frågor, men fick stryk av kongressen i frågan.

Flera motioner ville stryka eller ändra i den nya skrivningen om rasism, och menar att akademiska resonemang om olika former av ”rasifiering” inte hör hemma i ett partiprogram.

En ledamot av programkommissionen, ombudsmannen Emelie Kinberg från Göteborg, reserverade sig mot skrivningen med motiveringen att den tar partiet längre ifrån en materiell analys av rasismen till förmån för en kamp om värderingar.

Vänsterpartiets partistyrelse beslutade i höstas att den trotskistiska organisationen Revolution – som bland annat verkar inom Vänsterpartiet och tidigare hette Avanti – är ett konkurrerande parti till V och att de som arbetar med tidningen Revolution kan uteslutas ur V. I kölvattnet av detta blev frågan om tendensfrihet också en stridsfråga inför kongressen, som dock gick på partistyrelsens linje om att inte införa tendensfrihet.

Även frågan om sex timmars arbetsdag var kontroversiell. Partistyrelsens linje var att sextimmarsdagen skulle vara fullt genomförd år 2034 och betalas med uteblivna löneökningar. De fick dock smäll på fingrarna av kongressen som gav partistyrelsen i uppdrag att hitta annan finansiering, samt att sex timmars arbetsdag ska bli en huvudfråga de närmaste åren.

Vad gäller motionerna om att avbryta budgetsamarbetet med regeringen så gick kongressen på partistyrelsens linje och samarbetet kvarstår.

Samtliga motioner om ett EU-utträde eller en folkomröstning om ett EU-utträde röstades ner av kongressen. Istället ska Vänsterpartiet fortsätta med sitt arbete att reformera EU inifrån. Man har till och med tänkt att man genom sitt arbete i EU ska avskaffa såväl EU-kommissionen och EU-domstolen som Europaparlamentet.

Det är bara att önska Vänsterpartiet lycka till i det projektet!

I och med sin 41:e kongress fortsätter Vänsterpartiet på den utstakade vägen till att bli ett reformistiskt vänsterparti som går hem även i de fina salongerna, samtidigt som man försöker tillfredsställa de gamla kommunisterna i partiet med otydliga formuleringar om socialism.

För dem som med små kirurgiska ingrepp vill göra kapitalismens ansikte lite mänskligare är Vänsterpartiet rätt alternativ, men för dem som vill avskaffa kapitalismen helt och hållet är det inte Vänsterpartiet man ska hoppas på.