Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Elizabeth II – drottning över ett blodbesudlat imperium

Hundratusentals invånare i brittiska kolonier har mördats, fängslats och deporterats under drottning Elizabeths tid på tronen.

En brittisk soldat poserar med två halshuggna huvuden tillhörande malaysiska socialister. Fotot publicerades för första gången 1952 av den kommunistiska tidningen Daily Worker (Morning Star).
Nyzeeländska regeringen / Daily Worker / Montage: Proletären

Storbritanniens drottning Elizabeth är död. När Elizabeth Alexandra Mary Windsor, också känd som Elizabeth den andra av Guds nåde, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands och Hennes övriga rikens och territoriers Drottning, Samväldets överhuvud, Trons försvarare, besteg tronen 1952 levde mer än var fjärde person i världen under den brittiska kronan. Totalt regerade hon över 700 miljoner människor i Europa, Afrika, Asien och Karibien.

Under hennes tid som regent kom många av de före detta kolonierna att bli självständiga. Men kungadömets försök att klamra sig fast vid makten var en blodig historia.

Några år före hennes tillträde hade det brittiska imperiet utropat krisläge i Brittiska Malaya, dagens Malaysia, södra Thailand och Singapore. Mellan 1950 och 1960 genomfördes ”The Briggs Plan” för att krossa den Malaysiska nationella befrielsearmén. Över 500.000 malajer sattes i fångläger, tiotusentals deporterades och brittiska soldater och legoknektar tilläts ta skalper och huvuden som troféer.

I Kenya sattes över hundratusentals i fångläger efter Mau mau-upproret 1952-1960 mot det brittiska imperiet. Liknande övergrepp skedde i Cypern, Jemen, Guyana och andra brittiska före detta kolonier.

Mycket av Storbritanniens förfaranden är satt i dunkel. 2011 avslöjades ”Operation Legacy” – där brittiska departement för kolonier gav order om att systematiskt förstöra allt material som kan sätta landet i dålig dager från andra världskrigets slut till och med början av 1960-talet.

I vilken utsträckning Elizabeth fått kännedom om regeringens förehavanden i sina veckomöten med premiärministern är inte känt. Inte heller vet vi vilket inflytande hon hade över den brittiska regeringens beslut. Men hur mycket drottningen än beklagat sig över kronans koloniala förflutna, försvinner inte de hundratusentals lik som Buckingham Palace är byggt på.