Gottsunda i Uppsala har nu placerats på förortskartan tillsammans med invandrargettona i de större städerna. Kravallutrustad polis mot folksamlingar och överflygning med helikopter har fått ersätta normalt förebyggande och utredande polisarbete.
De brott som motiverade straffexpeditionerna mot Gottsundaborna sista helgen i augusti är sådant som skadegörelse – krossade rutor – uppbrända bilar, stenkastning mot poliser och polisbilar och i ett par fall misshandel av personer som försökte rädda sin egendom undan skadegörelse. Det sistnämnda är givetvis synnerligen allvarligt.
Men detta kan inte ursäkta massiva polisingripanden vilka inte är ägnade att skydda egendom eller människor från skada och inte heller att gripa misstänkta. Polisingripanden som dessutom genomförs i full kravallutrustning och med polishundar.
Det hela skulle vara enklare om det bara handlade om ”snutar” och ”huliganer”. Då kunde vi heja på företrädarna för lag och ordning. Eller om ”huliganismen”, bilbrännandet och skadegörelsen innebar ett politiskt motiverat motstånd mot kapitalismen och dess kris kunde vi i stället heja på upproret. Men aktionerna är inte riktade mot makten eller ens dess symboler utan drabbar liksom polisinsatserna alla som bor här i Gottsunda, en invandrartät stadsdel med synnerligen hög ungdomsarbetslöshet och synnerligen avrustad generell välfärd.
Möte
Kommunistiska Partiet fick en inbjudan att vara med vid ett möte som några av dem som drabbats av polisens övergrepp hade ordnat för kommunpolitiker.
Liksom massmedia konsekvent gjort ville politikerna först ursäkta polisens metoder med de brott som förekommit. Även de öppet borgerliga partiernas representanter kom dock genom vittnesmålen att bli övertygade om att skuldbeläggande och straff som drabbar en hel stadsdel eller ens av stadsdelens ungdomar inte precis är att vara någon rättvisans tjänare.
Ett exempel på hur denna typ av utvidgat ansvar i stället innebär ytterligare orättvisa gav en kille, låt oss kalla honom Ali. Han kom i vägen för polisens styrkeuppvisning och fick batongslag och hundbett när han använde sin mobil för att dokumentera vad han uppfattade som övergrepp från polisens sida.
Mobilen har polisen behållit. Ali blev däremot omhändertagen och sedan släppt igen. Detta utan att polisen kommit med någon typ av brottsmisstanke.
Så fungerar vad som kallas paragraf 13 i polislagen. Paragraf 13 handlar om störande av allmän ordning och ger polisen möjlighet till omhändertagande, att tillfångata och hålla personer som anses vara störande. Omhändertagandet som kan utsträckas till både 6 och 12 timmar kräver inte att myndigheten redovisar någon motivering. Det är alltså ett tidsbegränsat undantag från habeas corpus, myndighetens skyldighet att antingen redovisa en anklagelse för visst brott eller omedelbart frige den som blivit fängslad.
Specialfall
Det som gör Ali till ett specialfall är inte att han utsattes för misshandel och paragraf 13 av polisen denna helg, detta hade drabbat fler, 17 anmälningar har skickats in, utan att hans flickväns bil var en av dem som blivit uppbrända – med Alis prylar i – och Ali därmed drabbas av både huliganismen och av snutvåldet.
Ali talar framför allt om att han vill flytta från Gottsunda, någonstans dit där man inte löper risken att drabbas av huliganism och polisattacker.
Troligen kommer han att göra det, för han har utbildning och jobb och kan flytta till någon bättre stadsdel.
Det som politikerna vid mötet kunde tänka sig var att eventuellt göra något mera förvar fritidsverksamheten – bara det inte blev dyrt. Samtidigt pågår en upprustning av köpcentret Gottsunda centrum som kommer att kosta flera hundra miljoner.
Kommunalpolitikerna på mötet menade de först att de inte var polisens arbetsgivare och därmed inte kunde göra något, men medgav sedan att det finns samarbetsorgan där de eventuellt skulle kunna tänka sig att framföra synpunkter.
Att ungdomarnas framtid beror av om de ges tillfälle att försörja sig genom hederligt arbete, var en alldeles för stor fråga – även fast fallet Ali, att han över huvud taget kan fundera på att välja var han vill bo – visar på dess avgörande betydelse.
För alla de andra som saknar anställning och därmed grunden för valfrihet gäller det i stället att försöka tänja gränserna för kommunens besparingar på den kostsamma men fungerade förebyggande verksamheten.
Uppsalapolitikernas investeringsiver i månghundramiljonklassen till förmån för marknadens aktörer lär däremot inte gå att påverka i första taget.
Moral
Det gäller också att försöka sprida som allmän moral att man inte skall bränna bilar, krossa rutor osv. Vilket dock har sina svårigheter när den ena halvan av att vara arbetsam och skötsam inte längre beviljas av borgarstaten.
Samt att få polisen att inte uppträda som snutar utan på ett sätt som undviker ytterligare orättvisor, eskalering och destabilisering.
Rådet till oss som bor i utsatta förorter blir att inte låta oss provoceras.
Varken av huliganism eller snutfasoner.
Det gäller i stället att arbeta ännu mer energiskt för att göra politik av eländet och att organisera dem som kan förmås att arbeta politiskt för arbete och rättvisa!
FRED TORSSANDER
Proletären nr 37, 2009
Polisbrutalitet mot Gottsundas ungdomar
•”Woop woop! That’s the sound of da police! Woop woop! That’s the sound of the beast!”
Unga killar med ansiktet mot marken, handfängsel, hundar skällande över dem beredde att hugga och poliser som viskar hotfulla och obscena saker i örat på dem, det är inte en check-point i Palestina, även om det skulle kunna vara det, utan i Gottsunda september 2009.
Den svenska polisen är i gott sällskap med dem som upprätthöll apartheidlagarna i Sydafrika, ordningsmakten i England och israeler. I England sköts Jean Charles de Menezes ihjäl i juli 2005 eftersom poliserna blandade ihop honom med någon annan. I Rosengård blir folk utsatta för rasism från polisväsendet och i Gottsunda berättar ungdomar om misshandel och hot.
”My grandfather had to deal with the cops
My great-grandfather dealt with the cops
My GREAT grandfather had to deal with the cops
And then my great, great, great, great… when it’s gonna stop?!”
På mötet igår kväll, den tredje september, berättade många unga killar om polisernas brutalitet och maktmissbruk. Att få höra det som händer mina grannar och folk jag brukar se utanför pizzerian Verona var tungt för mig, men killarna själva var modiga och berättade för alla som ville lyssna.
De brukar bli stoppade på gatan för att polisen vill se deras id-kort och fotograferar dem sedan. Ibland plockar polisen upp dem och kör ut dem i skogen, de slänger killarnas skor på ett ställe och kör vidare och kastar ut dem på ett annat ställe. En av killarna berättar att han har blivit av med tre par skor.
Ibland blir de förda till häktet där de sitter i timmar utan att veta varför. En sextonårig kille berättar att han satt inlåst i trettiosex timmar utan att hans föräldrar visste något. En annan, som bara är femton, berättar att han har blivit tagen flera gånger och kvarhållen upp till tolv timmar. Men det är sånt som händer hela tiden, säger de.
I fredags kväll, den tjuguåttonde augusti, följde polisbilar efter killarna när de gick från Bandstolsvägen till Gottsunda centrum. Där väntade de tills killarna kom ut från en affär. De tvingades ner på marken och poliserna slog dem med batonger och polishundarna bet dem.
En kille filmade hela händelsen tills hans arm blev slagen med batongen så många gånger att han tappade telefonen. Då tog polisen mobilen och stoppade i sin egen ficka, den har han fortfarande inte fått tillbaka.
Misshandeln av olika Gottsundabor skedde vid olika tillfällen både på lördagen och söndagen. Utan någon provokation blev de slagna med batonger och fick pepparspray i ögonen.
Det har cirkulerat polishelikoptrar över våra hus, det har kört runt massor av polisbilar, pikétbussar och poliser med hundar har patrullerat på gatorna. Gottsunda 2009 har just blivit som en krigszon.
Media har försökt att få det till att handla om krossade rutor och bilbränder. Men det har INGET att göra med bilbränder, det handlar om att polisen använder våld mot människor som bor i det här området, flera av dem minderåriga.
Politikerna från de olika partierna som var med på mötet lovade ingenting. De flesta försökte bara skylla ifrån sig. Men vi håller inte med, det är deras fel! Politikerna är valda och får betalt för att sköta det samhälle vi bor i och de representerar sina partier, som sitter på alla nivåer i statsapparaten.
Om det finns problem i Gottsunda så är det politikerna som har misslyckats. Det är de som skär ner på skolor och offentlig sektor så att det är svårt att få jobb. Det är de som skapar segregerade områden med främlingskap och isolering som följd. Det är de som inte satsar på vettig fritid för unga och skär ner på den som redan finns. Det är de som inte ställer poliserna till svars, de brottsliga poliserna får fortsätta och politikerna vill satsa på ännu fler.
”The real criminals are the C-O-P!”
Polisen är en våldsam, rasistisk och maktmissbrukande institution (även om det finns enskilda, bra poliser) och nu krävs det att vi gör något för att stoppa detta. Det finns mycket som vi i Gottsunda kan göra, vi måste sprida information om vad som verkligen händer, sätta press på politiker och polisen och ta reda på våra lagliga rättigheter.
Revolutionär kommunistisk ungdom i Uppsala ställer helt upp bakom alla Gottsundabor som oskyldigt blivit utsatta av polisen och ger allt sitt stöd till dem. Den som behöver hjälp får gärna kontakta oss och vi ska försöka hjälpa till.
Det som inte behövs i Gottsunda: fler poliser
Det som behövs i Gottsunda: arbete åt alla, fritidsgårdar och andra vettiga fritidsaktiviteter, många och överkomliga hyresrätter, ett försvar av biblioteket/simhallen/Gottsunda dans och teater och andra meningsfulla verksamheter som redan finns, politiker som lyssnar och sedan gör något.
SINGOALLA TIROLER
RKU Uppsala
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
