När Fredrik Reinfeldt i måndags skulle bedyra europakten sin vördnad landade det svenska regeringsplanet på en militärflygplats utanför Bryssel och Reinfeldt fördes i militärkonvoj till möteslokalen i centrum, detta sedan en generalstrejk lamslagit den belgiska huvudstaden.
Bilden är symbolisk. Samtidigt som EU-ledarna sluter sig samman om en politik som skall tvinga Europas arbetare att betala för den kris euron orsakat, så protesterar de attackerade arbetarna med tilltagande frenesi. Klass står mot klass, arbete mot kapital.
Perspektivet är viktigt. Reinfeldt och hans politiska vänner, som sedan några dagar också innefattar Stefan Löfven, påstår att europakten är nödvändig och att Sverige böra vara med – för att vinna inflytande och för att visa solidaritet.
Solidaritet med vem, frågar vi? Med det omedelbara svaret att solidariteten med Europas arbetare kräver ett kategoriskt avvisande av den arbetarfientliga europakten. Den gör bara ont värre i ett Europa som redan dignar under EU:s lagstiftade högerpolitik.
Europakten är en tysk-fransk skapelse som syftar till att påtvinga kristyngda länder i framförallt södra Europa en åtstramningspolitik som gör krisen ännu värre, allt för att säkra tyska och franska bankers fordringar. För detta krassa syfte skall hundratusentals människor kastas ut i arbetslöshet, den offentliga välfärden slaktas och löner och pensioner sänkas.
På mötet i Bryssel ville Angela Merkel rentav sätta Grekland under ekonomisk tvångsförvaltning, förvaltad av en särskild EU-kommissionär med rätt att lägga in veto mot alla budgetutgifter. Förslaget avvisades, men ger ändå det reaktionära djupet i det som pågår. Också demokratin är förd till slaktbänken.
På mötet deklarerade Reinfeldt sin avsikt att ansluta Sverige till europakten, trots att Sverige inte är med i euron. Det är demokratisk överloppsgärning, trots att de praktiska konsekvenserna är små.
I folkomröstningen 2003 sa svenska folket med bred majoritet nej till euron, vilket fråntar Reinfeldt all rätt att smyga in Sverige bakvägen. Det beryktade inflytandet är bara bludder, som det alltid varit i EU-sammanhang. Sverige kommer inte att påverka europakten, med pakten kommer definitivt att påverka Sverige, om inte omedelbart så på sikt.
Vi säger nej till svensk anslutning till europakten, för att en anslutning trampar på folkomröstningens resultat och för att pakten förstärker den destruktiva åtstramningspolitik som redan hotar jobb och välfärd i Sverige, införd av inhemska politiker.
Men framförallt säger vi nej för att en anslutning sänder helt fel signaler till de arbetare som idag kämpar mot europaktens politik över hela Europa.
Arbetarsolidariteten kräver ett nej till europakten; arbetarsolidariteten kräver en arbetarpakt över gränserna, mot EU och euron och mot en kapitalism som går fram som bärsärk över jobb, välfärd och arbetarrättigheter.
Svårare är det inte. Klass står mot klass, arbete mot kapital.
