Helgen som kommer samlas IF Metall till kongress i Stockholm. Högt på dagordningen står frågan om kampen mot bemanningsföretagen. Ett 30-tal motioner som kräver hårdare tag har inkommit från runt om i landet. Flera motionärer kräver ett förbud.

Verkligheten har visat vad syftet med bemanningsföretag är, bortom det vackra pratet om att lösa bemanningen vid tillfälliga produktions-toppar. Bemanningsföretag syftar till att undergräva tryggheten på jobben och att dela upp arbetare i ett A- och ett B-lag. Ett A-lag av fast anställda som ser den otrygghet de bemanningsanställda lever under och genom detta känner tacksamhet och lojalitet med företaget. Ett B-lag av bemanningsanställda som är individuellt utbytbara om de vågar opponera sig, men som grupp ska de permanent finnas på arbetsplatsen.

Detta är en av grundtankarna i den japanska modellen med lean production som under 2000-talet har införts i massomfattning på svenska arbetsplatser. Pratet om att lösa tillfälliga produktionstoppar var bara ett sätt att sälja in modellen.

Det är denna verklighet som ligger bakom det stora antalet motioner. Ställd inför denna opinion har IF Metalls ordförande Anders Ferbe redan innan kongressen deklarerat att han är motståndare till ett förbud.

Ferbe påstår att ”valet står mellan ett förbud och att driva frågan avtalsvägen”. Det är inte sant. Att ett fackförbund ställer politiska krav till riksdagen och samtidigt driver samma fråga i förhandlingar med arbetsköparna är inget ovanligt. Ingen skulle väl hävda att om ett fackförbund kräver en ändring i arbetsmiljölagen om förbud av något hälsofarligt ämne så skulle det inte samtidigt vara möjligt att driva denna fråga även förhandlingsvägen, för att minimera skadorna fram till dess en lagändring genomförts. Samma sak är det med de hälsofarliga bemanningsföretagen.

Erfarenheten från de 20 år som har gått sedan borgarregeringen med Carl Bildt som statsminister legaliserade bemanningsföretagen visar att avtalsvägen inte räcker. Det förbud som innan 1990-talet gällde i Sverige under 60 år var bra och blockerade arbetsköparnas möjlighet att splittra arbetare i två lag.

När Bildts efterträdare Fredrik Reinfeldt nu ser ut att gå mot sin undergång och vid ett troligt regeringsskifte i höst, är det ett givet politiskt krav från industrins arbetare att förbjuda bemanningsföretagen. Sverige behöver inte bara en ny regering, Sverige behöver en ny politik. En viktig del i en sådan politik är att förbjuda bemanningsföretag – för tryggheten på jobben, för enheten bland arbetarna och för att stärka arbetarnas ställning på arbetsplatser och i samhället.

Ett ja till förbud från kongressen är ett bra sätt att praktisera IF Metalls egna stadgar som slår fast att förbundet ska tillvarata ”medlemmarnas gemensamma intresse och styrka för att skapa bästa möjliga villkor i arbetslivet och i samhället. Förbundet ska genom denna gemenskap stärka arbetarnas makt i förhållande till kapitalets makt.”

Just så! En fackförenings uppgift är att kämpa för att stärka arbetarnas makt mot kapitalisternas makt, både på arbetsplatserna och i samhället i stort.

Anders Ferbes agerande är under all kritik. En ordförande bör inte gå ut i media innan kongressen har hunnit samlas, och deklarera sin uppfattning i en fråga som det uppenbart finns skilda uppfattningar om inom förbundet. Det är kongressen som ska besluta och den kommande förbundsledningen ska underordna sig vad kongressen beslutar, oavsett vad de själva har för uppfattning.

Medlemsdemokrati är A och O i en fackförening. För att en facklig organisation ska vara stark krävs en levande demokratisk ordning, där medlemmarna diskuterar frågorna, besluten fattas gemensamt och där ledningen lyssnar till och underordnar sig viljan hos medlemmarna. Ledningarna ska vara verktyg för att driva igenom medlemmarnas intressen och krav. Ibland får man intrycket att fackliga ledare ser det tvärtom, ser på medlemmarna som verktyg i händerna på förbundsledningar och förhandlingsdelegationer.

Det är ingen underdrift att säga att den demokratiska andan inom svensk fackföreningsrörelse inte alltid har varit den bästa. Det är bara att hoppas att kongressdelegaterna i helgen utifrån sina egna erfarenheter av hur det ser ut på de svenska arbetsplatserna röstar för att IF Metall ska mobilisera sina 325000 medlemmar till en politisk kamp för att öka tryggheten på jobben genom att förbjuda bemanningsföretagen.

Sedan är det upp till Anders Ferbe och förbundsledningen att bevisa sin demokratiska hederlighet. Ska de lyssna på medlemmarna eller den kapitalistiska motparten? Är det trygga jobb eller säkrade vinster som går först?