Till helgen fyller Revolutionär Kommunistisk Ungdom 20 år. Detta ska firas med pompa och ståt och Proletärens ledarsida vill härmed sluta upp bland gratulanterna. Två årtionden är bra jobbat för ett ungdomsförbund, som ständigt har kravet på sig att föryngras. Med bara några års mellanrum måste en ny ungdomsgeneration kliva fram, ta ansvaret och bygga vidare förbundet. Om föryngringen dröjer dör ungdomsförbundet ut på bara några års sikt. Det var detta som hände med vårt ungdomsförbund på 1970-talet. RKU har redan överlevt dubbelt så länge som det gamla SKU(ml).
Att RKU har lyckats överleva under den gångna tuffa tioårsperioden är värt all respekt. Inför 20-årsfirandet är det därför extra glädjande att ungdomsförbundet kan planera för de kommande åren med större tillförsikt. Vi går mot bättre tider!
RKU bildades 1994, i en tid som på flera sätt liknar vår egen. Den kapitalistiska krisen var djup. Med krisen hade 1980-talets långa högervåg äntligen brutits. Finansvalparna fest var för tillfället över. Arbetsköparnas kampanjer om att satsa på dig själv ekade allt tommare. Den moderatledda borgarregeringen åkte ut i valet. En bred antirasistisk rörelse växte fram i protest mot nazistiska våldsdåd. En stark feministisk strömning bröt sig in i samhällsdebatten, det bildades inget eget parti med genom organisationen Rödstrumporna lyckades feministerna sätta press på riksdagspartierna.
I motsats till de folkliga strömningarna var 1994 det år då det nyliberala systemskiftet befästes i Sverige. I EU-folkomröstningen hösten 1994 lyckades etablissemanget med nöd och näppe lura in oss i den nyliberala stormaktsunionen. Massiv uppbackning från näringslivet, total uppslutning i media och hot och fulspel från både fack och företag pressade i sista stund upp ja-sidan över 50 procent.
Socialdemokratins fulla uppslutning bakom nyliberalismen personifierades i mångt och mycket av den blivande krigsförbrytaren Tony Blair, som 1994 blev ordförande för nya Labour. Blairs svenska motsvarighet var Göran Persson som detta år blev ny finansminister. Med Persson ökade slakten på den gemensamma välfärden, ofta med Vänsterpartiet som stödparti.
De vallöften om socialdemokraterna besegrade borgarregeringen med visade sig inte vatten värda. S lovade att höja ersättningarna till arbetslösa och sjuka till 90 procent, istället sänktes ersättningarna till 70 procent. 1994 var även året för den hemliga uppgörelsen mellan S och borgarpartierna om det vedervärdiga pensionssystem som vi än idag lider under.
De gigantiska nedskärningarna i välfärden, massarbetslösheten, de skenande sociala klyftorna och de svikna löftena från valet 1994 ledde till folkliga proteströrelser på arbetsplatser, i skolor och på gator och torg.
Det var i detta läge som RKU klev fram och på några år byggde ut och blev ett riksomfattande revolutionärt alternativ för alla unga som sökte något bortom de parlamentariska partierna. Vänstervindarna, inte minst bland de unga, blev ännu tydligare i valet 1998. Runt millennieskiftet expanderade RKU kraftigt, fördubblade antalet organisationer och mångdubblade antalet medlemmar och läsare av tidningen Rebell. RKU var en drivande kraft den växande solidaritetsrörelsen med Palestina och i den stora och breda antikrigsrörelsen. Kulmen kom med folkets nej till EMU 2003, en kraftig käftsmäll på hela överheten.
Historien upprepar sig givetvis aldrig, men likheterna mellan 1994 och idag ganska slående. Pendeln svänger åter åt vänster. Det ställer krav, inte minst på ett kommunistiskt ungdomsförbund, att agera med självförtroende och med en kaxighet. Det gäller att bryta med invanda tankemönster och hitta vägar för att bygga ut och stärka RKU. Friskt vågat hälften vunnet, är ett bra motto för en ungdomsorganisation.
RKU har de gångna 20 åren varit fullkomligt avgörande för Kommunistiska Partiet och den föryngring partiet genomgår. Den unga partikader som på många håll bär upp partiet har till stor del fått sin politiska och organisatoriska skola i RKU. Konkret märks detta i partistyrelsen där 14 av 24 ledamöter tidigare har suttit i RKU:s centrala ledning.
Kommunistiska Partiet och tidningen Proletären vill härmed ge ett stort grattis till vår kära 20-åring och ett tack för allt de här första två årtiondena. Som 20-åring står RKU givetvis på egna ben, men ensam är inte stark och vi hoppas på ett fortsatt gott samarbete när vi nu lägger i en högre växel för att bygga ut den kommunistiska rörelsen i Sverige.
