Krönika: När girighet normaliseras

Det är inte bara uthyrningsfirmor som skor sig på vårdens skattepengar. Det finns även många läkare som hakat på utplundringen för att berika sig själva och plocka ut maximalt med pengar med minimal arbetsinsats.

Läkare som använder sig av vården för att tjäna extrapengar är inget nytt, men 1970 satte sjukronorsreformen stopp för utnyttjande av den framväxande skattefinansierade sjukvården för egen vinning. Reformen – som innebar en enhetstaxa på sju kronor för alla besök i den offentliga öppenvården – var efterlängtad av patienterna men många läkare som levt gott på det gamla systemet var missnöjda.

Men de fick vackert finna sig i löner som landstinget reglerade. Visserligen högre än undersköterskornas och sjuksköterskornas, men det fanns ett tydligt tak som sattes genom fackliga förhandlingar.

Enda sättet för läkare att pressa ut extra pengar ur systemet var att använda jourkomp (inarbetad tid under jourtjänstgöring som var obligatorisk men som låg utöver den ordinarie 40-timmarsveckan). Jouravtalet var fördelaktigt men tänkt att ge extra ledighet för vila och återhämtning efter mycket långa arbetspass. På grund av brist på läkare var det svårt att få ut ledigheten, så inarbetad tid betalades delvis ut som extralön.

Den inarbetade jourtiden kunde även tas ut som lediga veckor – och många läkare utnyttjade denna betalda ledighet från det ordinarie jobbet, till att extraknäcka i ett annat landsting (eller i Norge) och plockade på så sätt ut dubbla löner upprepade gånger under året.

Men den lön de fick i grannlandstinget var inte högre än i det egna landstinget och finansierades via pengar som avsatts till ordinarie läkartjänster men som var vakanta. Systemet byggde på läkarbrist (som läkarförbundet underhöll genom att bromsa intaget på läkarlinjen), det kunde ge den enskilde läkaren mer pengar men inga fantasisummor.

1993 öppnades fördämningarna. Privata bemanningsfirmor blev lagliga och istället för att ha en fast anställning började en del läkare hoppa runt mellan olika ”uppdrag”. I början var det läkarna själva som ”hyrde ut sig” på lediga jourkomp-veckor – men de kunde nu själva sätta prislappen.

Det var säljarens marknad. Men snabbt började uthyrningsfirmor för läkare dyka upp med erbjudande om tillfälliga jobb för löner som låg betydligt högre än vad landstinget kunde erbjuda. Man slapp leta efter uppdrag, firman hörde av sig om vad som fanns att erbjuda. Och så var karusellen igång.

Det är primärvården jag känner till bäst. Här har bemanningsföretagen blivit ett gissel. För trots ökad utbildning av läkare, är efterfrågan större än tillgången och det har lett till skenande kostnader för inhyrda vikarier.

Det som utmärker en hyrläkare är bristen på medicinskt långsiktigt ansvarstagande. Man fixar något för stunden, men uppföljningen lyser med sin frånvaro eftersom man inte är på plats nästa vecka. Det kan fungera på enklare akuta åkommor men skapar oftast problem om det är uppföljning av kroniska sjukdomar.

På många ställen i Sverige är det också upphandlade uthyrningsfirmor som sköter jourverksamheten i primärvården, främst gentemot äldreomsorgen, nattetid och på helger. Detta var tidigare en del av allmänläkarens uppdrag men all jourkomp det gav upphov till gjorde att bemanningen dagtid på vårdcentralen minskade.

Så istället för att öka grundbemanningen har regionerna sålt ut jourerna. Det innebär att det ofta är läkare utan kunskap om äldreomsorgens medicinska problem som ska sköta vården av samhällets svagaste på icke-kontorstid.

Hembesök på jourtid har blivit sällsynta. Denna sida av äldreomsorgens läkarbemanning större delen av veckans timmar, är en sten som inte vändes när man gick igenom bristen på läkarinsatser under pandemin.

Men att ta pass inom äldreomsorgens jour är lönsamt och kräver inte så stor arbetsinsats – det mesta sköts via telefon vare sig ett hembesök skulle behövts eller ej. Och ännu lönsammare är det att hyra ut sig en vecka till en vårdcentral.

Hur mycket du tjänar som hyrläkare beror på hur långt du kommit i din utbildning och din yrkeserfarenhet. Jag har som specialist i allmänmedicin med mångårig yrkeserfarenhet blivit erbjuden 90.000 kronor i veckan!

Det är en del allmänläkare som hoppat av från en ordinarie tjänst för att försörja sig som hyrläkare. Jag har träffat på läkare som bara jobbar en bråkdel av året och resten av tiden reser jorden runt eller ägnar sig åt någon hobbyverksamhet. Vissa yngre läkare jobbar som hyrläkare någon vecka i månaden för att kunna vara hemma med barnen men ändå ha god ekonomi.

Det är dyrt för samhället att utbilda läkare. Det tar mer än tolv år från det man börjar sina studier tills man är klar specialistläkare. Utbildningen på universitetet är gratis och sedan är det den offentliga vården som står för vidareutbildningen genom avsatt tid för handledning och kurser.

Det är ju tänkt att man sedan bidrar till kvalificerad sjukvård genom sitt arbete på sjukhus eller vårdcentraler. Men att arbeta som läkare inom den offentliga vården är slitsamt och obetald övertid regel.

Vissa hoppar därför, för att lösa sina egna arbetsmiljöproblem eller bara för krass vinning, på hyrläkartåget. Men resultatet blir att de bidrar till att dränera vården på pengar och öka hetsen för alla som stannar kvar som fast anställda. Oavsett om de är läkare, sköterskor eller undersköterskor.

Egoism eller kollektiv kamp för bra arbetsmiljö och god bemanning? För mig är valet enkelt. Förbjud hyrläkare!

Hjördis Fohrman
Pensionerad allmänläkare