Upprustning – för USA:s och vapenindustrins skull

Den svenska suveräniteten är hotad. Detta menar Caroline Runesdotter som varit med och skrivit broschyren Hur gick det till när USA fick etablera militärbaser i Sverige? som handlar om DCA-avtalet (Defense Cooperation Agreement) som ger USA tillgång till 17 svenska militärbaser.

En viktig fråga gäller om USA, som kärnvapenmakt, får stationera kärnvapen på svensk mark.

– Både Norge och Danmark har förbehåll mot kärnvapen i deras avtalstexter. Finland har istället har en lag som förbjuder kärnvapen. Men det svenska DCA-avtalet tar inte ens upp frågan och när detta har ifrågasatts har det avfärdats med att det inte är aktuellt. Det är att lämna dörren öppen, menar Caroline Runesdotter.

Själv fick hon på ett nordiskt fredsmöte i oktober 2023 höra att amerikanska trupper snart kunde få tillgång till svensk infrastruktur och militärbaser, liknande det som redan skett i Norge. Hon tog då kontakt med pressekreteraren på Försvarsdepartementet som bekräftade att det fanns ett planerat avtal som skulle ge USA tillgång till baser i Sverige. I december samma år skrevs avtalet under.

– Att det inte skedde en ordentlig politisk debatt om DCA-avtalet är väldigt skrämmande. Det är ett jättestort politiskt beslut som hotar den svenska säkerheten och gör oss till en frontstat i en konflikt mellan USA och Ryssland.

Hur ser du på argumenten att Sverige gör detta för att stärka vår säkerhet?
– Om vi ser historiskt så har Ryssland inte varit ett hot mot Sverige på väldigt länge. Nu har vi snarare framkallat ett hot eftersom vi ingått i en militärallians med Rysslands fiender, säger Caroline Runesdotter.

– Det här går stick i stäv med hur vi i Sverige sett på säkerhet under en längre tid, att man inte kan bygga upp sin egen säkerhet på andra länders bekostnad. Detta var en förutsättning för nedrustningsavtalen under kalla kriget som blev möjligt genom förhandlingar, transparens och samarbete. Nu går utvecklingen i motsatt riktning.

Kortfattat handlar DCA-avtalet om att ge amerikanska trupper tillgång till svenska militärbaser och till svensk infrastrukturen. Avtalet innebär också att Sverige inte kan kontrollera vem och vad som skickas in i landet i anslutning till samarbetet. Amerikanska soldater ges också immunitet mot svenska lagar.

privat

Caroline Runesdotter har tidigare jobbat som journalist och har nu granskat DCA-avtalet mellan Sverige och USA.

– Det är som en slags Schengen-gemenskap för militärer där den fria rörligheten av militära styrkor och vapen är grunden, säger Caroline Runesdotter.

Efter många år av eftersatt underhåll av vägar rustar Sverige nu upp infrastrukturen tvärs igenom landet för att kunna klara tunga transporter – av stridsvagnar och Nato-fordon. Men det är inte militärtransporter som borde avgöra vad som ska rustas upp och satsas på, menar Caroline Runesdotter.

– Vilken budget ska dessa investeringar komma från? Och är det verkligen denna infrastruktur som vi behöver just nu? Järnvägsunderhållet är ju katastrofalt eftersatt, vägunderhåll likaså. Dessutom sker investeringarna på bekostnad av satsningar inom helt andra områden, som skola och sjukvård.

Hur ser du på att många europeiska länder, inkluderat Sverige, planerar att öka sina försvarsutgifter?
– Med hjälp av rädsla går det att måla upp en hotbild. Media har hjälp till att bygga upp en bild som säger att vi kommer bli säkrare genom att bygga upp försvaret och släppa in USA och Nato. I själva verket är det tvärtom.

– Det är ju också ett sätt att få befolkningen att blunda för andra problem som vi har i samhället, säger Caroline Runesdotter.

Hon menar också att den svenska befolkningen måste börja fråga sig vilka intressen som tjänar på upprustningen. Hon lyfter det faktum att Jacob Wallenberg, från vapentillverkaren Saab, reste till Finland tillsammans med Mikael Damberg för att diskutera Sveriges Natomedlemskap.

– Jag kan inte påstå att Sverige har ett militärindustriellt komplex likt det i USA men vi måste åtminstone börja diskutera frågan. Det är många andra satsningar som åsidosätts till fördel för krigsmaterielindustrin och Försvarsmakten. Varför gör vi dessa prioriteringar?