Hoppa till huvudinnehåll
Av

Då och nu om kärnkraften

Den 28 mars 1979 inträffar det som inte skulle ske. Kärnkraftsolyckan i Harrisburg i USA ledde till politisk omprövning av svensk energipolitik.


På en presskonferens om kärnkraften i riksdagshuset den 4 april 1979 meddelade Olof Palme att partiet svängt i frågan om kärnkraften.

– Inställningen till kärnkraften har förändrats. Jag känner en osäkerhet som jag för att kunna gå vidare måste stilla för att ta reda på vad som hände i Harrisburg. I så här svåra frågor måste man vara öppen och inte låsa fast sig i principbetonade ståndpunkter.

– Ge mig en anledning till en förändrad inställning, sådana fakta finns inte i dag, och då ter det sig inte rimligt att driva igenom långsiktiga låsningar i energipolitiken.

Beskedet från Olof Palme och Socialdemokraterna blev att svenska folket skulle få folkomrösta om de ville ha kärnkraft eller inte.

Den 26 april 1986 exploderade reaktor fyra i kärnkraftverket Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina. Ett moln med radioaktiva partiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa, även till Sverige.

Dåvarande socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson sa efter Tjernobyl att ”kärnkraften inte hör hemma i ett civiliserat samhälle”.

Kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl fick efterverkningar i Sverige. En ny lag infördes ”om kärnteknisk verksamhet” där det blev olagligt att förbereda uppförandet av en kärnreaktor i Sverige, utöver förbud som infördes mot själva uppförandet.

6§ löd: ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor”.

Skrivningen har kommit att kallas för ”tankeförbudet om kärnkraft”.

Inget av denna inställning till kärnkraften finns nu kvar. Högerregeringen har skrotat förbudet mot att bygga ny kärnkraft. Även lagen om kärnkraftens avveckling har undanröjts.

Medan politikerna tog allvarligt på vad som hände både i Harrisburg och i Tjernobyl är reaktionen på katastrofen i Japan att inget finns att oroa sig över, något som kan illustreras av utrikesminister Carl Bildts uttalande om att ”det som har hänt där kan inte hända i Sverige”.

Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven har inget att invända mot den nonchalanta uppfattningen och drar därmed med sig hela partiet tillbaka till ruta ett igen.