Hoppa till huvudinnehåll
Av

M raserar arbetsmiljön – sanningen om nya "arbetarpartiet"

De tongivande i regeringen kallar sig inte bara för ”De nya moderaterna”, utan även för ”Sveriges nya arbetarparti”. Men vad har de gjort för att leva upp till den nya etiketten?



Knappt hade den borgerliga alliansen hunnit installera sig på Rosenbad innan den dolda agendan avslöjades. Kallduschen kom i regeringens första budgetproposition i oktober 2006.

Med några ord avslöjades moderaternas avsikt med nya ”arbetarpartiet”. Mer krävdes inte för att skrota den internationellt välkända arbetslivsforskning som bedrevs av Arbetslivsinstitutet:

”Regeringen föreslår att Arbetslivsinstitutet avvecklas …” och ”… läggs ner per den 1 juli 2007”, sägs det på utgiftsområde 14 i budgeten för 2007.

En verksamhet som drivits sedan 1995 upphörde. 400 anställda från Malmö i söder till Umeå i norr blev av med jobben. Forskningsprojekt om till exempel arbetets organisering och hälsorisker i arbetslivet avbröts. Med ALI försvann cirka 200 miljoner kronor per år inom arbetsmiljöområdet.

Av de runt 200 forskare som var knutna till ALI finns bara lite mer än hälften kvar. Många har gått i pension, medan andra helt lämnat området. Kvarvarande är utspridda på universitet och högskolor, där kampen om forskningspengarna är hård.

För ett år sedan analyserades läget inom svensk arbetslivsforskning av FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, som konstaterade att; ”Det tar mycket lång tid att bygga upp en framstående forskningsverksamhet men den går snabbt att lägga ner”.

Efter att ALI lagts ned blev nästa steg ett sparbeting på Arbetsmiljöverket på närmare 160 miljoner kronor under tre år. Följden har blivit att 30 procent av inspektörerna avskedades runt om i landet. Dessutom halverades antalet anställda vid Arbetsmiljöverkets huvudkontor och inom den totala administrationen.

En kännbar förlust som kan avläsas i Arbetsmiljöverkets statistik. Under den aktuella perioden har antalet besökta arbetsställen minskat med 14 procent, inspektionsbesök med 28 procent och inspektionsmeddelanden med krav har minskat med 14 procent.

Var fjärde inspektion har försvunnit och antalet inspektörer i Sverige i dag är 0,7 per 10.000 anställda. Det kan jämföras med FN:s fackliga organ för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor (ILO) som förordar 1 per 10.000 anställd.

Förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin har dessutom försökt lansera en sk ”Smiley” för företag med god arbetsmiljö, i stället för att väcka åtal mot lagbrytare. Men arbetsmiljölagstiftning är ingen lustig grej som kan väljas bort, det är en lagstiftning och den ska följas.

Förutom det har regeringen dragit in statsbidragen till utbildning av regionala skyddsombud. Den fackliga organisationsgraden har minskat genom åren och detta har gjort det svårare att rekrytera skyddsombud. Antalet skyddsombud fortsätter därför att minska, vilket leder till försämrat arbetsmiljöarbete på arbetsplatser runt om i landet, enligt Arbetsmiljöverket.

Att värna om arbetares liv och hälsa är ett centralt åtagande för ett arbetarparti. Därför har Moderaterna diskvalificerat sig. I själva verket är det M som driver på regeringens högerpolitik, exemplifierad på många områden, bla i attacker på arbetslösa och sjuka. Redan i höstbudgeten 2006 startade angreppen på sämst lottade i samhället.

I den budgeten utlovade finansminister Anders Borg (M) skattesänkningar på i runda tal 40 miljarder kronor. För att finansiera detta föreslogs ett stort antal nedskärningar, enligt följande lista:

• Sänkt a-kassa
• Sänkt föräldrapenning
• Sänkt ersättning för vård av sjukt barn
• Färre avdrag för resor
• Slopat skatteavdrag på fackavgiften
• Höjd a-kasseavgift
• Sänkt tak i sjukförsäkringen
• Inget skatteavdrag för a-kassa

Inkomster från försämringar, nedläggningar och fördyringar för arbetare gick till att finansiera slopad förmögenhetskatt, sänkt fastighets- och markskatt och sänkt arbetsgivaravgift. Ensamstående föräldrar, fackligt anslutna, arbetslösa, sjuka och låginkomsttagare fick betala de stora skattesänkningarna för rika.

Det är regeringspartiet Moderaterna, det ”nya arbetarpartiet” som hållit hårt och fast i taktpinnen medan de övriga tagit i med i hopp om att höras. Men det är falska toner som ljuder.  Moderater är arbetarnas fiende, inom alla områden, liksom vännerna i högerkoalitionen.

Kent Haldebo  
Proletären nr 34, 2010