Ledare: Bragden i VM inspirerar

Sverige är vidare till kvartsfinal i fotbolls-VM. Först slogs Italien och Holland ut i kvalet. Därefter vann Sverige gruppen och världsmästarna Tyskland slogs ut. Och i åttondelsfinalen besegrades världssexan Schweiz.

Oavsett hur det går mot England i kvartsfinalen (givetvis hoppas vi att de arroganta engelska fotbollsexperterna sätter pinten i halsen på lördag) skriver bragden i fotbolls-VM 2018 in sig i den svenska idrottshistorien.

Bragden är en seger för kollektivismen. Det är en seger för Janne Anderssons lagbygge över Erik Hamréns individualistiska stjärnfokus.
Det är det välorganiserade och kämpande laget som gör det möjligt för enskilda spelare att prestera på topp.

Epoken Zlatan är över. Och tack och lov för det. Zlatan Ibrahomovic är inte bara Sveriges enskilt duktigaste fotbollsspelare genom tiderna, han är också en symbol för den generation Ego som nyliberalismens årtionden fostrat. Narcissism, vårda det egna varumärket och jaget före laget. För den som satt bänkad vid TV4-sändningen av åttondelsfinalen var de olika bilderna tydliga.

Å ena sidan bilden av laget som sliter och kämpar för varandra, som ständigt framhäver laginsatsen och kollektivets styrka.

Å andra sidan pausreklamen där Zlatan Ibrahimovic lånar sitt individuella varumärke till snart sagt varje produkt. Zlatan behöver inte pengarna, han vill ha strålglansen.
Den uppmärksammade SVT-dokumentären ”Zlatan – för Sverige i tiden” säger allt. Utöver fokus på att Zlatans föräldrar har invandrat och att segregationen i Malmö är avgrundsdjup var hela strålkastarljuset inställt på Zlatans individuella prestationer.

Inte ett resonemang om lagbygge, att stärkas i kollektivet, att spela tillsammans eller på den idrottsrörelse som – i hård nyliberal motvind – håller klubbar och planer levande.

Dokumentärens slutsats är att ”alla kan bli som Zlatan”. Den starka individen kan göra en klassresa och ett samhälles framgång beror på hur många Zlatans, Spotify-grundare eller Idolvinnare det har.  

Enligt Erik Hamréns fotbollsfilosofi skulle landslaget byggas upp runt stjärnan. Laget skulle anpassas efter jaget. Om bara alla möjligheter ges för stjärnan att briljera så vinner vi alla.

Hamréns filosofi och epoken Zlatan var tecken för Sverige i tiden, det har SVT-dokumentären rätt i. Men det var inget gott tecken.
På klubbnivå – med starka kapitalintressen som kan köpa ihop ett stjärnlag – var Zlatan givetvis framgångsrik. Men man kan inte bygga ett svenskt landslag – eller ett klubblag utan rika finansiärer – utifrån någon fixstjärna.  

Klassamhället förändras inte av klassresor. Skottlossningarnas, klyftornas och segregationens Malmö förändras inte av en, två eller tio Zlatan.

Lika lite kan ett samhälle byggas som en affärsverksamhet. Ett framgångsrikt samhälle kan inte mätas efter antalet miljardärer, konkurrenskraften hos enskilda storföretag eller elitskolornas spjutspetskompetens.

Och klassamhället förändras inte av individuella klassresor. Skottlossningarnas, klyftornas och segregationens Malmö förändras inte av en, två eller tio Zlatan.
Lika förödande som Hamréns och epoken Zlatans insatser i landslagsfotbollen var, lika förödande har individualismens och nyliberalismens utopiska samhällsprojekt varit för Sverige som land.

Det har inte blivit så av slump och tillfällighet. Det är resultatet av en mycket organiserad, målmedveten och långsiktig klasskamp från den borgarklass som ser sig själv som måttet på samhällets framgång. Och visst har de varit framgångsrika – titta bara på förmögenhetsstatistiken.

Låt bragden i fotbolls-VM 2018 bli en inspiration till att begrava borgarklassens projekt även i samhället i övrigt.

Janne Anderssons fotbollsfilosofi är rotad i folkrörelsernas och arbetarrörelsens Sverige. Den kommer ur arbetarklassens syn på samhället.

Ett samhälle ska byggas på gemenskap. Det ska värderas utifrån hur de som arbetar och bygger samhället behandlas. Ingen ska tillåtas flyta ovanpå eller sko sig på andra, men den som gör en viktig insats för laget är värd all hyllning och respekt.

Nu håller vi alla tummar vi har för att den svenska lagmaskinen besegrar England på lördag och därefter tar sig hela vägen till guldet. Kollektivismen behöver peta ner individualismen från guldpallen!