Kommentar: Crispr – revolutionerande botemedel eller rasbiologernas våta dröm?
Gensaxen Crispr har potentialen att utrota ett stort antal virussjukdomar. Men tekniken kommer med en baksida. Den kan också användas för att skräddarsy människors gener, vilket kan innebära konsekvenser för kommande generationer.
Nobelpriset i kemi 2020 går till Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna för upptäckten av gensaxen Crispr.
”För att kunna ta reda på hur livet fungerar behöver forskare förändra gener i celler. Förut var detta tidsödande och ibland omöjligt. Med hjälp av gensaxen Crispr/Cas9 går det numera att förändra livets kod inom loppet av några veckor”, skrev Nobelkommittén i sin motivering.
Crispr:s potential är enorm och kan mycket väl bli medicinens mest revolutionerande upptäckt sedan penicillinet. Listan på genetiska sjukdomar och virussjukdomar som kan komma att bli fotnoter i mänsklighetens historia bara växer. Men Crispr har också en baksida. Gensaxen kan nämligen ta samhället ett steg närmre rasbiologernas våta dröm.
Vad är Crispr?
Grunden för Crispr upptäcktes på 1980-talet när japanska forskare hittade något oerhört ovanligt hos kolibakterien. I dess DNA fanns man tre identiska gensekvenser efter varandra. Forskarna undersökte saken vidare och upptäckte snart att fler bakterier hade samma typ av återkommande mönster.
Ännu mer överraskade blev forskarna när de hittade DNA från virus mellan dessa gensekvenser. En lika häpnadsväckande upptäckt som att hitta DNA från myggor i människor.
Men varför har då bakterier DNA från virus i sig?
Som ett exempel kan man nämna att varje dag tar virus död på cirka 40 procent av alla bakterier i jordens hav. Den bakterie som utvecklat ett försvar mot dessa angripare kommer få ett rejält övertag i den evolutionära kampen. Något som biologen Eugene Koonin kom fram till år 2006.
Enligt Koonin har bakterier tagit till sig virus-DNA som en försvarsmekanism. En slags fantombild som analyseras av bakteriens immunförsvar, vars enzymer enkelt och precist kan utrota virus som motsvarar gensekvensens uppbyggnad.
Charpentier och Doudnas upptäckt låter mänskligheten använda denna försvarsmekanism i vårt eget syfte. Men storheten består inte bara i dess förmågan att utrota sjukdomar. Med hjälp av mänsklig innovation kan gensaxen också lägga till, flytta eller ta bort DNA från olika organismer. Exempelvis har forskare redan lyckats ändra både muskelstyrka, sexuell drift och smärta hos möss.
Tidigare har detta varit, precis som Nobelkommittén konstaterar, en tidsödande och kostsam process. Priset för genmodifikationer har varit cirka 500.000 kronor per tillfälle, och har bara kunnat utföras i en handfull labb i världen. Att nå önskat resultat har visat sig ännu svårare.
Crispr å andra sidan är enkel, universell och kostar bara 750 kronor. Forskarsamfundet letar fortfarande efter en art som tekniken inte fungerar på.
På grund av detta ser till exempel den amerikanska staten inte längre någon mening i att stötta forskning med fokus på genmodifikationer. Enligt Rudolf Jaenisch på Massachusetts Institute of Technology (MIT) är allt nu så pass enkelt att ”vilken idiot som helst” kan utföra arbetet.
Lagen om all djävulskap
I början av 40-talet myntade ingenjören Edward Murphy uttrycket ”allt som kan gå åt helvete kommer gå åt helvete”. Denna filosofi kom senare att bli känt som Murphys lag.
Men vad kan en ingenjör från 40-talet lära dagens biologer?
Crispr kan nämligen leda till att Pandoras ask öppnas vad beträffar förändringar i våra arvsgener. Detta för med sig konsekvenser som vi idag inte kan föreställa oss eftersom mutationer i arvsmassan blir permanenta. Oron över denna utveckling har blivit så stor att många länder nu förbjuder dessa typer av modifikationer.
Men tekniken gör det också möjligt att utföra så kallad somatisk genterapi (då vi ändrar gener som inte går i arv). Att bota skallighet, få fylligare läppar eller byta hårfärg kan snart vara möjligt utan några yttre ingrepp. Och om vi ska tro Jennifer A. Doudna själv kommer allt vara så pass enkelt att man kan beställa dessa kosmetiska förändringar med posten.
Som bekant har etik och moral en tendens att suddas ut när jakten på vinst hamnar i fokus. Och om det inte redan framgått är Crispr värt åtskilliga miljarder. Flera patentstrider utspelar sig just nu i världen och ett 20-tal läkemedelsbolag jobbar med egna lösningar på att modifiera gener via tekniken.
När botemedlet mot olika sjukdomar paketeras och patenteras av företag riskerar därför en stor del av jordens befolkning att gå miste om Crispr:s potential. Samma sak går att säga om alla kosmetiska förändringar. I sammanhanget kan nämnas att Alexander Fleming vägrade ta patent på penicillinet. Detta för att säkerhetställa att så många människor som möjligt kunde ta del av dess nytta.
Biologiskt privilegierade barn i ekonomiskt privilegierade miljöer
Det sägs ofta att den kapitalistiska ekonomin utgår från individers begär, behov och önskningar. Men dessa skapas sällan inte i ett ideologiskt vakuum. Företag spenderar dagligen miljarder på att skapa dessa hos oss.
Om vi ska tro Jennifer A Doudna kan alltså Crispr öppna upp en helt ny marknad i den kapitalistiska ekonomin. En som går ut på att skräddarsy vårt genetiska inre för att förändra vårt kosmetiska yttre. Och det är här som Crispr riskerar att sudda ut gränsen mellan rasbiologi och botemedel. Det finns nämligen en möjlighet att en mängd “behov” dyker upp som inte är önskvärda, beroende på vem man frågar.
Men är denna alarmistiska ton verkligen befogad?
2017 lyckades forskare i Kina utföra experiment med arvsanlag på embryon med hjälp av Crispr. Trots att de inte tilläts leva vidare, och bara 25 procent av fallen var framgångsrika, är detta ett bevis på att möjligheten nu finns.
Knappt ett år senare föddes det första tvillingparet i världen med modifierade arvsgener, också det i Kina. Det ska här tilläggas att den kinesiska regeringen sedan länge förbjudit dessa experiment och att forskaren dömdes till fängelse. Men faktum kvarstår: Ju mer tillgänglig tekniken blir, desto svårare kommer den bli att reglera.
– Vilka är det som kommer kunna förbättra sina barn? Det kommer vara personer som redan skickar sina barn till privatskolor och betalar tusentals dollar för privatlektioner, påpekade Barbra Koening, grundare av avdelningen för bioetik på universitetet i San Francisco, i en intervju med The Guardian.
Koenings oro är att eliten kommer använda tekniken för att skapa biologiskt privilegierade barn som växer upp i ekonomiskt privilegierade miljöer. Stöpta i den form som samhället för stunden anser passa bäst. Ett exempel är att Crispr har potentialen att förstärka genen som påverkar nyfikenhet. Detta skulle ge barnen en strategisk fördel i sökandet av information och kunskap. Samma sak skulle gå att göra med koncentration och koordination.
Är du lönsam, lille vän?
Men Crispr är inte bara oroväckande utifrån ett klassperspektiv. Man måste också ställa sig frågan: Vilka har rätt att leva och utvecklas i samhället?
Genmodifieringar ger nämligen både individer och samhället möjligheten att sortera bort personer som uppfattas som icke-produktiva eller som bryter mot olika normer. Downs syndrom, kortvuxenhet, dövhet och autism är exempel på saker som Crispr potentiellt kan ”bota” eftersom gener (i mindre och större utsträckning) styr dessa egenskaper.
På 1970-talet var vissa biologer övertygade om att gener nog kontrollerar mer än vad vi egentligen tror. Till forskningsfältets försvar är nästan samtliga biologer idag övertygade om att miljö påverkar oss i lika stor utsträckning. Men generna finns ändå där som en slags grundmall. Och kartläggningen av dessa grundmallar är ett forskningsfält som publicerar nya rön varje månad.
Genforskaren Dean Hamer har till och med spekulerat i att genen VMAT2 påverkar människans benägenhet att acceptera spiritualism och religion. Beläggen för detta är ännu bara hypotetiska, men neurovetenskapen kan visa att saker som kognitiv funktion, stresspåverkan, risksökande och vår benägenhet att acceptera auktoritet går att härleda till gener. Utvecklingen har gått så långt att rönen nu letat sig in i juridiken.
2005 försökte till exempel Stephen Mobley i Georgia, USA, hävda att anledningen till att han brutalt mördade ett pizzabud var en mutation i hans MAOA-gen. En gen som kopplats samman med aggressivitet och fått namnet ”krigargenen”. Mobleys argumentation är inte unik. Fler och fler rättsfall använder gener och hormoner som förklaring till mänskliga handlingar.
Men att koppla samman en specifik gen och vårt agerande kommer visa sig omöjligt. Människan påverkas i stor utsträckning av så kallad polygenetik (att flera olika gener påverkar en egenskap i mindre eller större utsträckning). Men kombinationerna är också oändliga eftersom människan har cirka 20.000 gener i kroppen varav cirka 4.000 är identifierade. Och även om ett kluster av gener påverkar en egenskap med så lite som 10 procent kan en förändring göra mycket i långa loppet.
Just nu kan vi bara spekulera i Crispr:s fulla potential. Förmodligen kommer det aldrig att bli möjligt att ”bota” en religion eller för den delen socialism i människor.
Men just nu måste man lägga betoning på ”förmodligen”. Innan upptäckten av DNA hade vi svårt att förstå exakt hur våra egenskaper går i arv. Och för några år sedan visste vi inte att vår benägenhet att acceptera auktoritet gick att härleda till vissa gener. Än mindre trodde vi att det skulle vara möjligt att förändra dessa saker. Med hjälp av Crispr kan detta snart bli verklighet.
Samtidigt som forskarna hoppas på ett botemedel mot olika sjukdomar gör vi kanske bäst i att också lyssna på Edward Murphy, och förbereda oss på ett värsta tänkbara scenario.