Ekonomiska eliten drar ifrån – en vd tjänar som 67 industriarbetare
Den näst högsta skillnaden i relativ inkomst mellan näringslivets toppar och industriarbetare på drygt 70 år – det visar LO:s senaste rapport om makteliten. ”Bedrövligt”, säger industriarbetaren Torgny Frank om utvecklingen.
Den ekonomiska eliten drar ifrån. Det visar LO:s årliga rapport Makteliten, som presenterades förra veckan.
2022 tjänade en genomsnittlig vd i något av Sveriges storbolag lika mycket som 67,2 industriarbetare. Det är den näst högsta nivån som uppmätts sedan 1950 då undersökningen började göras. Bara 2021 var skillnaden större, med 69,3 industriarbetarlöner på en vd-lön.
LO:s rapport granskar varje år 200 inflytelserika svenskars inkomster. De delar in makteliten i tre undergrupper: den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten.
Den demokratiska eliten består av politiker, förtroendevalda inom facket och arbetsgivarorganisationer och folkrörelsen, den byråkratiska av högt uppsatta tjänstemän inom stat, kommun, arbetsmarknadens parter, media och universitet och den ekonomiska av vd:ar från storbolag i sju olika sektorer.
Totalt sett uppgår maktelitens inkomster till 21,6 industriarbetarlöner, vilket också är den näst högst uppmätta siffran sedan 1950, bortsett från 2021.
Den demokratiska och byråkratiska elitens relativa inkomst har varit förhållandevis jämn över tid och motsvarar idag 4,2 respektive 7,1 industriarbetarlöner. Utvecklingen för Sveriges ekonomiska elit har däremot varit dramatisk; från som lägst nio industriarbetarlöner 1980 till dagens 67,2.
Egentligen är siffran i underkant. Rapporten använder sig av ett inkomsttak på 200 industriarbetarlöner som tre personer inom näringslivsgruppen slår i rejält, de tjänar 215, 457 respektive 1.633(!) industriarbetarlöner. Utan inkomsttaket skulle genomsnitts-vd:n i rapporten tjäna 101,3 industriarbetarlöner.
– Det känns helt bedrövligt, man vet ju att det är frukterna från vårt arbete som de med ett leende roffar åt sig, säger Torgny Frank, industriarbetare, om utvecklingen.
Han ifrågasätter också LO, som varje år släpper rapporten om ojämlikheten som ökar – men inte verkar se sin egen del i utvecklingen.
– De sitter ju på mandat att förändra hur det ser ut. Lite mer press i avtalsrörelsen för att jämna ut inkomstskillnaderna hade varit trevligt.
Torgny Frank har fjolårets avtalsrörelse i färskt minne – då LO gick med på rena reallönesänkningar för honom och hans arbetskamrater.
– Då pratades det mycket om att våra löner inte fick spä på inflationen. Var är den diskussionen nu, med vd-lönerna och rekordvinsterna?