Fler i administrationen – färre i verksamheten
I Göteborgs kommun har administrationen ökat med 16,7 procent sedan 2017 medan personalen inom förskola, skola och fritids bara gått upp med 3,5 procent. Klassförakt ligger bakom utvecklingen, menar förskoleläraren Matilda Storbacka.
Förra året passerade antalet administratörer, handläggare och ledningsarbetare i Sveriges kommuner för första gången etthundratusen. Det innebär att dessa tre yrken vuxit i antal betydligt mer än övriga yrkesgrupper inom offentlig sektor, enligt siffror från Sveriges kommuner och regioner, SKR, som Proletären sammanställt.
Ser man till antalet utförda årsarbeten så har administrationen i Sveriges kommuner ökat med 13 procent sedan 2017. Utvecklingen för övriga yrkesgrupper har varit betydligt lägre. Antalet årsarbeten inom skola och förskola har till exempel ökat med endast 7 procent under samma tidsperiod.
Matilda Storbacka jobbar som förskolelärare i Göteborg. I hennes hemkommun har den administrativa personalen ökat med 16,7 procent, medan personalen inom fritids, förskola och skola bara ökat med 3,5 procent sedan 2017. Under samma period har befolkningen i kommunen vuxit med 5,8 procent.
I en debattartikel i Göteborgsposten tidigare i år föreslog hon att kommunen borde avskeda kommunikatörer, istället för att skära ned i välfärden. Hon menar att många ungdomars syn på karriär, status och utbildning bidrar till att administrationen växer.
– Förskolan har blivit något slags lattjo lajban-jobb för övre medelklassungdomar som får sitt första jobb av kommunen. Och nästan alla lämnar för andra jobb. Jag har många bra kollegor, men ändå så känns min arbetsplats som en slags genomslussning för ungdomar mot andra arbetsplatser som inte är lika ”misslyckade”, säger Matilda Storbacka.
– Vi jobbar med en samhällsbärande verksamhet och utvecklingen går rakt emot det som vi behöver. Det anses inte längre fint att ha ett jobb inom förskolan. Istället ska man bara vara här en kort stund, för att sedan plugga vidare till något helt annat. Då måste kommunerna skapa en massa låtsasjobb för administratörer, som inte ens behövs.
Sett till hela så ser man att antalet årsarbeten utförda av förskolelärare minskat med sex procent i Sverige. Matilda Storbacka menar att viljan att plugga vidare på universitetet, och då inte till förskollärare, förstärks av en dålig löneutveckling som hämmas av fackförbunden och de individuella lönesamtalen.
Och när en generell löneökning för en hel yrkesgrupp ersätts av diffusa kriterier om kompetens som godtyckligt bestäms av närmsta chef, så blir det enda sättet för att få en vettig löneutveckling att plugga vidare och förstärka kompetensen via studier, inte praktiskt arbete.
Detta lockar ännu fler arbetare bort från golvet mot administrativa positioner. De senaste åren har prefixet ”specialist” blivit mer och mer förekommande inom en mängd olika yrkestitlar. Undersköterskor ska bli specialistundersköterskor med inriktning på till exempel demens, sjuksköterskor ska bli specialistsjuksköterska och förskolelärarna ska plugga vidare för att bli specialpedagoger inom någon inriktning inom didaktiken.
Många gånger kommer dessa specialutbildade människor tillbaka till samma arbetsplats med förväntningen att de ska få en ”bättre” position, men tvingas utföra exakt samma arbetsuppgifter som tidigare. Men eftersom förväntningen ligger kvar riskerar de att säga upp sig och söka andra positioner.
Men om alla ska plugga vidare till mer prestigefyllda jobb, vilka ska utföra det konkreta arbetet på golvet, frågar sig Matilda Storbacka.
– Hela samhället håller på att ställa om till att tycka så här. Vi som jobbar på golvet behövs tydligen inte längre. Och när jag prata med mina arbetskamrater så är det många som vill plugga vidare och komma bort härifrån.
– Jag tror det är ett oerhört klassförakt som ligger bakom utvecklingen, vilket gör mig både ledsen och arg, säger Matilda Storbacka.
”Fler e-hälsocoacher hjälper inte oss på golvet”
År 2017 fanns det 11.107 anställda inom vård och omsorg i Göteborgs kommun. Knappt fyra år senare, år 2022, var antalet nere i 7.059 – en minskning med 36 procent. Siffrorna påverkas dock av att SKR inte längre räknar in personliga assistenter i sin statistik. Ser man till antalet nationella årsarbeten för vård och omsorg inom Sveriges alla kommuner, som då inkluderar personliga assistenter, är minskningen fortfarande 9 procent.
Samtidigt har antalet anställda inom administrationen i Göteborg ökat med 16,7 procent.
Agnes Johansson jobbar som undersköterska och har precis sagt upp sig från sitt jobb på ett äldreboende i Göteborg. En bidragande faktor till detta var den slimmade bemanningen som gjorde att om något oväntat skedde kunde hela dagens planering vara förstörd.
– Vi hade ett schema som i praktiken var minutstyrt eftersom det inte fanns några marginaler. Om ett moment tog några minuter längre än planerat så sprack allting. Det var fruktansvärt påfrestande.
Under morgonmötena med sin närmsta chef fick Agens Johansson reda på att det inte fanns något som hette tidsbrist på hennes arbetsplats. Istället, menade chefen, behövde personalen granska sitt eget arbete för att se om det gick att förändra, förbättra eller effektivisera. Och om detta inte räckte till fick de hämta hjälp från andra våningar.
– Det går inte att hinna med allt! Vi ska hjälpa till med rehabiliteringsövningar varje dag, men eftersom vi bara är två i personalen så hinner vi inte… Och vad händer om någon annan vill gå på toaletten eller ramlar?
– Samtidigt kunde chefen sitta och prata om olika värdegrunder på mötena. Då blev jag bara helt knäckt. Va? Vad är det de sitter och säger?, säger Agnes Johansson.
Ett exempel som beskriver arbetsbelastningen i äldrevården kommer från Coronakommissionen. Deras rapporter kunde konstatera att en sjuksköterska, under en vanlig helg, har hand om 100 till 150 omsorgstagare. Under vardagar (dagtid) ansvarar en sjuksköterska för i snitt 14 omsorgstagare i Sverige. I Norge är denna siffra 2,5. Och arbetsbelastningen för undersköterskorna är inte bättre.
Agnes Johansson menar att offentlig sektor gräver sin egen grav i och med det som sker. Dels kommer det vara omöjligt att locka till sig kompetent personal till äldrevården, men frågan är också om det kommer finnas äldre som vill leva under dessa omständigheter. En slimmad bemanningen betyder att personalen måste prioritera bort allt som inte är det absolut nödvändiga, som till exempel promenader och sociala aktiviteter.
– Det är ju någon som tjänar på att det finns för lite personal. Och inte är det de äldre eller vi på golvet, säger Agnes Johansson.
Samtidigt som golvet skriker efter resurser så har administrationen i Göteborgs kommun alltså ökat med 16,7 procent sedan 2021. Och den administrativa utvecklingen ses inte bara centralt inom kommunen. Den har också letat sig in på de lokala verksamheterna.
– Vi hade en hel våning som bestod av administrativ personal. Och jag hade faktiskt ingen aning om vad de gjorde. En e-hälsocoach… Vad gör en sådan, till exempel?
– Jag vet inte hur pass viktiga de är för verksamheten, men de finns där och uppenbarligen tar de plats. Och de hjälper inte oss på golvet där vi är alldeles för få. Om de ökar i andra personalgrupper, så måste de se till att vi också blir fler.
Privatiseringar bakom ökad administration
Två stora reformer som skett under 2000-talet inom offentlig sektor är dels de massiva privatiseringarna, och dels implementeringen av New Public Management (NPM).
Det sistnämnda styrskicket går ut på att mäta prestationer och arbetsinsatser i kvantifierbara mål, samt att föra ned budgetansvaret till lokala enheter inom verksamheten. Syftet med detta är att utveckla en marknadskonkurrens mellan offentliga aktörer.
Detta, menar dess förespråkare, kommer effektivisera välfärden. Men samtidigt krävs det allt fler handläggare som ska mäta alla mål och uppföljningar.
Men också privatiseringarna i sig ligger bakom den växande administrationen i samhället, menar Johan Wiman, gymnasielärare i Stockholm. I hans hemkommun har administrationen ökat med 18,8 procent sedan 2017. Det kan jämföras med att personalen inom fritids, förskola och skola bara ökat med 1,5 procent.
– All administration behöver absolut inte vara dålig. Som lärare måste vi till exempel skriva incidentrapporter och analysera studieproblem. Just nu kan en tredjedel av mina elever behöva en pedagogisk anpassning vilket kräver mer administration från min sida.
– Men sen har vi också den andra sidan… Att anställda inom byråkratin och administrationen ökar mer än själva lärarna inom skolan. Enligt mig är det privatiseringen som ligger bakom utvecklingen, säger Johan Wiman.
Proletären har tidigare skrivit om hur privatiseringarna ökat administrationen, fast då inom den regionala vården. När Proletären besökte Region Sörmland för att granska regionens vårdval så berättade Mats Henningsson, chef för hälsovalsenheten, om hur administrationen vuxit som en konsekvens av alla privata nätläkare inom regionen.
– Låt mig säga så här. Vi skapar jobb. Och vi gör av med stora mängder skog och diesel, sa Mats Henningsson, som menade att bara på hans enhet hade administrationen ökat med 10 heltidstjänster sedan de privata vårdapparna och nätläkarna etablerat sig inom Region Sörmland.
Johan Wiman menar att utvecklingen är densamma inom skolan i Stockholm. När fler privata huvudmän börjar bedriva skolverksamhet måste administratörerna öka för att kontrollera var alla skattepengar går och vad samhället får ut av dem.
– Om vi ska prata i företagsekonomiska termer så är det transaktionskostnaderna som skenar för kommunerna. Socialtjänsten kan till exempel vara involverad med flera olika privata skolor och då krävs det en utökad administration för att kontrollera så allt går rätt till.
Den administrativa ökningen sker också på de privata skolorna eftersom inkomsterna (i detta fall elever) ska faktureras gentemot kommunen via elevpengen. Och om en elev till exempel utreds för särskilda behov av en privat aktör (som betyder högre inkomster för den privata skolan) måste utredningen i sin tur också granskas av handläggare inom kommunen för att säkerställa dess validitet. Återigen för att se vad skattepengarna används till.
– Om vi är allvarliga med att vända samhällsutvecklingen med gängkriminalitet och skjutningar så måste vi få in fler vuxna i skolan som kan hjälpa ungdomarna tidigt . Vi behöver varken fler administratörer eller privata aktörer inom skolan, avslutar Johan Wiman.