Grönsaker – en klassfråga
Jag är tyvärr långt ifrån ensam om att välja bort färska grönsaker på grund av skenande priser.
– Allt är ju svindyrt, vad fan ska man göra, sluta äta? utbrast min vän när vi var ute och handlade i veckan.
En man vände sig om, log och ryckte på axlarna med en uppgiven gest. Jag hade inget svar utan lade en paprika i kundkorgen, men ångrade mig snabbt när jag såg kilopriset. Burkmajs är ju också gott…
Jag är långt ifrån ensam om att välja bort färska grönsaker på grund av skenande priser. En ny undersökning Livsmedelsverket gjort visar att 41 procent av de tillfrågade helt har slutat köpa färska grönsaker, eller köper dem betydligt mer sällan. För färsk frukt är siffran 38 procent.
Rekordhöga priser (som lett till rekordvinster för matjättarna) gör det mycket svårt för många att ha råd med näringsrik och nyttig mat.
Enligt en Sifoundersökning har tre av tio ensamstående föräldrar med en månadsinkomst på under 35.000 kronor (medellönen för arbetare är 28.500 kronor) svårt att ha råd med näringsrik mat till sina barn.
Sverige har dessutom omkring 300.000 fattigpensionärer. En grupp som hade det svårt att få ekonomin att gå ihop redan innan de orimliga prishöjningarna.
Så när kilopriset på bland annat paprika börjar likna det för kokain är det inte konstigt att allt fler blir tvungna att lägga konserver i kundkorgen istället.
Mat och hälsa har förvisso alltid varit en klassfråga, men nu ökar klyftorna snabbt. Familjer med knappa marginaler blir tvungna att, utöver frukt och grönt, även spara in på idrottsaktiviteter för barnen.
Matbankerna har det senaste året sett en enorm tillströmning av ”vanligt folk” som inte har råd med mat. I ett av världens rikaste länder.
Spartips och råd kring kost, även om de ges i välmening, är dock inte lösningen – tvärtom. Detta är inte enskilda personers eller familjers fel och bekymmer, det är ett samhällsproblem. Ett samhällsproblem, som kommer leda till ytterligare försämrad folkhälsa, skapat av kapitalismen.
Men att påstå att kapitalismen inte fungerar är felaktigt. Den funkar precis som det är tänkt – och det är problemet! Det är ett system som skapar enorma privata rikedomar i ena änden och utbredd fattigdom i den andra.
Jag bor på elvans spårvagnslinje i Göteborg. I ena änden av linjen ligger förorten Bergsjön, med stadens lägsta inkomster och i den andra ligger överklassens Långedrag.
Det skiljer nio år i medellivslängd mellan de två områdena. Nu när reallönesänkningar, prisökningar och chockhöjda hyror är verkligheten vi lever i kommer den siffran säkerligen att stiga.
Högern lägger gärna ansvaret och skulden för dålig ekonomi på individen. ”Gör andra val och få andra resultat”, var till exempel Ebba Bushs lösning för låga kvinnopensioner. Alltså: Jobba inte som undersköterska om du vill leva ett drägligt liv på ålderns höst!
Att som individ göra andra val för att själv få det bättre är exakt vad högern vill att alla som har något att vinna på kollektiv kamp ska göra. Just för att kollektiv kamp är det enda som kan utmana det här människofientliga systemet.
Så visst, gör andra val – organisera er, strejka, sätt er på tvären, vägra lönesänkningar och prishöjningar. Inte för billigare paprika utan för ett samhälle där grönsaker inte längre är en klassfråga.