Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Hjälteporträtt av Hammarskjöld

FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld mördades för sitt engagemang för det svarta Afrika. Det påstås i en ny film med Mikael Persbrandt i huvudrollen.

Mikael Persbrandt spelar Hammarskjöld (1905-1961). Filmen är sevärd, men bilden av den forne FN-toppen behöver nyanseras.
Nordisk film

Dag Hammarskjöld var en av kalla krigets mest kända svenskar. Nu kan hans dramatiska öde beskådas i en ny storfilm med Mikael Persbrandt i huvudrollen. Filmens huvudtes är att Hammarskjöld mördades av vita legoknektar i den kongolesiska utbrytarrepubliken Katanga, i dagens Kongo-Kinshasa i södra Afrika. 

Filmen framställer Hammarskjöld som en stridbar generalsekreterare som stod upp för de små nationerna och de afrikanska koloniernas rätt till självständighet. Han kom i konflikt med såväl Sovjetunionen som de forna kolonialmakterna Belgien och Storbritannien, samt USA. I filmen utpekas de senare som ansvariga för generalsekreterarens död.

Filmen är intressant och sevärd, men bilden av Dag Hammarskjöld behöver nyanseras. 

Hammarskjöld var av adlig släkt med gedigen bakgrund i den svenska överklassen. Fadern, Hjalmar Hammarskjöld, var Sveriges statsminister under första världskriget. Han kritiserades hårt av arbetarrörelsen och kallades för ”Hungerskjöld”.

Under studietiden kom Dag Hammarskjöld i kontakt med JM Keynes ekonomiska idéer och rekryterades av den socialdemokratiska finansministern Ernst Wigforss. Efter andra världskriget spelade Hammarskjöld en avgörande roll för Sveriges anslutning till IMF och Världsbanken. Han var en aktiv del av den nya ekonomiska världsordning som växte fram under USA:s ledning. 

Efter andra världskriget spelade Hammarskjöld en avgörande roll för Sveriges anslutning till IMF och Världsbanken. Han var en aktiv del av den nya ekonomiska världsordning som växte fram under USA:s ledning.

Filmen lyfter fram den ensamma och grubblande privatpersonen Dag Hammarskjöld. Eftersom han var ogift var det många i hans samtid som trodde att han var homosexuell. Hans postumt utgivna dagböcker, Vägmärken, ger inget stöd för detta. Istället framträder en människa som brottades med djupa religiösa och existentiella frågor. 

När Dag Hammarskjöld utnämndes till FN:s generalsekreterare 1953 skrev han i sin dagbok ”Icke jag, utan Gud i mig”. Driven av religiös övertygelse ville han vara en aktiv och självständig generalsekreterare i mänsklighetens tjänst. Men denna inre föreställning om gudomlig godhet kom att krocka med den internationella storpolitikens realiteter.

Sakerna ställdes på sin spets med Kongokrisen 1960-61. Befrielseledaren Patrice Lumumba utropade Kongo som en självständig stat. Belgien, Storbritannien och USA stödde utbrytarrepubliken Katanga som var rik på värdefulla naturtillgångar. Lumumba sökte förgäves stöd hos FN och Hammarskjöld. 

Med västmakternas goda minne störtades Patrice Lumumba i en militärkupp för att kort därefter mördas. Sovjetunionen rasade mot Dag Hammarskjöld och krävde hans avgång. Efter många om och men satte Hammarskjöld in FN-trupper mot utbrytarna i Katanga. Men dessa var uppbackade av mäktiga ekonomiska och geopolitiska intressen. FN-soldaterna besegrades av vita legosoldater. 

I detta läge beslöt Dag Hammarskjöld att förhandla med rebelledaren Moïse Tshombe. På väg till avtalat möte kraschade hans flygplan. För att veta hur och varför det gick som det gick ska du absolut se filmen. 

HAMMARSKJÖLD

Regi: Per Fly

Manus: Ulf Ryberg & Per Fly

I rollerna: Mikael Persbrandt, Edvin Endre, Francis Chouler, Richard Brake, Sara Soulié m fl

Bioaktuell