Ledarkrönika: Låt inte oljeshejker styra utvecklingen
De saudiska oljeshejkerna måste bort om vi ska klara en grön omställning.
Moms och andra konsumtionsskatter är regressiva. Det betyder att de drabbar dem som tjänar minst mest.
Förra veckan slog drivmedelspriserna i taket, priset utgörs till allra största delen av skatt. Det höjda bensinpriset drabbar framför allt de som inte har något alternativ. De som bor i glesbygd och arbetare som jobbar skift har ofta ingen möjlighet att välja bort bilen för kollektivtrafik hur mycket de än skulle önska.
Vårt samhälle har organiserats efter massbilismens principer. Från att ha arbete och skola runt knuten är det numera fullt normaliserat att tillbringa stora delar av dagen i bilen. Oavsett om man bor i landsbygd eller i stadens förorter så har ofta den grundläggande samhällsservicen centraliserats bort från närområdet.
Idag står transporterna för cirka en tredjedel av Sveriges inhemska utsläpp. Att bilåkandet skulle minska om bränslepriserna ökar är alltså naivt. Det finns såklart en smärtgräns där allt mer bilkörning kommer rationaliseras bort. Men för alltför många arbetare är bilen fortfarande en praktisk nödvändighet som inte kan försvinna.
Utöver skattesatsen på drivmedel finns det andra faktorer som påverkar priset. Världsmarknadspriset på råolja såklart, men en annan faktor är de storföretag som äger de svenska oljeraffinaderierna. Sverige är en nettoexportör av raffinerade oljeprodukter och absolut störst av de tre raffinaderierna som finns i Sverige är Preem, som ensamt står för 80 procent av kapaciteten.
Trots att 98 procent av Preems affärsverksamhet är oljeprodukter, visar deras marknadsföring och reklam något helt annat. När Preem ska marknadsföra sig handlar över 80 procent om deras i princip obefintliga gröna verksamhet.
Det är en avancerad form av greenwashing som ska dölja företagets eget ansvar och skjuta över det på enskilda konsumenter. Så tipsar exempelvis Preem om att sänka hastigheten när du är ute och kör så du inte släpper ut så mycket, medan deras raffinaderier går dygnet runt, alla dagar i veckan.
Preem, tidigare OK Petroleum, med staten som delägare, är sedan 1994 helt i händerna på den saudisk-etiopiska mångmiljardären Mohammed Hussein Al-Amoudi.
Al-Amoudi nämns ofta som en av de rikaste människorna i Afrika. Genom sitt dubbla medborgarskap har han haft täta band till det saudiska kungahuset. Något som inte alltid gynnat honom. I november 2017 greps han och ett hundratal andra kapitalister, elva prinsar och fyra ministrar i en antikorruptions-razzia som den saudiska kronprinsen Mohammed bin Salman beordrat.
I 14 månader satt han inspärrad på lyxhotellet Ritz-Carlton i Riyadh innan den etiopiska regeringen lyckades få honom frigiven. Men hans återkomst till Addis Abeba välkomnades inte av alla. ”Al-Amoudi häktades för förskingring. Tänk på hur mycket han kan ha stulit från oss etiopier när hela regeringen är i hans ficka”, kommenterade en etiopisk människorättsaktivist.
Att Al-Amoudi är ägare i Preem är ett problem. Inte för att det hade varit bättre med en korrupt svensk kapitalist utan för att staten måste ta direkt kontroll över oljeindustrin om vi ska kunna genomföra en grön omställning.
Det är oljeindustrin som är huvudproblemet i hela den globala uppvärmningen. Det spelar mindre roll hur mycket bil den enskilda kör så länge oljeindustrin fortsätter expandera.