Krönika: Moderater blir kåta av kulturnedskärningar
Det är den gamla klassiska moderata devisen om att saker inte får kosta skattepengar – om inte dessa till större delen hamnar i privata fickor.
Ibland undrar man om det finns någon sektor som nymoderata politiker njuter av att få skära i lika mycket som kulturen. Andra nedskärningar eller utförsäljningar beskrivs ibland som ”tråkiga nödvändigheter” eller lindas in i trötta ord om valfrihet. Men när det kommer till kulturen är det som att de blir så kåta av tanken att dra in stålarna att de inte ens förmår sig att låtsas.
Ett skolexempel är Norrköping, som stått i den kulturpolitiska debattens centrum den gångna veckan. Den gamla sossekommunen har fått ett högerstyre för första gången på hundra år – och borgarna ger sig fan på att ta igen förlorad tid.
Dessutom kan man ju tycka att ett kommunalråd som cashar in 78.100 kronor i månaden inte ska snacka om ”valuta för pengarna”. För det får fan inte Norrköping med Jarl bakom rodret, det är ett som är säkert.
Det moderata kommunalrådet Sophia Jarl har styckat kulturförvaltningen och vill bland annat höja barnens avgifter till kulturskolan, sälja ut den kommunalt ägda konserthallen och ta död på stadens omtyckta symfoniorkester. Hon säger att det får vara nog med verksamheter som inte bär sig ekonomiskt. Att de är en börda. Och att hon är mån om viktigare grejer, som skolan och undersköterskors löner (yeah, right…).
Det är den gamla klassiska moderata devisen om att saker inte får kosta skattepengar – om inte dessa till större delen hamnar i privata fickor. Dessutom kan man ju tycka att ett kommunalråd som cashar in 78.100 kronor i månaden inte ska snacka om ”valuta för pengarna”. För det får fan inte Norrköping med Jarl bakom rodret, det är ett som är säkert.
Kritiken lät i alla fall inte vänta på sig. Den har varit massiv. Och kommit från alla tänkbara håll och kanter – till och med från borgerligt håll (det finns ännu delar av borgerligheten som, till skillnad från Da Buzz-moderater som Jarl, håller någon form av bildningsideal högt).
Nu hoppas vi att kritiken inte bara håller sig till debattspalterna, utan att Norrköpingsborna tar till gatorna och ställer till med ett liv som överröstar såväl nedskärningshotade orkestrar som nedskärande politiker.