Hoppa till huvudinnehåll
Av
Elektriker

Ledarkrönika: Nu krävs en krisplan mot våldet

Gängmentaliteten kan inte botas med bara biljard och fotboll.

Gängvåldet i Malmö nådde nya brutala nivåer i förra veckan då sex personer sköts ner på öppen gata utanför ett internetcafé vid Värnhem i centrala Malmö. Tre personer dog och tre skadades. De dödade var alla tungt kriminellt belastade och fanns med i utredningar om grov brottslighet.

Vanligtvis rycker Malmöborna generellt på axlarna när ytterligare någon blir skjuten i staden. Men brutaliteten i denna gängskjutning kan likställas med det omtalade dådet på Vår krog och bar i Göteborg 2015 då två personer dog och åtta skadades. En av de mördade tros då ha varit en oskyldig kille som kände igen mördarna, han blev kallblodigt skjuten utanför restaurangen.

Skjutningen i Malmö i förra veckan skedde på en öppen och central gata där det rör sig mycket folk. Risken att helt oskyldiga skulle träffas var alltså väldigt stor.

Att gängvåldet tar sig sådana brutala proportioner är skrämmande men inte förvånande för oss i Malmö. Här är gängmentaliteten utbredd och finns snart sagt i alla delar av Malmö, mer eller mindre utbredd och mer eller mindre hotfull.

Uppgivenheten breder ut sig bland de malmöbor som försöker leva vanliga liv.

Polisledningen vill ge en bild av att man är pressad av den tunga kriminaliteten men att man har kontroll över situationen. Verkligheten visar att polisen, och även politikerna, har tappat kontrollen över den växande gängmentaliteten och den kriminalitet den för med sig.

Sydsvenskan citerar en polisman dagen efter mordet som säger att skjutningen inte förvånar honom och att polisen inte räcker till.

Kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Katrin Stjernfeldt Jammeh, skriver att hon ”blir seriöst arg” och att hon har haft kontakt med polisledningen om händelsen. Som vanligt en flathet från den socialdemokratiska ledningen i Malmö.

Uppgivenheten breder ut sig bland de malmöbor som försöker leva vanliga liv. För att slippa otryggheten flyttar de som har möjlighet allt oftare till kranskommunerna. Kvar blir yngre invånare och de som inte har möjlighet att röra på sig. En ohållbar utveckling för Malmö stad.

Vad krävs för att få ett slut på gängvåldet? Fritidsgårdar och föreningsliv i all ära men dagens gängmentalitet kan inte bara botas med biljard och fotboll. Vad som krävs just nu är någon form av nationell krisplan för att stävja våldet. Vad den ska innefatta kan inte denna krönika svara på. Men att läget är akut borde vi alla vara på det klara med.

Om inte den borgerliga demokratin kan upprätthålla grundläggande lag och ordning gentemot kriminellt våld kommer arbetare att välja andra alternativ. Så som vänstern har agerat de senaste åren kommer arbetarna att vandra den bruna stigen i hopp om lag och ordning och i hopp om att kunna leva trygga liv.

Konsekvenserna av detta vill nog ingen av oss uppleva.