Hoppa till huvudinnehåll

Så arbetar fosillobbyisterna

Den italienske programmeraren Alberto Brandolini skapade för elva år sedan det som kallas Brandolinis lag: ”Mängden energi som behövs för att motbevisa skitsnack är större än den mängd som behövs för att producera skitsnacket”. Den enkla principen har fossilindustrins resursstarka lobbyorganisationer och deras högerextrema följare, gjort till sin. Här reder Kommunistiska Partiets Elsa-Lena Åström ut hur lobbyister i USA och Europa med lögner och skrämselpropaganda arbetar för att motverka klimatkampen. Om en så välorganiserad motståndare ska kunna besegras, måste kampen för att rädda klimatet organiseras minst lika noggrant och målmedvetet.

Montage: Proletären

De kommer som rådgivare och observatörer. Ibland sitter de med som delegater. Idag har fossillobbyisterna fritt spelrum såväl före som under klimattoppmötena. Detta var tydligt vid Cop28, där mer än 2.400 lobbyister deltog.

Fossilindustrin och andra stora företagskoncerner har lyckats stoppa alla bindande avtal, därför att de byggt upp globala, välorganiserade och målmedvetna lobbyorganisationer, som förses med de dollar som krävs. Det är väl dokumenterat att några av de mest kända klimathotskeptiska forskarna avlönas av fossilindustrin för att motarbeta den forskning om klimatet som successivt växer fram.

En mängd personer, organisationer och företag är knutna till lobbyorganisationerna. De drar sig inte för att använda hot om indragna forskningsanslag eller fysiskt våld för att tysta vetenskapsmän, politiker och journalister.

Lobbyorganisationerna sprider konspirationsteorier som att IPCC startades för att den politiska eliten skulle kunna införa världssocialism och höja skatterna, att klimatforskare fuskar med data och att uppvärmningen beror på ökad solaktivitet. FN, World Economic Forum, ”globalisten” George Soros och inte minst Greta Thunberg är de stora hatobjekten.

På senare år har det blivit uppenbart att även högernationalister har annekterat klimatfrågan i sitt krig mot etablissemanget. Det har medfört att debatten delvis ändrat karaktär.

Misstron mot klimatvetenskap används nu även för att sprida misstro mot all vetenskap och för att underbygga konspirationsteorier. Målet är att destabilisera samhället. Här är kopplingen till fossilindustrin inte lika tydlig.

American Petroleum och lobbyismen i USA

FN:s klimatpanel (IPCC) bildades 1988. Strax därefter ägde en klimatkonferens rum i Toronto med målet att minska de globala koldioxidutsläppen. Detta mål saboterades av fossilindustrins lobbyister, som lyckades få USA:s president att göra en helomvändning i frågan.

Utsläppen fortsatte att öka och i Kyoto fattades nya beslut om minskningar 1997. Det accepterade varken fossilindustrin eller andra mäktiga industrigrenar, och en intensiv lobbyverksamhet iscensattes för att stoppa undertecknandet av det så kallade Kyotoprotokollet.

Återigen ställde sig USA utanför det globala klimatsamarbetet, efter att lobbyister hade lyckats få med sig USA:s kongress på att vägra underteckna Kyotoprotokollet, denna gång mot presidentens uttalade vilja.

Direkt efter beslutet i Kyoto hade lobbyorganisationen American Petroleum Institute kallat representanter för oljebolag och en rad tankesmedjor till möte. Syftet var att dels organisera en kampanj mot undertecknandet av Kyotoprotokollet och dels arbeta för att minska miljörörelsernas möjlighet att få ut sitt budskap i media.

Möteshandlingarna har läckt ut och därför är kampanjens metoder och mål kända: att företagsledare, politiker och allmänhet skulle ”förstå” att det inte fanns några vetenskapliga bevis som motiverade Kyotoprotokollet eller liknande regleringar. Lobbyisterna skrev att ”först när klimatförändringarna har blivit en ickefråga, i betydelsen att Kyotoprotokollet är besegrat och det inte längre finns några andra hotande initiativ som driver frågan om klimathotet, kan vi känna oss säkra på att ha uppnått våra mål.”

Lobbyisterna skulle koncentrera sig på budskapen att:

  • vattenånga är en starkare växthusgas än koldioxid, och att det är den som ökar.
  • det blir de amerikanska konsumenterna som får betala de orimligt höga kostnaderna för en klimatomställning.
  • klimatvetenskapen bygger på osäkra modeller, som varken kunnat bevisa att det finns ett klimathot eller att det är människan som orsakar dem.

Det möte American Petroleum Institute kallat till, fattade fyra beslut:

1. Att upprätta relationer till media. För att genomföra detta skulle de hitta, rekrytera och medieträna fem ”oberoende” vetenskapsmän. Deras uppdrag skulle bli att ta fram olika texter om hur undermålig klimatvetenskapen är och erbjuda stora, nationella tidningar och talk shows både texter och intervjuer. De skulle förse vetenskapsjournalister och redaktioner med sina texter samt försöka få en känd journalist på en större tidning att agera grävande journalist, med deras material som grund. De skulle förmå andra organisationer och företag att sprida materialet till media och dessutom skulle de engagera vanliga medborgare i gräsrotsrörelser.

2. Att delta i internationella debatter och möten. För att möjliggöra detta behövde de upprätta en lättnådd, global vetenskaplig databas för sin ”klimatforskning”. Genom att utgå från en ideell utbildningsstiftelse, med en ledning bestående av respekterade klimatforskare, skulle de få den respekt de hittills saknat hos såväl klimatforskare, politiker, industriledare och media.

3. Att skapa en nationell organisation. Syfte: att uppsöka och utbilda politiker, industriledare och ledare för universiteten om hur osäker klimatforskningen var.

4. Att skaffa sponsorer. Lobbyisterna skapade en grupp för finansiering av verksamheten. Gruppen skulle i första hand inrikta sig på fossilindustrin och andra intressenter som Business Roundtable, en intresseorganisation för direktörer i de 213 största industriföretagen i USA.

Med dessa beslut som grund för de kommande två årens arbete och med en noggrann, kontinuerlig utvärdering, vann de slaget om Kyotoprotokollet i USA för 25 år sedan. Sporrade av framgången har de fortsatt med att finansiera och organisera motståndet mot varje förslag om inskränkningar av användning av fossil energi. En studie visar att fossilindustrin betalade ut minst två miljarder dollar på lobbyverksamhet i den amerikanska kongressen mellan 2000-2016.

Biden mot Trump i presidentvalet 2024

Inför presidentvalet i USA 2024 har de största amerikanska lobbyorganisationerna tillsammans med ett åttiotal högerorienterade organisationer, tagit fram en plan kallad Project 2025. Den riskerar att starkt påverka USA:s liksom det globala miljö- och klimatarbetet.

Enligt planen får presidenten betydligt mer makt än idag. För att inga radikala vänsteridealister och aktivister vid justitiedepartementet, miljöskyddsmyndigheten och biståndsorganet USAID, ska kunna agera visselblåsare och avslöja kommande presidenters planer, ska tiotusentals konservativt drivna personer slussas in i administrationen. Lobbyorganisationer har lyckats tidigare; de kan de mycket väl lyckas även nu.

Lobbyismen i Europa och Sverige

Självklart förser fossilindustrin och andra stora företagskoncerner lobbyorganisationer med dollar även i Europa. Inom EU finns inget tvång att registrera bidrag i parlamentets och kommissionens lobbyregister, men de uppgifter som finns visar att fossilindustrin lagt mellan 65-78 miljoner euro (uppemot 914 miljoner kronor) bara på lobbyism som rör fossilgas.

Att diskussioner på ministerrådsmöten är hemliga underlättar för lobbyisterna, eftersom EU-ländernas ministrar kan agera utan någon som helst insyn i vilken politik de faktiskt driver. Eller får betalt för att driva.

En av världens största koncentrationerna av lobbyister finns i Bryssel. Även svenska politiker finns i härvan: Lena Ek (C) är före detta miljöminister och ökänd försvarare av skogsägarnas rätt att skövla Sveriges skogar utan några statliga regleringar. Här finns också Gunnar Hökmark (M) som startade och drev tankesmedjan European Enterprise Institute när han var EU-parlamentariker.

Eftersom det inte existerar några lobbyregister alls i Sverige, saknas all insyn. Med den politik som idag förs av riksdag och regering skulle det knappast förvåna om det i framtiden kommer avslöjande om att en eller flera av dessa politiker är avlönade av fossilindustrins lobbyister.

Inför FN:s klimattoppmöte i Polen läckte två dokument ut från lobbygruppen Business Europe, en paraplyorganisation för Europas arbetsgivarorganisationer, där även Svenskt Näringsliv är medlem.

Dokumenten visar hur även de arbetar för att undvika bindande klimatmål, och att alla medlemsorganisationer uppmanas att göra vad de kan för att förhala klimatarbetet genom att ständigt ifrågasätta beslutsprocesserna och forskningsläget.

Vid samtal med de politiker och beslutsfattare som förbereder EU:s förhandlingsbud till klimattoppmötena ska de argumentera för att EU inte kan gå före när andra inte gör tillräckligt, samtidigt som de uppmanas att ställa sig positiva till klimatåtgärder så länge de inte innebär bindande åtgärder.

Lobbyisterna och Sverigedemokraterna

Lobbyister kan i ena stunden vara hotfulla och i nästa framträda som vänliga människor som bjuder politiker och företagare på lyxmiddagar. Ett exempel är IT-entreprenören Per Welander, kopplad till sajten Stockholmsinitiativet (Klimatrealisterna – Klimatupplysningen). Han spred konspirationsteorier och ogrundade anklagelser mot klimatforskare, samtidigt som han bjöd SD-politiker på lyxmiddagar, som tack för SD:s arbete med att bygga upp motståndet mot den ”meningslösa ’klimatomställningen’, som kommer att drabba landsbygden extra hårt”.

Sverigedemokraterna uppträder i båda rollerna. De fungerar i praktiken som en del av fossilindustrins lobbyister, även om de inte är lika styrbara. De för fram Klimatupplysningens propaganda och står bakom ”gräsrotsrörelsen” Motvind Sverige, där SD:s Kent Ekeroth och vindkraftsmotståndaren Madeleine Staaf Kura är centralfigurer. Organisationen dyker upp så snart det blir tal om etablering av vindkraft i någon kommun och den drar sig inte för att hota de som kommer till mötena, om de på något vis ifrågasätter organisationens syn på vindkraft.

Förutom gräsrotsarbetet ovan startade medlemmar i SD också mediekanalen Swebb-tv, numera extremhögerns och konspirationsteoretikernas kanal, där bland andra ”klimatexperten” Lars Bern har fått breda ut sig från första dagen. Därför borde ingen ha blivit förvånad när SD:s dåvarande riksdagsledamot Elsa Widding i sitt första anförande i riksdagen sade ”att vi skulle befinna oss i en klimatkris, anser jag saknar vetenskapligt stöd”.

Eftersom Widding inte längre platsar i den kostymklädda delen av SD, är hon numera politisk vilde i riksdagen.

Fossilindustrins mål är att fortsätta arbeta på detta sätt tills ingen längre driver frågan om klimathotet. De kommer inte att ge upp. Det är genom dessa lobbyisters idoga och sammanflätade arbete som fossilindustrin och de stora företagsorganisationerna har kunnat hindra FN:s klimatmöten från att komma längre än till beslutet att världen ska ”börja röra sig bort från fossila bränslen”.

 

FAKTA / LÄS MER:

Maths Nilsson – Vi har tio år på oss (mathsnilsson.se/2023/12/12/vi-har-tio-ar-pa-oss-innehallsforteckning-med-lankar/)

www.ucsusa.org/sites/default/files/attach/2015/07/Climate-Deception-Doss...

”Makten över havet”, en dokumentärfilm om lobbyismen i EU, finns att se på SVT-Play.