Ledarkrönika: Vad är ett liv värt?

De senaste två veckorna har det åter blivit övertydligt att alla liv inte är lika mycket värda i svensk politik och massmedia. När israeler dödas – som en följd av det förtryck som Israel utövar mot palestinierna – leder det till ett samfällt ramaskri. 

Inte ska väl de, som är så ljusa i hyn och som ser sig själva som västerlänningar, behöva dö en så våldsam död. Och nä, det ska de inte – men det hände på grund av 75 år av israelisk ockupation av Palestina.

Men när palestinierna i Gaza slaktas som hämnd och fler än tusen barn mördas, barn vars enda ”brott” är att de fötts till palestinier – då finns inga fördömanden från den svenska regeringen, eller något ansvarsutkrävande i media.

Istället står Cecilia Gralde i Aktuellt, efter att Israel redan bombat ihjäl fler än 3.000 civila i Gaza, och ifrågasätter att det var Israel som bombade al-Ahli-sjukhuset. Det görs genom att jämföra med en ännu större materiell förödelse på en bild från verkningarna av en av Israels bomber.

Det finns två saker att förundras över här. Dels den totala frånvaron av ifrågasättande av Israels andra bomber över Gaza, och dels viljan att avvakta med att fälla en slutgiltig dom i skuldfrågan. 

Trots att det handlar om ännu en fruktansvärd bomb över ett igenbommat område, utan tillgång till mat och vatten, som Israel bombat utan nåd i elva dagar redan.

På radion intervjuades Ulf Kristersson och fick frågan om Israels svar är ”proportionerligt”. Israel har rätt att försvara sig, var det korta svaret.

Varför får Kristersson inte frågan om varför regeringen inte fördömer Israels slakt i Gaza?

Gralde frågar i Aktuellt om hur ofta de palestinska raketerna mot Israel missar sitt mål. Varför frågar hon inte om hur många gånger Israel ljugit om sina attacker?

Tänk tanken att det varit ett sjukhus i Ukraina. Kan någon då se framför sig att SVT och SR skulle prata om att ”uppgifterna inte bekräftats av oberoende aktörer” och vilja invänta en undersökning som Ryssland ska göra av vad som faktiskt hänt?

Nej, då räcker det med att Zelenskyj twittrar någonting så är skuldfrågan avgjord. Och så får vi en ”analys” på kvällen, där Martin Kragh med allvarsam stämma talar om Rysslands bottenlösa ondska, eller något i den stilen. 

Varför är det ingen som pratar om Israels bottenlösa ondska? Varför upprepas det hela tiden att Hamas är en ”terrororganisation”, medan det aldrig talas om Israel som den terrorstat det är?

Och varför behandlas motstridiga uppgifter på så olika sätt? 

Minns för två månader sedan. Den 6 september bombades en marknad i staden Kostiantynivka i östra Ukraina och 17 personer dödades. 

Två veckor senare publicerade New York Times ett gräv som visade att raketen med största sannolikhet kom från den ukrainska sidan och slog ner av misstag. Vad gjorde SVT? En så kallad faktagranskande video som fick rubriken ”Rysk propaganda: Ukraina bombade sin egen befolkning”.

Inte heller de 17 döda i den rysktalande oblasten Donetsk hade fått några tårar från västvärlden om de inte passat in i det större narrativet. Det var inga stora rubriker om de 14.000 som dödades i Donbass åren innan Ryssland gick in i Ukraina.

Ännu tydligare än i Ukraina bygger rapporteringen från ”konflikten” mellan Israel och Palestina på att alla liv inte är lika mycket värda. Billigast av alla är palestinska liv.