Victor Jara – musiker och martyr

Victor Jara dog för sitt folk. Han var en av de många chilenska kulturpersonligheter som med sin aktiva gärning stödde socialistregeringen under Salvador Allende. I sången om Victor Jara konstaterade Mikael Wiehe 1975, med ett citat han lånat från Mao Zedong och omarbetat lätt, att:

Dom förtvivlade säger
att döden är lika för alla
Men det är väl sannare att säga att man kan dö
på samma sätt som man har levt
Och att dö för förtjänst
det väger lätt som en fjäder
Men att dö för sitt folk
det väger tungt som en sten.

Victor Jaras politiska aktivism och klara ställningstagande för folket och för kampen, gjorde honom till en berömd kulturpersonlighet i Chile. På allas läppar fanns Jaras text till de chilenska socialisternas och kommunisternas mest berömda sång, Venceremos. En kraftfull kampsång som hördes inte bara över hela Chile, utan också långt utanför landets gränser: inte minst framförde kända amerikanska folksångare som Joan Baez, Pete Seeger och Phil Ochs sången.

Victor Jara blev en symbol för kampen.

Och därmed en måltavla för fascisterna.

När militärerna grep makten den 11 september var Victor Jara en av de första som greps. Han fördes till idrottshallen Estadio Chile (som 2003 döptes om till Estadio Victor Jara), där han misshandlades och torterades. Unga kommunister och socialister som befann sig med Victor Jara på stadion har berättat hur vakterna krossade hans händer medan de hånfullt uppmanade honom att sjunga och spela gitarr. Enligt medfångarna svarade Victor Jara med att trotsigt sjunga Venceremos. Den 16 september 1973 sköts Victor Jara av kuppledaren Augusto Pinochets handgångne män.

Efter mordet slängdes Jaras kropp ut vid ingången till stadion, som en varning till andra fångar. Senare dumpades Jara, tillsammans med andra mördade fångar, i utkanten av Santiago. Kroppen, brutalt misshandlad och genomborrad av 44 kulor, hittades och fördes till ett bårhus där Victor Jara identifierades av hustrun Joan. I hemlighet arrangerade hon snabbt en begravning på en kyrkogård, innan hon själv lämnade Chile.

Först 2009 fick Victor Jara en värdig begravning. Tiotusentals människor följde honom till sista vilan på Santiagos allmänna begravningsplats i centrala staden. Här vilar också Salvador Allende och här finns en minnesplats för alla de tusentals som mördades av Pinochet-regimen.

Víctor Jara föddes den 28 september 1932 i Lonquén i Chile. Han växte upp i relativ fattigdom, och slutade skolan redan vid 15 års ålder. Victors håg stod till konsten, teatern och musiken och han studerade på teaterlinjen vid universitetet i Santiago. Efter examen började han arbeta som regissör, ett arbete han fortsatte med även efter att karriären som sångare tagit fart.

1957 förändrades Victor Jaras liv och konstnärliga inriktning när han träffade Violeta Parra, en av grundarna till Nueva Canción-rörelsen.

Nueva Canción Chilena-rörelsen framträdde i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet med starkt politiskt och socialt medvetna och/eller medvetandegörande sånger, byggda på chilensk traditionell musik och folklore. Rörelsen leddes av folksångare som Violeta Parra och Víctor Jara som samlade in traditionella melodier och sånger för att få inspiration till sånger med politiskt och socialt innehåll; sångerna gav röst åt de fattiga på den chilenska landsbygden och åt den verklighet som gällde för det arbetande folket.

En enkel gitarr var standardinstrumentet men ofta användes också traditionella instrument som quena (en flöjt från Anderna) eller panflöjten zampoñas. Nueva Cancion-rörelsen i Chile spreds snabbt till hela Latinamerika och blev mycket viktig i den politiska kampen. I Chile fick förgrundsgestalterna Violetta Parra och Victor Jara snart sällskap av grupper som Inti-Illimani och Quilapayún, som flera gånger spelade i Sverige, och i andra länder av artister som argentinska Mercedes Sosa och César Isella samt Paco Ibáñez från Spanien.

Victor Jara intog snabbt en ledande plats på Nueva Canción-scenen med album som Victor Jara; Canto a lo humano (Hymn till människan) 1967 och Pongo en tus manos abiertas... (Jag lägger det i dina öppna händer…) 1969. Två år senare kom Derecho de vivir en paz (Rätten att leva i fred) och 1972 tog Victor Jara en stor roll i Salvador Allendes presidentkampanj med det uppmärksammade albumet La población (Befolkningen). Han var medlem i Chiles Kommunistiska Parti och deltog aktivt i partiets möten och verksamhet.

50 år efter militärkuppen som kostade också tusentals andra vänsteraktivister livet ser det ut som om en tidigare chilensk armélöjtnant, den nu 74-årige Pedro Pablo Barrientos, kommer att kunna ställas inför rätta för mordet på Victor Jara. Barrientos, bosatt i Deltona i Florida, har tidigare undkommit den juridiska processen genom att ta skydd bakom sitt amerikanska medborgarskap. Nu har en federal domare återkallat Barrientos medborgarskap sedan en jury i Orlando, Florida, i en civil rättegång funnit honom ansvarig för Victor Jaras död. Tjänstemän i Chile, som åtalade Barrientos för mordet och tortyren av Jara, och som arbetar med att utlämna honom för att ställas inför rätta, har meddelat de amerikanska myndigheterna att Barrientos var befälhavare för en mordpatrull känd som Tejas Verdes.

Barrientos stämdes av Jaras familj enligt de amerikanska lagparagraferna Alien Tort Statute and Torture Victims Protection Act. Amerikansk civilrätt gör det möjligt för individer att väcka stämningar mot svarande som bor i USA för tortyr och för ”utomrättsligt dödande”. Redan 2016 fastställde en jury att Barrientos var ansvarig för tortyren och det ”utomrättsliga” mordet på Victor Jara; Barrientos beordrades att betala Jaras familj 28 miljoner dollar i skadestånd.

USA stödde på alla sätt kuppen i Chile mot den folkvalda regeringen, och var därmed medansvarigt för mordet på Victor Jara. Att Barrientos fråntagits sitt medborgarskap motiveras formellt med att han ljugit i samband med att han fått medborgarskapet: han svarade nej när immigrationstjänstemän frågade honom om han hade deltagit i någon kupp, folkmord eller dödande av någon person på grund av ras, religion, nationalitet, etniskt ursprung eller politisk åsikt. Han hade också nekat till att ha tjänstgjort i den chilenska armén.

I utslaget konstaterade Roy B. Dalton, domare i det distrikt i Florida där processen mot Barrientos avgjordes, att ”Barrientos svar var falska” och att ”när Jara-fallet gick till rättegång inför undertecknad, avslöjades Barrientos militära och kriminella historia via vittnesmålen”.

Dalton upphävde Barrientos medborgarskap. Sedan juli i år arbetar nu Victor Jaras familj i Chile med att få Barrientos utlämnad. Familjen representeras i USA av den kända advokatbyrån Foley Hoag LLP  från Boston; byrån har vunnit flera uppmärksammade mål om rasdiskriminering och inom miljöområdet.

I en tid före dagens internetsnabba nyhetsförmedling, var det främst två saker som både i och utanför Chile uppmärksammade kuppen samt motiverade och byggde solidaritetsrörelsen med det chilenska folket. Det var dels de ikoniska bilderna på presidenten Salvador Allende i hjälm och beväpnad med en k-pist bara kort före sin död och Allendes sista tal till folket medan Pinochets styrkor anföll presidentpalatset:

”Arbetare i mitt fädernesland, jag tror på Chile och dess framtid. Andra chilenare kommer att ta över efter oss och övervinna detta mörka och dystra ögonblick då förräderiet fullbordas. Fortsätt i vetskapen om att förr eller senare – mycket snart – kommer de stora avenyerna åter att öppnas och fria människor gå fram för att bygga ett nytt och bättre samhälle. Leve Chile! Leve folket! Leve arbetarna!”

Men det var också Victor Jaras död på Estadio Chile några dagar efter kuppen, en händelse som riktade strålkastarljuset direkt mot Augusto Pinochets blodbesudlade och USA-uppbackade regim. Victor Jaras sånger spelades på möten överallt; i flotta samlingslokaler såväl som på gator och torg när solidaritetsrörelsen för Chiles folk startade och tog fart. Venceremos och El Pueblo Unido blev lika kända i Sverige som Vietnam-kampsången Befria Södern och Internationalen.

Till och med i USA fanns en stark solidaritetsrörelse för Chiles folk. Den amerikanske sångaren Phil Ochs (se också artikeln Han kommenterade verkligheten, Proletären, 1 april 2021), som själv deltagit i Allendes valkampanj och var en personlig och nära vän till Victor Jara, arrangerade i maj 1974 en stor gala i Madison Square Garden i New York till förmån för det chilenska motståndet mot Pinochet.

Förutom Ochs själv uppträdde Pete Seeger, Arlo Guthrie och andra amerikanska folkmusikartister. I sista stund meddelade Bob Dylan och skådespelaren Dennis Hopper (bland annat Apocalyse Now och Easy Rider) att de också ville vara med. Harald Edelstam (se också filmen Svarta Nejlikan med Mikael Nyqvist) talade. Edelstam var den svenske ambassadören i Chile som under kuppen räddade livet på hundratals vänsteraktivister genom att på den svenska ambassaden ställa dem under svenskt beskydd.

Mikael Wiehe gjorde en stor insats i solidariteten med Chiles folk med sången Victor Jara. Sången gavs ut som B-sida på singeln Stoppa matchen, som sjöngs när aktivister försökte stoppa det svenska tennislandslagets Davis Cup-match mot Chile i Båstad i september 1975.

I boken Aldrig bli som ni; Sånger och synvinklar, skriver Mikael Wiehe om ett möte på tvåårsdagen av kuppen, den 11 september 1975:

”Den 11 september hade den socialdemokratiska Salvador Allende-kommittén solidaritetskonsert på Stockholms konserthus med bland andra Hoola Bandoola på scenen och Tage Erlander och Olof Palme på första bänk (trots att sossarna hade ställt upp på USA:s bojkott av chilensk koppar när Allende var president. Ja, de hade kanske ångrat sig nu…)”.

– Den socialdemokratiska publiken hyssjade på mig när jag talade om den svenska regeringens hyckleri när den under Allendes regeringstid vägrade importera chilensk koppar, berättade Wiehe senare i en intervju.

Lyssna och njut!

På Youtube finns flera klipp. Bland annat en hel konsert från Lima i Peru från nästan på dagen två månader innan Jara mördades av Pinochets män. 

På svenska finns förutom Mikael Wiehes hyllning till Victor Jara också Cornelis Vreeswijks uppmärksammade album från 1978 med Victor Jaras sånger: Rätten till ett eget liv. Några år senare släppte Cornelis också Blues för Victor Jara.

Jan Hammarlund sjöng Victor Jara på otaliga möten över landet och progressiva rockbandet Röda Kapellet gjorde låtar om Chile. Arja Saijonmaa uppmärksammade Victor Jaras Nueva Canción-kamrat Violetta Parra med succén Jag vill tacka livet; hon kompades av Inti-Illimani.

I slutet av 2013 uppträdde Bruce Springsteen i Santiago och framförde då Victor Jaras Manifiesto.