”Nu behöver Irland ert stöd"

– Vi är det enda partiet som över hela landet engagerat sig på gräsrotsnivå i nej-rörelsen. Därför är vi oerhört nöjda med att det blev ett rejält arbetarnej. Medel- och överklassen röstade ja, arbetarklassen röstade nej. Det är tydligt. I min egen stad, Cork, har du arbetarområden där 80-90 procent röstat nej, säger John Jeffries.

– En seger för arbetarklassen i Irland, konstaterar han.

• Varför var motståndet mot fördraget så starkt?
– Rädslan för Lissabonfördragets sociala effekter. Exempelvis privatiseringen av sjukvårdssektorn. Av stor betydelse var också det största fackförbundets uppmaning till ett nej. De krävde av regeringen garantier för att skydda irländska arbetare mot lönedumping, med Lavaldomen och Ruffelt-målet i åtanke. Men regeringen vägrade, förklarar John Jeffries och fortsätter:

– En tredje orsak var arrogansen hos ja-sidan. De ville inte tala med folket. De behandlade de som var skeptiska eller osäkra som fån, vägrade svara på deras frågor och brydde sig inte om deras oro. ”Mentala problem” sa de att nej-sidan led av. Detta gjorde folk förbannande, säger han.

I dagsläget är en ny folkomröstning politiskt omöjlig, menar John Jeffries. Till och med irländska socialdemokraterna Labour, som kampanjat på ja-sidan, säger att de skulle rösta nej idag. Kravet på att respektera folkets vilja är stark.

Men samtidigt är det osäkert om EU:s byråkrater och politiker kommer att acceptera Irlands nej. Ratificeringsprocessen av Lissabonfördraget fortsätter i övriga länder, trots nejet.

 – Det handlar om att försvara vårt beslut nu. Vi var de enda som fick rösta, och vi röstade för hela Europa. Jag är helt övertygad om att hade hela EU fått rösta hade det blivit ett rungande nej, säger John Jeffries.

– Enda anledningen att vi fick rösta är på grund av vår grundlag, som är tvingande på den punkten. Vi befarar att regeringen kommer att ändra denna demokratiska paragraf efter det här.

Stark kampanj
Ja-sidan i Irland bestod av hela det mediala, ekonomiska och politiska etablissemanget. 162 av 166 parlamentariker, bland annat. På nejsidan fanns en oberoende gräsrotsrörelse, Workers Party samt partiet Sinn Fein.

– Vi är ett litet parti,  det erkänner vi. Men vi hade en mycket stark kampanj, särskilt i städerna där vi bjöd in nej-sidan till samarbete. Vi delade ut flygblad till hundratusentals hushåll över hela Irland, säger John Jeffries.

– Sinn Fein har vi kritiserat för att de sagt sig stödja ett ”omarbetat” Lissabonfördrag. Vi säger däremot att fördraget är dött.

• Hur ser den politiska framtiden ut i Irland nu?

– Eliten på ja-sidan är chockade. De har inte lärt sig någonting, dock. Deras arrogans är fortfarande total. Just nu kan de inte göra något, men de kommer att vänta på att folk ska glömma. De kommer att fortsätta sin kampanj, men det kommer vi också att göra, förklarar John Jeffries.

– Kampanjen för ett nej har stärkt oss, och ökat intresset för vårt parti. Det kommer vi utnyttja i lokalvalen nästa år, säger han.

• Lycka till!
– Vi tackar för alla hundratals stödmeddelanden vi fått under kampanjens gång från kamrater, kommunister och socialister från inte minst de skandinaviska länderna, avslutar John Jeffries.

NILS LITTORIN
Proletären 25, 2008