Hoppa till huvudinnehåll
Av
red@proletaren.se

Återblick från Utsikten

Att få äran att skriva en krönika om någon som fyller 40 år innebär att man blivit lite äldre men också att tillslaget på bollen inte är var det varit. PFF bildades på tidigt 1970-tal, en tid som var mycket omdanande världen över och även på hemmaplan. Proletären FF bildades som ny efterföljare av Arbetarnas Idrottsföreningar och Internationellt solidaritetsarbete.

Gruvarbetarna hade några år tidigare gått ut i strejk, stödet blev enormt. Hamnarbetare, städerskor, skogsarbetare och takläggare var några av de yrkesgrupper som förändrade sina arbetsvillkor genom strejker. Sverige var mycket tydligt uppdelat i för eller emot, för arbetarnas kamp eller emot dem!

På den internationella arenan var det lika tydligt För eller emot, för USA:s folkmord i Vietnamn, för eller emot de svartas kamp i Amerikas ghetton, för eller emot Franco i falangisternas Spanien, för eller emot det fascistiska Portugals kolonialkrig i Angola och Mozanbique. I Sydafrika härskade apartheidanhängarna med sina rasåtskillnadslagar, likaså i Rhodesia härskade den vita rasens polisterror. Palestinska barn och ungdomar var fördrivna till tältläger. Detta var det tidiga 1970-talet.

Några år tidigare hade militärjuntan tagit makten i Grekland och där skulle EM i friidrott avgöras, flera svenska friidrottare bojkottade EM.

Men det som gjorde starkast intryck på mig, en 18-årig grabb från Majorna och medlem i DFFG (De förenade FNL grupperna) var det som sommaren 1968 utspelade sig på en arena i Mexico City. Stjärnbaneret hissades, nationalsången spelades och höger armarna med två svarta handskar lyftes mot skyn. Tommie Smith och John Carlos skrev in sig i historien som idrottens hjältar. Revolten mot raslagarna i USA gick mot sin kulmen, upproret mot de vita raslagarna skakade storstädernas ghetto.

Det hände mycket åren runt 1972. Något som vi kanske inte såg så tydligt då, men som vi ser frukten av idag, var kvinnornas inmarsch på fotbolls-arenan. Öxabäck vann och blev de första svenska mästarinnorna. Idag tävlar länderna och klubbarna om en av de stora pionjärerna, Pia Sundhage. Jag tror hon blir IFK Göteborgs tränare och därmed den första kvinnan som tränar ett allsvenskt herrlag!

IFK Göteborg som hade vunnit Allsvenskan 1969 genom att besegra Jönköping Södra. Södra fick lämna högsta serien genom förlusten. Året efter var det IFK tur att lämna finrummet och 1972 var det första året som IFK började med reklam på matchstället, idag ser man knappt matchtröjan för all reklam.

Att tillhöra och propagera för socialistiska idéer har alltid varit tufft, att vara kommunist på 70-talet var tufft, att samla in pengar och sälja tidningar på lördagarna var att bli måltavla för dem som var för den bestående ordningen, hade sina sympatier med högergrupper och amerikanska sydstatsflaggan bak på motorcyklarna. Bataljerna med Demokratisk allians och MC-grupper hörde till det politiska livet.

Kommunisterna i Göteborg hade ett parti, en kulturförering, sånggrupper, bokförlag men på ett gigantiskt område saknades ”de röda”. På ett möte för unga byggnadsarbetare väcktes frågan, ”skall vi inte starta ett fotbollslag”! All annan diskussion stannade! Vad kan vi göra? Hur skall det gå till? Vilken kanonidé! Från ide till handling var det inte långt. De första träningarna hölls på Slottsskogsvallens sjumannaplaner. Den första matchen ordnade Krister G och den spelades på Heden närmast Hotell Heden.

Själv fick jag byta den blåvita Utsikten-tröjan mot den röda PFF tröjan.

Vilka vann då den första matchen på Heden?

Jag har bestämt för mig att vi i PFF förlorade matchen, men segrade ändå.

Grattis PFF, du eviga ungdom!

Leif Baude
Vänsterback (3)