Tåg ska gå i tid – inte med vinst

Den senaste tidens urspårningar har inte kommit som en nyhet för oss järnvägsarbetare. Tvärt om har vi länge varnat för att politikernas lekstuga med den svenska järnvägen leder till alltmer eftersatt underhåll av både anläggningar och fordon.

Kring Stockholm har två godståg på kort tid spårat ur vilket lett till förseningar för tiotusentals resenärer. I Västsverige har man samtidigt stängt två mindre banor. Mellerud-Bengtsfors stängs på obestämd tid, vilket är ett första steg i Trafikverkets planer på total nedläggning av banan. Kinnekullebanan mellan Mariestad och Gårdsjö stängs fram till sommaren.

Trafikverket har under lång tid eftersatt banornas underhåll så till den grad att flera mil järnväg över en natt inte längre anses trafikduglig.

Båda dessa järnvägar är nödvändiga transportstråk, som behövs för att glesbygden ska kunna leva och utvecklas. För att ersätta järnvägstransporterna från Bengtsfors och Mellerud kommer skogsindustrin nu behöva sätta in 2000 lastbilar per år. Så stämmer verkligheten sällan överens med politikernas utlovade järnvägssatsningar och lovordande av miljön.

I media har oppositionspolitiker och fackliga företrädare gått ut och krävt att Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm ska avgå. Men järnvägens problem kommer inte lösas för att Gunnar Malm får kicken. Att byta ut en inkompetent byråkrat mot en annan kommer att hjälpa lika lite som att byta ut en inkompetent regering mot en annan.

Det systemskifte som krävs för en ny järnvägspolitik måste utgå ifrån en radikalt annorlunda samhällssyn. Den marknadsfundamentalism som lett till avregleringen och privatiseringen av järnvägen måste bekämpas. Inte bara av resenärerna, som drabbas av förseningar och inställda tåg, utan framför allt av oss järnvägsarbetare.

På den konstgjorda järnvägsmarknaden har både privata och statliga bolag börjat angripa oss anställda. Avtalsdumpning, ökad stress och minskat inflytande över det egna arbetet blir följden när vinst istället för samhällsservice blir målet för vår verksamhet.

Därför måste vi kräva ett återförstatligande av järnvägen med en huvudman utan vinstkrav med bra löner och anställningsvillkor. Ett skrotande av dagens SJ AB och återupprättandet Statens Järnvägar som statligt verk.

Man kan ha synpunkter på hur SJ skött sitt uppdrag både historiskt och idag. Men man skall aldrig kasta ut barnet med badvattnet. En fungerande och säker järnväg för hela landet och till lägsta möjliga kostnad kräver samordning och statlig kontroll med stort arbetarinflytande, inte marknadens konkurrens och monopolkapitalets profitbegär.

Tågen ska gå i tid, inte med vinst!

Povel Johansson

lokförare