”Att sitta still och tiga – det går bara inte”
Med musiken och solidariteten som vapen engagerar sig lärare, föräldrar och klasskompisar mot utvisningen av fyrabarnsfamiljen i Hammarkullen, Göteborg.
– Att sitta still och tiga, det går bara inte, säger Malin Aghed, som är en av de som tagit initiativ till protesten. Från scenen i Hammarkullsskolans matsal manar hon ömsom till solidaritet, ömsom till kamp.
Malin Aghed är processledare inom El Sistema, ett pedagogiskt system från Venezuela där barn uppmuntras till socialt engagemang genom musik och sång. Alla fyra barnen som hotas av utvisning går i El Sistemas musikgrupp. Men det är inte i första hand därför hon är här.
– Jag är här som privatperson, vi har lärt känna dem som en fantastisk familj och vi bestämde oss direkt för att arrangera något när vi fick höra om utvisningsbeslutet.
De bestämde sig för att protestera på det sätt de kunde bäst, genom musik och kärlek. Tillsammans mest barn, föräldrar och lärare från bland annat Nytorpsskolan i Hammarkullen samlade de till ett känslofyllt protestmöte.
Genom sång, instrument och hemmagjorda plakat framförde de sin solidaritet och sina krav – deras klasskompisar och vänner i familjen ska stanna i Sverige.
Malin Aghed berättar för Proletären om El Sistemas grundidé, att förena barn över hela världen genom musik och främja deras utveckling genom att de få lära sig instrument.
– Det vi lär ut är kärlek, respekt och att förändring är möjligt, säger hon och berättar att de samlar barn och föräldrar, inte minst från Göteborgs förorter, varje vecka.
Ett av målen är att göra staden mindre segregerad. Samtidigt påpekar hon att det ofta fokuseras på fel saker när det pratas om problemet.
– De pratar om etnisk segregation, men det handlar mer om klass, ålder och var människor bor.
Malin Aghed poängterar att det är en politisk fråga, och en fråga om vad för samhälle vi ska ha.
– Jag är inte här för att jag tycker synd om dem, även om jag såklart gör det. Jag är här för att jag vill ha ett samhälle där barn tror på systemet, på att systemet fungerar och är vettigt. När någon som är 10 år har haft en vän i 6 år som plötsligt tas bort, hur ska de våga skaffa nya vänner?
Efter protestmötets slut samlas familjen tillsammans med lärare och vänner i El Sistemas lokaler. Malin Aghed kramar om barnen, som med tårar i ögonen sitter med sina vänner. Föräldrarna är samlade, men också rörda av solidariteten.
Trots sorgsna miner är stämningen inte uppgiven, utan snarare hoppfull. När människor samlas och kämpar för varandra går det att vinna. Vi frågar Malin Aghed hur de tänker gå vidare.
– Det är dygnet runt nu som gäller. Vi har många idéer. Vänta bara…