Protester mot kvinnoregister
Protesterna mot det så kallade kvinnoregistret sprider sig. I helgen hölls manifestationer runt om i landet. Det var strax innan jul i år som Sveriges Radio kunde avslöja att polisen i distriktet Södertörn utanför Stockholm hade upprättat ett olagligt register över kvinnor som anmält misshandel eller hedersrelaterat våld. Nu visar det sig att polisen försökt att röja källan som avslöjat de hemliga registren.
Kvinnorna som sökt skydd och anmält våld har blivit registrerade på ett godtyckligt, förnedrande och maktfullkomligt sätt. Inte bara med namn och personuppgifter utan med vidföljande kommentarer som vittnar om en unken kvinnosyn.
Drygt 20 poliser har under tio år arbetat med att dokumentera personliga och ytterst kränkande analyser av kvinnor som drabbats av våld i nära relationer. Kvinnorna beskrivs bland annat som: ”Mytoman”, ”knepig”, ”svag” och ”verkar förståndshandikappad”.
Överlag är det kraftigt integritetskränkande omdömen som står att läsa i polisens handlingar. Polisen anmälde sig själv efter avslöjandena. Trots detta försvaras registret som vällovligt av polismästaren vid Södertörn, Christian Agdur.
Registret har flera försvarare. Henrik Belfrage, professor vid Mittuniversitetet som också bedriver egen konsultverksamhet har själv haft tillgång till registret för sin forskning kring våldsutsatta kvinnor. Detta har skett helt utan etikprövning eftersom ”Det är så etiskt att vi inte behöver etikpröva det.” Han försvarar därmed sitt eget forskarmaterial och undanhåller allmänheten den relation han har till materialet.
Totalt är det över 2000 kvinnor som systematiskt registrerats. En av dem blev mördad av sin man, som var polis, efter att riskbedömningen visat på ”låg risk.”
Det är mycket känslig information och polisen har inte haft tillstånd att upprätta ett sådant här register. Trostillhörighet, etnicitet, diagnoser och i vissa fall även noteringar om kvinnornas sociala omständigheter och övriga familjemedlemmar har skrivits in registret.
I efterhand har det dessutom framkommit att polisen försökt röja den källa som avslöjat kvinnoregistret. Polisen har gjort efterforskningar i syfte att hitta Ekots anonyma källor.
Det är ett klart lagbrott, vilket gör det extra allvarligt när det är polisen som bryter mot det grundlagsskyddade meddelarskyddet.
Justitiekansler Anna Skarhed har inlett en förundersökning mot den påstådda källjakten.
Att polisen ägnar sig åt olaglig registrering är ingenting nytt. Tidigare avslöjanden har visat att den här typen av hemliga register upprättats över bland annat romer och asylrättsaktivister.
Kvinnoregistret sticker ut eftersom det visar på en särskilt cynisk inställning till våldsdrabbade kvinnor.
Retoriken i de förda registren känns igen från våldtäktsrättegångar och i debatten efteråt där kvinnan ifrågasätts på ett förnedrande sätt om allt ifrån klädsel, sexualitet till eventuell berusning. Registreringen blir en dubbel bestraffning som drabbar kvinnor i en oerhört utsatt position.
Våld och hot mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och att polisen på det här sättet kränker kvinnor som söker hjälp är anmärkningsvärt. Dessutom kan det få till följd att kvinnor avskräcks från att anmäla misshandel eller våldtäkt.
I ett samhälle där 17 kvinnor mördas varje år av sin partner och när 70000 kvinnor söker stöd årligen hos landets kvinnojourer, är det inte de kvinnor som faktiskt tar steget att anmäla som behöver granskas.
Att myndighetspersoner tilldelar personer diagnoser på lösa grunder är inte bara brottsligt. Att utan tillstånd registrera brottsoffer med diagnoser som adhd, depression eller borderline innebär ett slags omyndigförklarande av kvinnornas berättelse.
Den här sortens grundlösa och subjektiva omdömen kan i allra värsta fall leda till brist på skydd i livshotande situationer.
I stället för att individualisera problemen och söka förklaringar hos brottsoffret, måste våldet mot kvinnor ses i ett samhälleligt sammanhang och all olaglig registrering måste utredas och de ansvariga ställas inför rätta.