Huvudlöst, Björklund!

Jan Björklunds senaste utspel i skolfrågan är helt uppenbart ogenomtänkt. Redan efter ett par dagar tar han tillbaka delar av förslaget. Det vittnar om en okunskap och ignorans kring hur skolan fungerar.

I korta drag går förslaget ut på att förlänga grundskolan med ett år, införande av sommarskola samt i princip avskaffande av förskoleklass. I stället skall förskoleklassen bli obligatorisk och en del av grundskolan. De allra flesta barn går redan i dag i förskoleklass.

Förskoleklassen är en verksamhet som fungerar som en övergång mellan förskola och grundskola med lek, temaarbete, om-sorg och social kompetensutveckling som hörnstenar.

Många förskollärare jag talat med har reagerat på förslaget utifrån en farhåga att deras speciella kompetens försvinner och att förskoleklassen blir mer skolliknande både till sitt innehåll och till sin form.

Förskollärare är utbildade att använda leken som en viktig del i lärandet. Om grundskollärare ska ersätta dem, riskerar den viktiga kunskapen att gå förlorad, vilket resulterar i att fler barn får svårigheter att fungera i skolmiljön.

Det kan få stora konsekvenser eftersom stödinsatser som exempelvis specialpedagoger och resurspersonal redan i dag är otillräckliga.

I det första förslaget riskerar förskollärare att bli obehöriga och förlora sina jobb. Det är här Björklund backar; han menar nu att förskollärarna trots allt kommer att finnas kvar i grundskolan. Men eftersom politikerna så tydligt vänder kappan efter vinden i de här frågorna, är det oklart var förslaget slutligen landar. Förskollärarna fortsätter att leva i ovisshet och det finns inga klara direktiv kring finansiering eller kompetensutveckling. Beskeden växlar ständigt och skapar en oro bland anställda ute i landet.

Det finns forskning som klart visar att tidig formell undervisning inte alls har en positiv effekt på inlärning och resultat. Däremot är den pedagogik som tillåter barnen att vara aktiva, nyfikna och engagerade i sitt lärande, effektiv för elevernas kommande resultat. Det vill säga så som förskolepedagogiken i förskoleklass är tänkt att fungera.

En av dem som avfärdar förslaget som dåligt är Sven Persson, professor i pedagogik på Malmö högskola.

– Förskoleklassens verksamhet är viktig och avskaffandet av den kommer att ge sämre resultat. Tvärtemot intentionerna i förslaget, hävdar Sven Persson.

Lena Salomonsson, förskollärare och specialpedagog instämmer.

– Regeringen har haft många år på sig att tänka kring förskoleklassen, så detta borde inte slarvas fram.

– Traditionell katederundervisning med lektioner är kontraproduktivt för en sexårsverksamhet och kommer att skicka Sverige ännu längre ner i Pisarankningen, menar Lena Salomonsson.

– En reglering av förskoleklassen är välkommen, då den i dag verkar i ett ingenmansland, vilket inte heller är bra, säger Lena Salomonsson.

– Men låt det vara på barnens och forskningens villkor, med Barnkonventionen och barnens bästa som grund. Svensk förskola har haft en stolt tradition av att vara till för barnens skull och inte bara en förvaringsplats för arbetande föräldrar eller en plantskola för blivande arbetskraft i den internationella konkurrensen, avslutar Lena Salomonsson.

Eftersom det säkerligen kommer att komma fler huvudlösa förslag inför valet, är det viktigt att lyssna på forskningsresultat och på dem som faktiskt arbetar med våra barns lärande.

För att höja resultaten och få fler elever att uppnå målen, krävs det en kvalitativ förändring med ökade resurser till skolan. Mindre barngrupper och fler pedagoger är viktigare än ett extra skolår.

Det är inte heller någon tvekan om att skolans största problem är den eskalerande segregationen efter friskolereformen och det fria skolvalet 1992.

Skolutvecklingen följer det övriga samhällets med boendesegregation, arbetslöshet och utanförskap. Lösningen finns inte i den här typen av tandlösa reformer, utan i en kamp för en likvärdig skola.

Maria Eriksen

maria.eriksen@proletaren.se