8 mars: "Viktigt bryta könsroller"

Rosa och mjukt till tjejer, blått och hårt till killar. Gå in i valfri leksaksaffär och uppdelningen mellan ”tjejsaker” och ”killsaker” är slående. Trots att vi har diskuterat jämställdhet och könsroller i många år i Sverige så lever de förlegade föreställningarna kvar om hur tjejer respektive killar ska vara. Detta avspeglas också i förskolan, trots att läroplanen sedan 1998 ger förskolan i uppdrag att motverka traditionella könsmönster.

På Hammarkrokens förskola i Göteborgsförorten Hammarkullen arbetar personalen aktivt med att bryta de invanda tankemönstren. Marie Wernås och Maria Norén utgör sedan en tid tillbaka förskolans genusgrupp.

De säger själva att de bara är i startgroparna med arbetet, men deras entusiasm och vilja att förändra verkar vara gränslös.

– Vi i genusgruppen har varit på två utbildningsdagar och all personal har varit på studiedagar om jämställdhet, berättar Marie Wernås.
Utifrån de diskussionerna har genusgruppen börjat utforma ett sätt att arbeta med jämställdhetsfrågor på Hammarkrokens förskola.

– Det vi gjort hittills är att vi har en stående punkt för genusfrågor på alla våra arbetsplatsträffar. Vi är ansvariga för den punkten och håller i diskussionen, berättar Maria Norén.

Vem är huvudperson?
På den senaste arbetsplatsträffen tittade personalen närmare på litteraturen som finns på förskolans olika avdelningar. Vem är huvudperson i böckerna? Hur beskrivs karaktärerna?

Maria Norén berättar att de såg att mycket av den nyinköpta litteraturen faktiskt är relativt jämställd. Men fortfarande så är en majoritet av huvudpersonerna i böckerna killar eller män. Dessutom är det nästan bara en typ av familj som skildras, den heterosexuella kärnfamiljen.

– Det handlar inte om att vi ska exkludera vissa böcker, men vi kanske ska använda dem på andra sätt än vi gör i dag. Ett första steg är att skapa medvetenhet om hur det ser ut, säger Marie Wernås.

Medvetenhet
Att skapa medvetenhet är nyckelord i sammanhanget. Marie Wernås och Maria Norén berättar att en del av jämställdhetsarbetet handlar om att se vad hos en själv som förstärker de traditionella könsrollerna, och det arbetet pågår dagligen.

– Det handlar ofta om vardagssituationer, som vid påklädningen när vi ska gå ut. Det blir lätt så att den som står och hoppar får hjälp först, för att de andra barnen inte ska bli störda, berättar Maria Norén.

Ofta är den som står och hoppar en kille, medan tjejerna snällt väntar på sin tur. Så lär sig killar att de får hjälp och fördelar genom att ta plats och synas och höras.

Tjejerna å sin sida lär sig ofta att vara mer resonerande i sin kommunikation.

– En kille sträcker bara fram foten och frågar inte ens om hjälp, säger Marie Wernås.

Här knyts också jämställdhetsarbetet samman med grundläggande frågor om demokrati och allas lika rätt att bli hörda och varje barns rätt att utvecklas.

Men även för Marie Wernås och Maria Norén, som är medvetna om alla fallgropar, är det lätt att trampa snett ibland, eftersom vi lever i ett samhälle som fortfarande bygger på stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt.

– Vi har uppdelningen mellan tjejer och killar i huvudet, och den är svår att få bort. Om vi exempelvis ska få en ny pojke till förskolan är det lätt att tänka att han ska gå i en grupp där det redan finns några pojkar, så att han har någon att leka med. Som om pojkar skulle passa bättre ihop med pojkar, säger Maria Norén.

Också barnen färgas givetvis av könsrollerna i samhället, och de tar med sig de föreställningarna till förskolan.

– Tjejerna pratar mer om hur de ser ut och vad andra har på sig, säger Marie Wernås och berättar att en del barn reagerade på hennes hårlängd när hon hade en mer kort-klippt frisyr. De tyckte inte att tjejer ska ha kort hår.

– De försöker gärna ”rätta till” sånt som de tycker är fel. Men eftersom barn i den här åldern är så omedelbara och säger till direkt så öppnar det också för många diskussioner, menar Maria Norén.

Maria Norén berättar att barnen ofta själva kommer fram för att till exempel visa upp något nytt de har på sig.

– Istället för att då säga ”Vad fin den är” så försöker jag säga ”Är den skön?”, eller något annat som inte handlar om utseendet. Vi kan ge bekräftelse till barnen på andra sätt än att fokusera på att vara fin.

Stort intresse
Att det är just Maria Norén och Marie Wernås som bildar genusgruppen är ingen slump. De har båda varit intresserade av att arbeta med barn och jämställdhetsfrågor under lång tid.

– Jag har läst genusvetenskap och när jag sökte det här jobbet så hörde jag att det fanns en genusgrupp här, berättar Marie Wernås som är lärare i grunden. Att det fanns en genusgrupp blev ytterligare en anledning att söka sig till Hammarkrokens förskola.

Maria Norén är utbildad dramapedagog. Hon började intressera sig för genuspedagogik i samband med ett studiebesök på förskolan Tittmyran utanför Gävle. Tittmyran är en av de första förskolorna i Sverige som arbetar aktivt med att bryta könsroller.

– Sedan det studiebesöket känns det som att genusfrågor är det enda jag tänker på, säger hon och skrattar.

Det som lockar dem med kombinationen ”barn” och ”jämställdhetsfrågor” är möjligheten att påverka.

– Det är viktigt att jobba med genus och jämställdhet i alla åldrar, men det finns så stora möjligheter att förändra när de är små. Vi kan visa att de kan bli fria att bli den de vill, och att de inte behöver passa in i någon mall, säger Maria Norén och Marie Wernås instämmer.

– Det är det som det här handlar om, att de kan bli trygga i sig själva så att de vågar prova på olika saker och göra det de vill.

På så vis kan förskolan ge alla barn möjlighet att bryta mönster och utveckla kunskaper och erfarenheter oavsett kön.

– Även om familjen och samhället också påverkar barnen så får de på så vis med sig något annat till vuxenlivet också, säger Maria Norén.

Det kan nog behövas. Utanför förskolan väntar en värld som är allt annat än jämställd, trots att politikerna under tiotals år har pratat om vikten av jämställdhet.

– I Sverige har vi kommit långt med lagar och så. Men de här föreställningarna om manligt och kvinnligt sitter djupt. Dessutom tjänar ju hälften av befolkningen på att det är så här, säger Maria Norén och tillägger att marknaden också styr väldigt mycket.

– Jag tycker könsuppdelningen av kläder och leksaker har blivit värre sedan jag var liten, tillägger Marie Wernås.

Maria Norén håller med om att utvecklingen på vissa områden går åt fel håll idag.

– Frågor som sex timmars arbetsdag diskuteras knappt längre, konstaterar hon.

Men utvecklingen har vänts förr, och den kan vändas igen. Lösningen är att inte ge upp, menar Maria Norén och Marie Wernås.

– Vi måste fortsätta att arbeta med såna här saker och diskutera jämställdhetsfrågor med barn och ungdomar, säger Marie Wernås.

Risk för nedskärningar
Men jämställdhetsarbetet inom förskolan påverkas inte bara av jämställdheten i samhället, utan också av vad som händer mer specifikt inom skola och förskola.

Den senaste tiden har det sett dystert ut. I krisens spår genomför politikerna dramatiska nedskärningar, inte minst i Göteborg. Hammarkullen är inget undantag. Stadsdelspolitikerna har beslutat om stora nedskärningar som bland annat drabbar Hammarkullsskolan.

– Men hittills har vi på Hammarkroken inte drabbats så hårt av nedskärningarna. Fast om det blir större barngrupper och färre personal så fungerar det inte lika bra att arbeta med de här frågorna. Det går ju inte att lämpa över det vanliga omsorgsarbetet till de andra i personalen, för att vi ska planera genusdiskussioner. Jämställdhetsarbetet måste vara något positivt som alla i personalen är med på, säger Maria Norén.

Förhoppningsvis kommer Hammarkrokens förskola att få bibehållna resurser, både för jämställdhetsarbetet och den övriga verksamhetens skull. Och för personalens. De brinner för barnen, och vill ge dem de bästa möjliga förutsättningarna i livet.

– När jag går i affärer på stan känns det tröstlöst. Det är bara blått och maskiner till pojkar och rosa och dockor till flickor. Men det är det som är så roligt med att vara här på förskolan, här är det hoppfullt, här kan vi påverka!, säger Marie Wernås och Maria Norén nickar entusiastiskt.

LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 9, 2009