”Vi är värda lyxen att få vara glada”
Efter många turer, där vi hela tiden svävat mellan hopp och förtvivlan, blev det så äntligen ett besked om framtiden för Saab Automobile. GM drog som bekant tillbaks sitt beslut från den 18 december om avveckling av företaget och valde att istället sälja till det holländska sportbilsföretaget Spyker med den egensinnige Victor Muller i spetsen.
Lättnaden över att äntligen få ett besked samt glädjen över att slippa nedläggning går knappast att beskriva i ord. På ett möte med Saabs vd Jan-Åke Johnsson och Spykers motsvarighet Victor Muller som hölls utanför Saabs bilmuseum i onsdags togs de båda vd:arna emot som hjältar. Det var som om även de mest obotliga optimister någonstans långt inne även de haft sina tvivel om att det verkligen skulle gå vägen.
Det var svårt att inte ryckas med i glädjeyran, för som jag tidigare skrivit så har den långa och ovissa väntan varit näst intill outhärdlig många gånger. Så ett besked var synnerligen välkommet nu. Och att det dessutom innebär tillsvidare fortsatt drift i Trollhättan gör ju inte lättnaden mindre.
*
Men att som Jan-Åke Johnsson redan nu slå fast att den här affären garanterar fortsatt drift i Trollhättan för lång tid framåt är att gå händelserna i förväg. För i ärlighetens namn finns det väl knappast en kotte som vet ett smack vare sig om Spyker som företag eller om herr Muller som företagsledare. Det blir upp till bevis, både gällande avsikter och förmågan att genomföra dem, innan någon med trovärdighet kan slå fast något sådant. Låt vara att mannen med den bredrandiga kostymen är både färgstark och medial, men det innebär ju inte per automatik att han dessutom är en hejare på att driva bilfabriker, eller hur?
Jag vill på intet vis hälla smolk i glädjebägaren och vara orättvist kritisk. Men, handen på hjärtat, den största anledningen till glädjen och lättnaden är ju ändå att alternativet hade varit så mycket värre. Ställt mot en nedläggning mitt under brinnande industrikris, med allt det skulle innebära av mänskligt lidande, är en försäljning till ett företag, som knappast någon hört talas om för bara ett par månader sedan, ändå avsevärt mycket bättre.
Ännu bättre hade det givetvis varit med ett, uttalat långsiktigt, statligt ägande. Men man kan ju inte få allt man önskar i ett borgerligt samhälle.
Men att som Jan-Åke Johnsson redan nu slå fast att den här affären garanterar fortsatt drift i Trollhättan för lång tid framåt är att gå händelserna i förväg. För i ärlighetens namn finns det väl knappast en kotte som vet ett smack vare sig om Spyker som företag eller om herr Muller som företagsledare. Det blir upp till bevis, både gällande avsikter och förmågan att genomföra dem, innan någon med trovärdighet kan slå fast något sådant. Låt vara att mannen med den bredrandiga kostymen är både färgstark och medial, men det innebär ju inte per automatik att han dessutom är en hejare på att driva bilfabriker, eller hur?
Jag vill på intet vis hälla smolk i glädjebägaren och vara orättvist kritisk. Men, handen på hjärtat, den största anledningen till glädjen och lättnaden är ju ändå att alternativet hade varit så mycket värre. Ställt mot en nedläggning mitt under brinnande industrikris, med allt det skulle innebära av mänskligt lidande, är en försäljning till ett företag, som knappast någon hört talas om för bara ett par månader sedan, ändå avsevärt mycket bättre.
Ännu bättre hade det givetvis varit med ett, uttalat långsiktigt, statligt ägande. Men man kan ju inte få allt man önskar i ett borgerligt samhälle.
*
Ett annat bekymmer vi lite oönskat fått på halsen är det faktum att vi i samma stund vi får ny ägare dessutom tvingas välja ny fackordförande. Verkstadsklubbens ordförande sedan många år, Paul Åkerlund, kommer att ta över efter Gert-Inge Andersson som kommunalråd i Trollhättan. Nu är det väl inte någon stor sak att en fackbas byts ut. Tvärt om borde det väl ske med lite tätare intervaller på många håll inom fackklubbarna.
Dessutom har väl inte nämnde Åkerlund direkt utmärkt sig som någon kämpe av rang när det gäller att flytta fram Saabarbetarnas positioner. På senare tid har han mest framstått som PR-man för först Koeningsegg och sedan även Spyker som Saabs frälsare.
Men det som är olyckligt i sammanhanget är att hans tilltänkte efterträdare ses som en svag förhandlare. Inte bara av kritiska medlemmar utan även av den inre kretsen av fackgubbar som annars brukar visa upp en närmast kuslig enighet bakom valberedningens alla nomineringar till allehanda poster. Och en försvagning av facket kan få förödande konsekvenser i en situation med ny ägare och ny väg som ska stakas. Ryktet säger ju dessutom att Victor Muller kan vara rätt tuff i sin hållning till det holländska facket.
Ett annat bekymmer vi lite oönskat fått på halsen är det faktum att vi i samma stund vi får ny ägare dessutom tvingas välja ny fackordförande. Verkstadsklubbens ordförande sedan många år, Paul Åkerlund, kommer att ta över efter Gert-Inge Andersson som kommunalråd i Trollhättan. Nu är det väl inte någon stor sak att en fackbas byts ut. Tvärt om borde det väl ske med lite tätare intervaller på många håll inom fackklubbarna.
Dessutom har väl inte nämnde Åkerlund direkt utmärkt sig som någon kämpe av rang när det gäller att flytta fram Saabarbetarnas positioner. På senare tid har han mest framstått som PR-man för först Koeningsegg och sedan även Spyker som Saabs frälsare.
Men det som är olyckligt i sammanhanget är att hans tilltänkte efterträdare ses som en svag förhandlare. Inte bara av kritiska medlemmar utan även av den inre kretsen av fackgubbar som annars brukar visa upp en närmast kuslig enighet bakom valberedningens alla nomineringar till allehanda poster. Och en försvagning av facket kan få förödande konsekvenser i en situation med ny ägare och ny väg som ska stakas. Ryktet säger ju dessutom att Victor Muller kan vara rätt tuff i sin hållning till det holländska facket.
*
Tyvärr verkar det vara tunnsått med övriga kandidater som skulle kunna bli aktuella för uppdraget. Delvis på grund av att Åkerlund alltid suttit säker i sadeln med klubban i hand vilket inneburit att övriga funktionärer inte ens funderat på att en dag ta över som ordförande. Men nu råder febril aktivitet att dammsuga varenda vrå efter åtminstone EN motkandidat att ta ställning till på årsmötet i vår. Vi lär återkomma i frågan.
Återkomma lär vi även göra när det gäller det nya Saab som nu skall ta form under herr Mullers ledning. Men än så länge tycker jag vi kan unna oss lyxen att för en gångs skull få vara lite glada. Det är vi baske mig värda.
KJELL SÄTTERMAN
Saabarbetare
Tyvärr verkar det vara tunnsått med övriga kandidater som skulle kunna bli aktuella för uppdraget. Delvis på grund av att Åkerlund alltid suttit säker i sadeln med klubban i hand vilket inneburit att övriga funktionärer inte ens funderat på att en dag ta över som ordförande. Men nu råder febril aktivitet att dammsuga varenda vrå efter åtminstone EN motkandidat att ta ställning till på årsmötet i vår. Vi lär återkomma i frågan.
Återkomma lär vi även göra när det gäller det nya Saab som nu skall ta form under herr Mullers ledning. Men än så länge tycker jag vi kan unna oss lyxen att för en gångs skull få vara lite glada. Det är vi baske mig värda.
KJELL SÄTTERMAN
Saabarbetare