Framgång för bussförarnas strejk

Kommunals förhandlare anser det nya avtalet vara en stor framgång.
– Vi i Kommunal har fått igenom förbättringar för de anställda i bussföretagen på alla våra prioriterade områden, säger Kommunals andre vice ordförande och avtalsansvarige Håkan Pettersson.

Förbundet förklarar huvudpunkterna i avtalet så här:
• 11 timmars dygnsvila för linjer kortare än 50 km. Dock med undantag för dagkommenderade förare, vid övertidsarbete och schemabyte.
• 13 timmars ramtid för linjer kortare än 50 km. Dock med undantag för upphandlad skoltrafik.
• Behovsanställning konverteras som allmän visstidsanställning vilket ger ökad anställningstrygghet.

Förbättrade arbetstider
Bussföraren och kommunisten Sven Mellberg från Söderortsgaraget i Stockholm anser:
– Undantagen från 11 timmars dygnsvila, som ju var ett huvudkrav vi strejkade för, är inte allvarliga. Avtalet är här en framgång och likaså att vi fick 13 timmars ramtid. Fast det är synd att avtalet blev treårigt, säger han.

Sven Mellberg förklarar också att de undantag från kortare ramtid som det nya avtalet tillåter inte är förvånande. Kommunal har hela tiden sagt att förhandlingarnas mål inte varit att få bort dessa.

Det ekonomiska utfallet blev uselt, yrkesarbetare i garagens verkstäder får cirka 11 procent i löneförhöjning på tre år och alla övriga knappa 10 procent på samma tid.

Fast pengarna har aldrig varit huvudsaken i denna kamp, vilket tisdagens manifestation på Sergels Torg klart visade.

Drygt 300 strejkande slöt upp med plakat som ”11 timmar = trafiksäker förare” och ”Föraren är inte onykter, bara trött”.

Dessutom har de strejkande hela tiden slagits för den viktiga principen att samma arbete ska ge samma lön oberoende av vem arbetsköparen är. Annars försöker de privata bolagen hela tiden få det avtal som är gynnsammast för dem.

Samma avtal
Den pensionerade bussföraren Gunnar Ljuslin förklarade detta mycket tydligt i sitt anförande på torget:
– 2003 var jag med när vi hade 6-7 olika avtal som konkurrerade med varandra. Därför blev det då ett branschavtal som var bra för många även om det var dåligt för oss i Stockholm. Vi tog det för att vara solidariska.
– Nu vill Bussarbetsgivarna inte ha branschavtalet kvar utan kunna konkurrera ut offentliga bussbolag genom att ha sämre avtal, fortsatte Gunnar Ljuslin.

Men samma regler om dygnsvila och ramtider gäller nu för alla förare och strejken har alltså varit framgångsrik i detta viktiga avseende.

Gunnar Ljuslin sade att tre dagars strejk kostade företagen i Bussarbetsgivarna lika mycket som det skulle kosta att gå med på det som Kommunal kräver. Strejkvapnet har fortfarande en vass egg.

LASSE SIMMONS
Proletären 29, 2008