Går det att förstatliga Volvo?
Den ekonomiska inbromsningen håller snabbt på att slå över i lågkonjunktur, en utveckling som eldas på av den galopperande finanskrisen i USA. I Sverige märks effekterna inte minst i bilindustrin, där både Volvo och Saab varslat om uppsägningar, i Volvos fall inte en utan två gånger.
I förra veckan kom beskedet om att ytterligare 900 anställda skall bort från Volvo PV, att läggas till de 1200 som varslades i juni.
Krisen är verklig. Årets försäljningsvolym pekar på en kraftig minskning för Volvo, från 457000 bilar i fjol till någonstans mellan 380000 och 400000 i år.
På de svenska bilfabrikerna är naturligtvis oron stor, särskilt som det alls inte är givet att de senaste varslen också är de sista. Detsamma kan man dessvärre inte säga om kampberedskapen. Stämningen är istället uppgiven. Av lätt begripliga skäl. I en så globaliserad bransch som bilindustrin är fienden till synes oåtkomlig och opåverkbar, särskilt som både Volvo och Saab ägs av amerikanska biljättar, Ford respektive General Motors. Hur få sådan dinosauriers att lyssna till vad svenska bilarbetare har att säga?
*
På Volvo i Göteborg säger vi kommunister nej till uppsägningar. Vår organisation kräver istället att produktionsneddragning sker genom en motsvarande neddragning av den våldsamt uppskruvade arbetstakten. Det är ett rimligt krav som räddar jobben. Varför skall arbetare alltid tvingas betala för kapitalismens tillkortakommanden?
Men om krisen fördjupas ytterligare, så finns det naturligtvis en gräns för detta krav. Tusen jobb kan räddas genom en taktneddragning, men näppeligen tretusen.
Till detta kommer att det hårt drabbade Ford faktiskt kan få för sig att helt lägga ner den svenska verksamheten. Det globala kapitalet är inte nationslöst. Må vara att det globala storföretagen gärna söker sig till profitmaximerande låglöneländer, men om Ford tvingas välja mellan likvärdig verksamheter i USA och i Sverige, så lär utfallet vara givet. För Fords ägare och direktörer är det närmare till Detroit än till Göteborg.
Det faktum att både Volvo och Saab ägs av amerikanskt kapital är tveklöst en riskfaktor.
Vi vill alls inte måla upp något skräckscenario. Den svenska bilindustrin är effektiv och tekniskt avancerad. Det ger profitmöjligheter som ingen kapitalist frivilligt avstår från. Men krisen inom bilindustrin måste ändå diskuteras i den yttersta konsekvensens perspektiv. Vad göra om Ford, eller General Motors, får för sig att slå igen verksamheten i Sverige?
På Volvo i Göteborg säger vi kommunister nej till uppsägningar. Vår organisation kräver istället att produktionsneddragning sker genom en motsvarande neddragning av den våldsamt uppskruvade arbetstakten. Det är ett rimligt krav som räddar jobben. Varför skall arbetare alltid tvingas betala för kapitalismens tillkortakommanden?
Men om krisen fördjupas ytterligare, så finns det naturligtvis en gräns för detta krav. Tusen jobb kan räddas genom en taktneddragning, men näppeligen tretusen.
Till detta kommer att det hårt drabbade Ford faktiskt kan få för sig att helt lägga ner den svenska verksamheten. Det globala kapitalet är inte nationslöst. Må vara att det globala storföretagen gärna söker sig till profitmaximerande låglöneländer, men om Ford tvingas välja mellan likvärdig verksamheter i USA och i Sverige, så lär utfallet vara givet. För Fords ägare och direktörer är det närmare till Detroit än till Göteborg.
Det faktum att både Volvo och Saab ägs av amerikanskt kapital är tveklöst en riskfaktor.
Vi vill alls inte måla upp något skräckscenario. Den svenska bilindustrin är effektiv och tekniskt avancerad. Det ger profitmöjligheter som ingen kapitalist frivilligt avstår från. Men krisen inom bilindustrin måste ändå diskuteras i den yttersta konsekvensens perspektiv. Vad göra om Ford, eller General Motors, får för sig att slå igen verksamheten i Sverige?
*
Vi kommunister svarar att i en nedläggningssituation måste staten gripa in. Genom att helt enkelt överta verksamheten.
De exakta formerna för ett sådant förstatligande har vi inga formulerade synpunkter på. Det finns många möjligheter, alltifrån expropriering till ett statligt köp. Vilken väg som väljs avgörs av styrkeförhållandena i den aktuella situationen. Men nu är det själva tanken vi är ute efter. Om inte kapitalet tar ansvar för jobben, så måste väl ändå samhället göra det. Genom staten.
I fallet Volvo ställs denna fråga på sin spets. Volvo betraktas ju som något av en nationalklenod.
”Det som är bra för Volvo, är bra för Sverige”, som finansminister Gunnar Sträng sa när det begav sig.
Kan då Sverige verkligen acceptera att Ford helt sonika lägger ner detta Volvo? Kan Sverige ens acceptera att Ford slaktar Volvos verksamhet? Vi anser inte det.
Många skakar säkert på huvudet åt denna vår tanke. Inte nödvändigtvis för att förstatligande av Volvo skulle vara fel ”i princip”, men väl för att en sådan åtgärd idag framstår som fullständigt orealistisk. Att förstatliga gick kanske förr i tiden, under den sk blandekonomins dagar, men inte idag, inte under den globala marknadsliberalismens järnhårda regim.
Vi kommunister svarar att i en nedläggningssituation måste staten gripa in. Genom att helt enkelt överta verksamheten.
De exakta formerna för ett sådant förstatligande har vi inga formulerade synpunkter på. Det finns många möjligheter, alltifrån expropriering till ett statligt köp. Vilken väg som väljs avgörs av styrkeförhållandena i den aktuella situationen. Men nu är det själva tanken vi är ute efter. Om inte kapitalet tar ansvar för jobben, så måste väl ändå samhället göra det. Genom staten.
I fallet Volvo ställs denna fråga på sin spets. Volvo betraktas ju som något av en nationalklenod.
”Det som är bra för Volvo, är bra för Sverige”, som finansminister Gunnar Sträng sa när det begav sig.
Kan då Sverige verkligen acceptera att Ford helt sonika lägger ner detta Volvo? Kan Sverige ens acceptera att Ford slaktar Volvos verksamhet? Vi anser inte det.
Många skakar säkert på huvudet åt denna vår tanke. Inte nödvändigtvis för att förstatligande av Volvo skulle vara fel ”i princip”, men väl för att en sådan åtgärd idag framstår som fullständigt orealistisk. Att förstatliga gick kanske förr i tiden, under den sk blandekonomins dagar, men inte idag, inte under den globala marknadsliberalismens järnhårda regim.
*
Men stopp ett tag, säger vi. Visst går det att förstatliga även idag. Se bara på USA, på den globala marknadsekonomins förlovade land. Där de båda bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae förstatligades så sent som i förra veckan. Som bara de senaste exemplen på förstatliganden inom finanssektorn. För dessförinnan har banker förstatligats i USA, Storbritannien och i en rad andra länder.
Det går alltså att förstatliga även under marknadsliberalismens regim. Åtminstone inom finanssektorn.
Vi är väl medvetna om skillnaden. När stater tar över konkursfärdiga finansinstitutioner är syftet att rädda investerarnas pengar. Med skattemedel. Vilket uppenbart är både realistiskt och ok. I vart fall leder det inte till några protester från våra marknadsfundamentalister.
Vår fråga blir: Är verkligen investerarnas pengar så mycket viktigare än jobben, att det som är realistiskt och ok i finanssektorn är orealistiskt, omöjligt och fundamentalt fel i industrin?
Vi kommunister anser inte det. Vi anser tvärtom. Jobben är det fundamentala, det är det produktiva arbetet som skapar rikedomen, inte kapitalet. Därför är det dubbelt viktigt att slå vakt om jobben.
Detta är något att fundera över. Är kanske påståendena om det omöjliga i att förstatliga bara en liberal myt i syfte att sprida uppgivenhet och därmed att förhindra arbetare från att ta kamp för jobben?
*
I den globala marknadsekonomins dagar förstatligas det inte bara i USA. I Latinamerika tar progressiva regimer idag kontroll över sina länders naturrikedomar, som i Venezuela, Bolivia och Ecuador. Genom nationaliseringar som framförallt drabbar amerikanskt kapital.
Också här finns stora skillnader. Som att dessa länder lyckligtvis är befriade från såväl marknadsliberala högerregeringar som från den marknadsfundamentalism som utgår från EU. Men deras exempel visar likväl att det går att utmana USA, att det går att förstatliga även amerikanskt kapital. Om viljan och kampberedskapen finns.
Att förstatliga för nationen viktig verksamhet är för övrigt en rätt reglerad av FN. Genom den resolution om en ny ekonomisk världsordning som antogs av generalförsamlingen 1974. Varvid det går att hävda att internationell lag ger Sverige rätt att förstatliga Volvo. För visst är Volvo fortfarande viktigt för Sverige? Liksom Saab.
*
Vad som är realistiskt i verkligheten ges av vad människor uppfattar som möjligt att kämpa för. Därför är tanken på ett förstatligande av Volvo ännu bara en tanke, en möjlighet att fundera över. Men vi vill ändå väcka den. För att det är nödvändigt att spränga den tankemässiga tvångströja som idag omgärdar kampen för jobben.
Sprängs tvångströjan går det att förstatliga Volvo.
Ledarstick, Proletären nr 38, 2008
Men stopp ett tag, säger vi. Visst går det att förstatliga även idag. Se bara på USA, på den globala marknadsekonomins förlovade land. Där de båda bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae förstatligades så sent som i förra veckan. Som bara de senaste exemplen på förstatliganden inom finanssektorn. För dessförinnan har banker förstatligats i USA, Storbritannien och i en rad andra länder.
Det går alltså att förstatliga även under marknadsliberalismens regim. Åtminstone inom finanssektorn.
Vi är väl medvetna om skillnaden. När stater tar över konkursfärdiga finansinstitutioner är syftet att rädda investerarnas pengar. Med skattemedel. Vilket uppenbart är både realistiskt och ok. I vart fall leder det inte till några protester från våra marknadsfundamentalister.
Vår fråga blir: Är verkligen investerarnas pengar så mycket viktigare än jobben, att det som är realistiskt och ok i finanssektorn är orealistiskt, omöjligt och fundamentalt fel i industrin?
Vi kommunister anser inte det. Vi anser tvärtom. Jobben är det fundamentala, det är det produktiva arbetet som skapar rikedomen, inte kapitalet. Därför är det dubbelt viktigt att slå vakt om jobben.
Detta är något att fundera över. Är kanske påståendena om det omöjliga i att förstatliga bara en liberal myt i syfte att sprida uppgivenhet och därmed att förhindra arbetare från att ta kamp för jobben?
*
I den globala marknadsekonomins dagar förstatligas det inte bara i USA. I Latinamerika tar progressiva regimer idag kontroll över sina länders naturrikedomar, som i Venezuela, Bolivia och Ecuador. Genom nationaliseringar som framförallt drabbar amerikanskt kapital.
Också här finns stora skillnader. Som att dessa länder lyckligtvis är befriade från såväl marknadsliberala högerregeringar som från den marknadsfundamentalism som utgår från EU. Men deras exempel visar likväl att det går att utmana USA, att det går att förstatliga även amerikanskt kapital. Om viljan och kampberedskapen finns.
Att förstatliga för nationen viktig verksamhet är för övrigt en rätt reglerad av FN. Genom den resolution om en ny ekonomisk världsordning som antogs av generalförsamlingen 1974. Varvid det går att hävda att internationell lag ger Sverige rätt att förstatliga Volvo. För visst är Volvo fortfarande viktigt för Sverige? Liksom Saab.
*
Vad som är realistiskt i verkligheten ges av vad människor uppfattar som möjligt att kämpa för. Därför är tanken på ett förstatligande av Volvo ännu bara en tanke, en möjlighet att fundera över. Men vi vill ändå väcka den. För att det är nödvändigt att spränga den tankemässiga tvångströja som idag omgärdar kampen för jobben.
Sprängs tvångströjan går det att förstatliga Volvo.
Ledarstick, Proletären nr 38, 2008