"Inga avsked på Volvo i Umeå"
”Nej till avsked!” mullrade det längs Umeås gator i lördags när 800 personer trotsade den bitande kylan och deltog i IF Metalls demonstration mot de många varsel som lagts i verkstadsindustrin i Umeå med omnejd.
Initiativet till demonstrationen kom från fackklubben på Volvo Lastvagnars fabrik i Umeå, en arbetsplats där 625 personer (ungefär en fjärdedel av personalstyrkan) varslats om uppsägning. Cirka 1000 arbetare i verkstadsindustrin i Umeå-området är varslade, och det var därför naturligt för fackklubbarna från andra drabbade företag, som bla Komatsu Forest, Indexator och Ålö, att delta i demonstrationen.
God stämning
Stämningen i demonstrationen var god, men ilskan mot företagsledningarna och regeringen gick inte att ta miste på. De många talarna avbröts ofta av publikens applåder. Förste talare var Volvoklubbens ordförande William Frank som angrep Volvoledningen och ställde regeringen till svars för deras passiva agerande i dessa kristider.
Han citerade statsminister Reinfeldt som menar att det inte behövs några åtgärder – än är det ju bara varsel! En talande bild av högerregeringens inställning till krisen.
Angrep företaget
Jan-Olov Carlsson, vice ordförande i Volvoklubben, gav en klassmässig analys av Volvos motiv bakom de många avskeden (se intervju nedan).
Så fortsatte talen i samma anda: att angripa företagsledningarna för deras linje att säga upp arbetare i massor, och att kräva att regeringen agerar för att minska de katastrofala följderna av arbetslösheten.
Som Ola Borgström, ordförande i Metallklubben på Komatsu Forest, så talande beskrev situationen: ”Det är kallt i luften idag, men det är ännu kallare på arbetsmarknaden. Vi ska värma varandra och vi ska värma regeringen nere i i Stockholm.”.
Ett uttalande som ställer krav på regeringen att agera, med bla jobbpaket och förbättrad a-kassa, antogs av demonstrationsmötet.
Glädjande agerande
Det är bra att facket agerar och det är glädjande och hoppfullt att så många arbetare sluter upp i en mäktig demonstration för sina jobb och i stöd för sina varslade arbetskamrater, men när de fackliga förhandlarna vittnar om att företagsledningarna stenhårt kommer att verkställa massuppsägningarna till varje pris, inser man att det krävs mer kamp än en demonstration.
Kamp som blir ekonomiskt kännbar för företagen. Och då har facken bakbundit sig själva genom att förhandla bort sin strejkrätt.
Arbetarna måste vara beredda att ställa facket åt sidan och vidta de stridsåtgärder som krävs.
MATTI HOLSTEIN,
Proletären 49, 2008
• Uttalandet som antogs på demonstrationen går att läsa på www.volvoklubben.se.
”Folk är fruktansvärt upprörda”
Proletären har träffat Jan-Olov Carlsson, vice fackordförande på Volvo Umeverken, som talade på demonstrationen i Umeå.
• Varför har vi samlats här idag?
– Flera syften, det ena är att rikta vreden och ilskan mot företaget som vägrar att ställa upp i det här läget, det görs ingenting för de över 600 som nu drabbats av varsel och sen också att ta tillfället i akt och reagera mot den borgerliga regeringen.
Jan-Olov Carlsson nämner även sin besvikelse över fackföreningsrörelsen.
– Ingenting händer, svensk fackföreningsrörelse är enormt passiv just nu. Wanja Lundby Wedin har vi knappt sett till sen den här krisen inleddes.
Kollektivt agerande
Detta menar Jan-Olov Carlsson är en av anledningarna till att man blir tvungen att ta lokala initiativ. Att agera kollektivt för Volvoarbetarna i Umeå har varit ganska naturligt, berättar Jan-Olov Carlsson.
På ett fackligt möte samlades över 1300 personer. Trots att arbetarna på fabriken inte är vana att demonstrera samlades närmare 800 personer i demonstrations- tåget för att visa sitt missnöje.
Detta, tycker Jan-Olov Carlsson, visar på hur arbetarna är beredda att bryta mönstret, att man är redo att göra någonting kollektivt åt situationen.
Något som är unikt med Volvoklubben i Umeå är att de antog ett uttalande på ett fackligt möte den 6 november, en modifierad version som togs fram vid Volvoklubbarnas koncernkonferens, där man ställer krav på bland annat arbetstidsförkortning.
Jan-Olov Carlsson tycker det är viktigt att samlas kollektivt bakom ett uttalande som sammanfattar det uppkomna läget. Men i förhandlingarna med ledningen har det varit kalla handen, berättar Jan-Olov Carlsson. Uppsägningarna kommer att verkställas.
I sin appell blottlade Jan-Olov Carlsson hela idén med att massvarsla arbetare på det här sättet, något som han själv som arbetare och facklig representant aldrig tidigare varit med om. Om detta återkom han till under intervjun.
– Bara det att företaget inte varslar tjänstemän tyder på att man tror att trenden vänder ganska snart, och det man gör här är att man massvarslar och sen tar man tillbaks folk som visstidare eller från bemanningsföretag, det är så uppenbart.
– Vi är en rörlig kostnad och tjänstemännen är en del av det fasta kapitalet.
Jan-Olov Carlsson ser detta som en ny strategi för svensk industri. Man vill göra arbetaren till en pusselbit som arbetsgivare kan lägga till eller plocka bort så smidigt som möjligt när detta behövs.
Vidare berättar han att klassamhället återspeglar sig på arbetsplatsen och att detta är något som alla på arbetsplatsen upplever.
Upprörda känslor
Jan-Olov Carlsson fortsätter:
– Folk är fruktansvärt upprörda över det som sker, fallskärmar och företagsbonusar, man vet inte vad man ska göra av sin vrede, men att demonstrera är ett sätt att uttrycka den på.
– Att samlas, att känna att vi är många som tycker så här.
Nu har även moderaterna gått ut och sagt att orealistiska fallskärmar och företagsbonusar är ett otyg men Jan-Olov Carlsson ser det som två skilda röster.
– När arbetarna på Volvo kräver ett åtgärdspaket handlar det om att uttrycka sin vrede mot klassamhället men när det kommer ifrån högerhåll handlar den bara om ren och skär populism.
MARTIN ENGQVIST
Proletären 49, 2008
God stämning
Stämningen i demonstrationen var god, men ilskan mot företagsledningarna och regeringen gick inte att ta miste på. De många talarna avbröts ofta av publikens applåder. Förste talare var Volvoklubbens ordförande William Frank som angrep Volvoledningen och ställde regeringen till svars för deras passiva agerande i dessa kristider.
Han citerade statsminister Reinfeldt som menar att det inte behövs några åtgärder – än är det ju bara varsel! En talande bild av högerregeringens inställning till krisen.
Angrep företaget
Jan-Olov Carlsson, vice ordförande i Volvoklubben, gav en klassmässig analys av Volvos motiv bakom de många avskeden (se intervju nedan).
Så fortsatte talen i samma anda: att angripa företagsledningarna för deras linje att säga upp arbetare i massor, och att kräva att regeringen agerar för att minska de katastrofala följderna av arbetslösheten.
Som Ola Borgström, ordförande i Metallklubben på Komatsu Forest, så talande beskrev situationen: ”Det är kallt i luften idag, men det är ännu kallare på arbetsmarknaden. Vi ska värma varandra och vi ska värma regeringen nere i i Stockholm.”.
Ett uttalande som ställer krav på regeringen att agera, med bla jobbpaket och förbättrad a-kassa, antogs av demonstrationsmötet.
Glädjande agerande
Det är bra att facket agerar och det är glädjande och hoppfullt att så många arbetare sluter upp i en mäktig demonstration för sina jobb och i stöd för sina varslade arbetskamrater, men när de fackliga förhandlarna vittnar om att företagsledningarna stenhårt kommer att verkställa massuppsägningarna till varje pris, inser man att det krävs mer kamp än en demonstration.
Kamp som blir ekonomiskt kännbar för företagen. Och då har facken bakbundit sig själva genom att förhandla bort sin strejkrätt.
Arbetarna måste vara beredda att ställa facket åt sidan och vidta de stridsåtgärder som krävs.
MATTI HOLSTEIN,
Proletären 49, 2008
• Uttalandet som antogs på demonstrationen går att läsa på www.volvoklubben.se.
”Folk är fruktansvärt upprörda”
Proletären har träffat Jan-Olov Carlsson, vice fackordförande på Volvo Umeverken, som talade på demonstrationen i Umeå.
• Varför har vi samlats här idag?
– Flera syften, det ena är att rikta vreden och ilskan mot företaget som vägrar att ställa upp i det här läget, det görs ingenting för de över 600 som nu drabbats av varsel och sen också att ta tillfället i akt och reagera mot den borgerliga regeringen.
Jan-Olov Carlsson nämner även sin besvikelse över fackföreningsrörelsen.
– Ingenting händer, svensk fackföreningsrörelse är enormt passiv just nu. Wanja Lundby Wedin har vi knappt sett till sen den här krisen inleddes.
Kollektivt agerande
Detta menar Jan-Olov Carlsson är en av anledningarna till att man blir tvungen att ta lokala initiativ. Att agera kollektivt för Volvoarbetarna i Umeå har varit ganska naturligt, berättar Jan-Olov Carlsson.
På ett fackligt möte samlades över 1300 personer. Trots att arbetarna på fabriken inte är vana att demonstrera samlades närmare 800 personer i demonstrations- tåget för att visa sitt missnöje.
Detta, tycker Jan-Olov Carlsson, visar på hur arbetarna är beredda att bryta mönstret, att man är redo att göra någonting kollektivt åt situationen.
Något som är unikt med Volvoklubben i Umeå är att de antog ett uttalande på ett fackligt möte den 6 november, en modifierad version som togs fram vid Volvoklubbarnas koncernkonferens, där man ställer krav på bland annat arbetstidsförkortning.
Jan-Olov Carlsson tycker det är viktigt att samlas kollektivt bakom ett uttalande som sammanfattar det uppkomna läget. Men i förhandlingarna med ledningen har det varit kalla handen, berättar Jan-Olov Carlsson. Uppsägningarna kommer att verkställas.
I sin appell blottlade Jan-Olov Carlsson hela idén med att massvarsla arbetare på det här sättet, något som han själv som arbetare och facklig representant aldrig tidigare varit med om. Om detta återkom han till under intervjun.
– Bara det att företaget inte varslar tjänstemän tyder på att man tror att trenden vänder ganska snart, och det man gör här är att man massvarslar och sen tar man tillbaks folk som visstidare eller från bemanningsföretag, det är så uppenbart.
– Vi är en rörlig kostnad och tjänstemännen är en del av det fasta kapitalet.
Jan-Olov Carlsson ser detta som en ny strategi för svensk industri. Man vill göra arbetaren till en pusselbit som arbetsgivare kan lägga till eller plocka bort så smidigt som möjligt när detta behövs.
Vidare berättar han att klassamhället återspeglar sig på arbetsplatsen och att detta är något som alla på arbetsplatsen upplever.
Upprörda känslor
Jan-Olov Carlsson fortsätter:
– Folk är fruktansvärt upprörda över det som sker, fallskärmar och företagsbonusar, man vet inte vad man ska göra av sin vrede, men att demonstrera är ett sätt att uttrycka den på.
– Att samlas, att känna att vi är många som tycker så här.
Nu har även moderaterna gått ut och sagt att orealistiska fallskärmar och företagsbonusar är ett otyg men Jan-Olov Carlsson ser det som två skilda röster.
– När arbetarna på Volvo kräver ett åtgärdspaket handlar det om att uttrycka sin vrede mot klassamhället men när det kommer ifrån högerhåll handlar den bara om ren och skär populism.
MARTIN ENGQVIST
Proletären 49, 2008