Hoppa till huvudinnehåll
Av

Metallavtal öppnande för Scanias diktat

Efter hård press, smutskastning och hot om varsel har Metallklubbarna på Scania till slut gått med på medlemsomröstning om företagets lönesänkningsavtal. Resultatet av omröstningen är i skrivande stund inte klart men oavsett utgången är Metallklubbarnas försök att motstå lönesänkning värt respekt.



Liksom många andra företag föreslår lastbilstillverkaren Scania att arbetarna ska sänka lönen för att rädda jobben. Vd Leif Östling vill att alla anställda ska gå ner på fyradagarsvecka (80 procent) med 90 procent av lönen. Avtalet föreslås gälla de två närmsta kvartalen.

Metallklubben på Scania i Södertälje har redan från början varit kritisk till själva idén om att ställa arbetarnas löner mot deras anställningar. Onsdagen 6 maj kallade fackstyrelsen till stormöte för att diskutera företagets senaste utspel. Med på mötet var Riccardo Munoz, montör på motorprovningen sen år 2000.

Borttaget skiftstillägg
– Vi har redan gått ner mycket i lön, säger han. Under krisen går vi på utbildning, men det har också inneburit att våra skiftstillägg har försvunnit. Dessutom får vi ingen garantibonus i år. Tillsammans kan det här göra flera tusen kronor i månaden.

Stormötet var välbesökt med flera hundra deltagare. Företagets avtalsförslag och styrelsens nej diskuterades grundligt. Ett förslag på medlemsomröstning röstades ner. Medlemsmötet är trots allt klubbens högsta beslutande organ och lönesänkningsavtalet är ingen individuell fråga. Detta var ett ställningstagande för arbetarnas kollektiva agerande.

– Jag tycker att facket gjorde rätt, säger Riccardo Munoz. Företaget har också hållit möten. Dagen innan fackmötet ordnade de arbetsplatsträffar ute på avdelningarna. De uppmanade arbetarna att stödja företagets förslag.

Aktieutdelning
Torsdagen den 7 maj höll företaget bolagsstämma. Metallklubben delade flygblad utanför och uppmanade aktieägarna att avstå 50 öre i utdelning per aktie, vilket sammanlagt skulle ge företaget 300 miljoner kronor extra att röra sig med i kristider.
”Metallfacket anser att det är osmakligt att begära av oss anställda att sänka lönerna samtidigt som man föreslår en aktieutdelning på 2000 miljoner kronor” skriver verkstadsklubben i ett uttalande.

– Det är bra, instämmer Riccardo Munoz. Egentligen skulle de inte ha någon utdelning alls. Det är vi arbetare som har skapat företagets vinster.

Bolagsstämman beslöt dock att ställa sig bakom den aktieutdelning på 2 kronor och 50 öre som föreslagits av bolagsstyrelsen med vd Leif Östling i spetsen. Aktieägarna värnar hellre om sina egna plånböcker än om företaget Scania och om staden Södertälje.

Hetskampanj
Trots detta har centerpartistiska Länstidningen i Södertälje gjort sitt bästa för att hetsa arbetarna och allmänheten mot facket. Löpsedlar och rubriker som ”Arbetarna på Scania rasar mot fackets nej” och ”Medlemsstorm efter Metallfackets nej” talar sitt tydliga språk. Kampanjen har givit resultat. Tidningens webbupplaga fylls av hatiska kommentarer.

”Metall är idioter. Varsla packet nu”, ”Jag kan inte beskriva hur mycket jag hatar Metall just nu”. En kommentator jämför fackets stormöte med Hitler och 2:a världskriget. En annan påstår att företaget redan skulle ha en färdig varsellista på 1700 personer.

Vem som helst kan kommentera, men en ouppmärksam läsare kan få för sig att inläggen representerar Scaniaarbetarnas åsikter. Ansvaret för detta faller tungt på Länstidningens redaktion som ytterst borgar för det som skrivs på deras hemsida.

Trycket har med andra ord varit hårt på verkstadsklubben och särskilt dess ordförande, Johan Järvklo. Saken har inte blivit lättare av att tjänstemannafacket Unionen i en medlemsomröstning sagt ja till företagets bud. Scania har också låtit meddela att varsel kan bli aktuella om ingen förbättring av läget inträder.

En fackförening har rätt att själv organisera sina möten och omröstningar. När stormötet sa nej till att skicka ut Scanias lönesänkningsavtal till allmän medlemsomröstning innebar det att de närvarande ställde sig bakom fackstyrelsens linje. De medlemmar som hade en annan uppfattning hade möjligheten att gå dit för att argumentera för sin sak.

Men när facket till slut ändå gick med på allmän omröstning var det en seger för företaget och Länstidningens hetskampanj.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 20, 2009