Spyker inte lösningen - förstatliga Saab
Bara minuterna efter att Proletärens redaktion stängt efter pressläggningen i tisdagskväll bekräftades de rykten som cirkulerat allt intensivare under måndagen och tisdagen. General Motors har beslutat att godkänna Spyker Cars som köpare av Saab.
Vi har all förståelse för att beskedet lyfter en tung sten från de Saabanställdas hjärta, och för arbetarna i Trollhättans skull hoppas vi ärligt och uppriktigt på en tids lugn och ro efter ett minst sagt turbulent år.
Ändå måste vi, som de olyckskorpar vi kan tyckas vara, höja ett varningens finger.
Dels av principiella skäl. En privat, kapitalistisk, ägare innebär inte per automatik en räddning. Tvärtom är det kapitalistiska bolag som Wallenbergsägda Investor och General Motors som i årtionden misskött Saab och skapat oro och osäkerhet för arbetarna. Vad en holländsk halvgangster till kapitalist kan tillföra Saab står ännu skrivet i stjärnorna.
Dels är affären de facto ännu inte rodd i land. Inte minst återstår att få lånen från Europeiska Investeringsbanken godkända i EU-kommissionen.
Den svenska regeringen har däremot senkommet godkänt statliga lånegarantier, och i den intensiva medierapporteringen dagen efter försäljningsbeskedet framställs centerpartiledaren Maud Olofsson som något av en segrare. Hennes envisa motvilja mot alla former av statliga ingripanden skall på något mystiskt sätt nu ha visat sig varit korrekt.
Att inte godkänna lånegarantier när det som nu framställs som den absolut sista möjligheten för att rädda Saab hade varit politiskt självmord. Det har sannerligen inte Centerpartiet råd med, med opinionssiffror under fyraprocentsspärren ett knappt halvår innan valet.
Det är en ren vändelse under galgen. För inte ens den mest optimistiska analytiker kan påstå att Spyker Cars skulle vara en starkare ägare än den tidigare köparen Koenigsegg, som samme Olofsson styvnackat vägrade ge lånegarantier.
I veckans pappersutgåva av Proletären resonerar vi utförligare kring vår syn på Spyker som en eventuell ägare, och vår analys står fast.
Att rädda Saab är ett samhälleligt intresse och det kan inte garanteras av en kapitalistisk ägare. Därför säger vi förstatliga Saab!
WICTOR JOHANSSON
Proletärens nätupplaga
Ändå måste vi, som de olyckskorpar vi kan tyckas vara, höja ett varningens finger.
Dels av principiella skäl. En privat, kapitalistisk, ägare innebär inte per automatik en räddning. Tvärtom är det kapitalistiska bolag som Wallenbergsägda Investor och General Motors som i årtionden misskött Saab och skapat oro och osäkerhet för arbetarna. Vad en holländsk halvgangster till kapitalist kan tillföra Saab står ännu skrivet i stjärnorna.
Dels är affären de facto ännu inte rodd i land. Inte minst återstår att få lånen från Europeiska Investeringsbanken godkända i EU-kommissionen.
Den svenska regeringen har däremot senkommet godkänt statliga lånegarantier, och i den intensiva medierapporteringen dagen efter försäljningsbeskedet framställs centerpartiledaren Maud Olofsson som något av en segrare. Hennes envisa motvilja mot alla former av statliga ingripanden skall på något mystiskt sätt nu ha visat sig varit korrekt.
Att inte godkänna lånegarantier när det som nu framställs som den absolut sista möjligheten för att rädda Saab hade varit politiskt självmord. Det har sannerligen inte Centerpartiet råd med, med opinionssiffror under fyraprocentsspärren ett knappt halvår innan valet.
Det är en ren vändelse under galgen. För inte ens den mest optimistiska analytiker kan påstå att Spyker Cars skulle vara en starkare ägare än den tidigare köparen Koenigsegg, som samme Olofsson styvnackat vägrade ge lånegarantier.
I veckans pappersutgåva av Proletären resonerar vi utförligare kring vår syn på Spyker som en eventuell ägare, och vår analys står fast.
Att rädda Saab är ett samhälleligt intresse och det kan inte garanteras av en kapitalistisk ägare. Därför säger vi förstatliga Saab!
WICTOR JOHANSSON
Proletärens nätupplaga