Transport attackerar Hamnarbetarförbundet
På debattsidan i Göteborgs-Posten den 13 augusti gick fackförbundet Transports ordförande Lars Lindgren och dess ombudsman Marcel Carlstedt till generalangrepp mot Göteborgs hamnarbetare. Debattinlägget kan inte betecknas som något annat än en dolkstöt i ryggen på en arbetargrupp som befinner sig i konflikt med företaget.
Lindgren/Carlstedt menar att Hamnarbetarförbundets demokratiska och stridbara hållning leder till ”en självdestruktiv prestigekamp där det egentligen bara finns förlorare”. Detta är kanske inte något att förvånas över.
Att de flesta hamnarbetarna väljer bort Transport är fullt förståligt när man läser vad dess två högsta höns skriver i sitt debattinlägg.
Vad gäller kampen för bättre löner och arbetsvillkor konstaterar våra två herrar krasst att ”det är inte svårt att se att det också finns en gräns där arbetsgivarna sätter stopp”. Det är väl en fackförenings uppgift att ständigt arbeta för att förskjuta denna gräns på vinsternas bekostnad.
När det sedan gäller att kämpa för sina medlemmars jobb skriver Lindgren/Carlstedt att ”uppsägningar är ofrånkomliga i en förlustbringande verksamhet. Så fungerar den svenska modellen”.
Vad är det för modell som förutsätter att förluster skall betalas med att arbetarna förlorar jobben och tvingas sänka sina löner? Lindgren/Carlstedt erkänner själva helt riktigt att företaget gått med vinst på omkring 100 miljoner varje år den senaste tioårs- perioden.
Att kämpa för att låta krisen betalas av de gångna årens vinster måste väl vara en fackförenings uppgift.
Debattörerna har sedan mage att påstå att ”det är Göteborgs befolkning som ska betala notan” för den konflikt som hamnarbetarna tvingats in i.
För det första stämmer det inte, då kommunalt ägda bolag har en egen budget. Årets förluster beroende på krisen skall självklart betalas av fonderade vinster från tidigare år.
För det andra är det Göteborgs Hamn AB som genom sina provokationer och sin vägran att respektera hamnarbetarnas rätt att välja sin egen fackliga tillhörighet som har skapat konflikten.
Att ställa majoriteten av Göteborgs hamnarbetare i motsättning till den göteborgska befolkningen, har hamnbolaget försökt med länge. Att ett fackförbund springer bolagets ärande på en borgartidnings debattsida är ingenting annat än uselt.
ROBERT MATHIASSON
Proletären nr 34, 2009