Varslen inom svenska industrin ökar

Den internationella lågkonjunkturen har nått Sverige. Och med den slogs fötterna undan på högerregeringen som fram tills nu kunnat rida fram på en högkonjunktur, som gett sken av att den så kallade ”jobblinjen” haft effekt. Men när trenden vänder har högern inget att sätta emot.

Inte trovärdigt
Fredrik Reinfeldts påstående att det utökade jobbskatteavdraget, som presenterades i regeringsförklaringen förra tisdagen, kommer skapa 20000 nya jobb är inte trovärdigt.

Jobbavdraget innebär kanhända någon hundralapp extra i månaden för dem som har jobb. Men det utgör ingen garanti för att inte drabbas av de varsel som nu duggar tätt. Och jobbavdraget kommer som bekant inte de som är arbetslösa, sjuka eller pensionärer till del.

Om en högkonjunktur tidigare kunde dölja konsekvenserna av högerns politik finns nu risken att nedskärningarna i det sociala skyddsnätet kommer att innebära en katastrof för de som ställs utan jobb.

Närmare en halv miljon har lämnat a-kassan sedan regeringen chockhöjde avgifterna. Dessa riskerar nu att stå helt utan inkomst när arbetslösheten ökar, hänvisade till socialbidrag.

Sveriges kommuner och landsting räknar med att kostnaderna för socialbidrag kommer öka med en miljard kronor per år när arbetslösheten ökar.

Regeringen svarslös
I regeringsförklaringen gav Fredrik Reinfeldt inga svar på hur regeringen tänker hantera krisen. Svepande tal om att Sverige står väl rustat när det blåser i omvärlden är en klen tröst för dem som har hotet om arbetslöshet hängandes över sig.

Näringslivsminister Maud Olofsson ger inte heller några konkreta svar på hur Sverige ska möta krisen. I Dagens Industri säger hon att regeringen kan möta en lågkonjunktur med ”åtgärder som skapar trygghet och stabilitet”, och hänvisar till att Sverige har ett överskott i de offentliga finanserna.

Mer skattesänkningar
Exakt vad de konkreta åtgärderna för att skapa trygghet och stabilitet består av återstår att se. De presenteras i budgetpropositionen för kommande år. Budgeten skall bland annat innehålla en 16 miljarders satsning på företagen, som innefattar skattesänkningar för företag, minskad administration och åtgärder för ökad konkurrens.
Mer högerpolitik alltså. Frågan är bara om det är mer högerpolitik som kan trygga jobben.

Vad säger då oppositionen? Och vad säger fackföreningsrörelsen?

Mona Sahlin var kritisk efter Reinfeldts regeringsförklaring och menade att regeringen gjort för lite för att möta en lågkonjunktur. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin uttalade sig också i kritiska ordalag och menade att regeringen ännu inte lyckats bryta utanförskapet och inte är trovärdig när den vill sänka arbetslösheten med ännu en skattesänkning.

Förslag till åtgärder är dock få. Det stora triumfkortet är utbildning. Men hur länge kan man utbilda bort arbetslöshet? Vad är talet om kompetensutveckling värt när nedläggningarna drar som en farsot över landet?

Från fackligt håll har också IF Metall kommit med förslag i programmet Åtgärder för industrin. Där presenterar man i åtta punkter förslag på insatser för att rädda svensk industri genom krisen, som satsning på industrinära forskning, infrastruktur och energiförsörjning.

Ovilja till handling
Problemet är bara att IF Metall inte antyder någon vilja till handling bakom kraven utan räknar med samarbete mellan fack, stat och näringsliv. Det blir en önskelista och tilltro till det klassamarbete som sedan länge spelat ut sin roll.

Dessutom är en del av IF Metalls förslag rakt igenom reaktionära. Som att låta industrin utveckla egen kärnkraftproduktion för att få ner priset på energiförsörjning.
Inför de tilltagande varslen tenderar uppgivenheten att bli stor. Inte blir det bättre av att de som borde stå i fronten för att försvara jobben hör till de mest uppgivna.
Så säger till exempel LO-ekonomen Dan Andersson till Dagens Industri apropå de ökade varslen att ”företagen är inne i en process där de slimmar organisationerna, när konjunkturerna blir svagare måste företagen förbättra produktiviteten och då kommer vi att se fler varsel”.

Som om det vore en naturlag!

Ingen naturlag
Men överproduktion och finanskriser är ingen naturlag. Det är inbyggda och återkommande mekanismer i det rådande samhällsystemet som gång på gång påminner oss om kapitalismens oduglighet.

Förra veckan väckte Proletärens ledarsida tanken att förstatliga Volvo för att rädda jobben inom bilindustrin. En tanke som med fördel kan överföras till andra industrinäringar. En tanke att kämpa för.

Samhället måste ta ansvar för jobben när inte kapitalet gör det.

WICTOR JOHANSSON, Proletären nr 38, 2008