Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ett parti för framtiden

Under Kristihimmelfärdshelgen samlades Kommunistiska Partiet och Revolutionär Kommunistisk Ungdom till konferens i Göteborg. Genom diskussioner, utbyte av erfarenheter och samtal kamrater emellan lät sig hundratals kommunister inspireras till fortsatta krafttag för att bygga den kommunistiska rörelsen starkare.


Den gångna helgen var sannerligen en kraftsamling av hela den kommunistiska rörelsen. När partibyggarkonferensen öppnades var stora salen i Marx-Engelshuset fylld till bredden med mer än 250 kommunister.

Här fanns deltagare från Trelleborg i söder till Gällivare i norr, nya och gamla medlemmar, erfarna kommunister med mångårig erfarenhet av politiskt arbete och ungdomsförbundare med framtiden för sig.

Partiordförande Anders Carlsson inledde med en genomgång av det politiska läge som kommunisterna har att verka i, varpå partisekreterare Robert Mathiasson mera berörde partibyggets konkreta uppgifter.

Från RKU talade förbundsordförande William Frejd, som både belyste ungdomsförbundets betydelse för Kommunistiska Partiets fortlevnad som de politiska frågeställningar som RKU:arna under parollen ”studera, kämpa, lär” beslutat att lägga vikt vid under sin egen konferens som pågick paralellt med partiets.

Men det var inte de politiska föreläsningarnas konferens. Snarare var det diskussionerna, utbytet av erfarenheter och samtalen kamrater emellan som var det dominerande intrycket.

Från de nybildade partiorganisationerna i Karlstad och Kalmar/Nybro kom positiva rapporter, som visar att det går att bygga ut det kommunistiska partiet även när det blåser högervindar. Men även äldre och etablerade partiavdelningar kunde rapportera om framgångar. Som Stockholmsavdelningen, där medlemsantalet ökad med 25 procent sedan 2008.

Rapporterna visade också att det inte finns någon mirakelmedicin eller andra genvägar till framgång. Gemensam nämnare för de avdelningar som rapporterade om framsteg i partibygget är tålmodigt och planmässigt arbete med studier, Proletärenförsäljning och medlemsvärvning i kombination med nytänkande anpassat till de lokala förutsättningarna.

De positiva erfarenheterna till trots så saknas det inte problem, något som konferensen inte heller blundade för. Bristen på kvinnliga medlemmar i Kommunistiska Partiet är alltför påtaglig, tydligt åskådliggjort efter bara en snabb blick över deltagarna i konferenssalen.

Följaktligen ägnades en stor del av konferensen åt diskussioner om den interna jämställdheten, i såväl grupp- som plenardiskussioner. Diskussionerna visade på en medvetenhet om problemet och en vilja till förändring. Men även i denna fråga gäller tålamod och planmässighet för att göra upp med invanda mönster och strukturer, liksom för att hitta ett tilltal i det utåtriktade arbetet som välkomnar också den kvinnliga delen av arbetarklassen.

I de många gruppdiskussionerna gavs deltagarna möjlighet att ta del av varandras erfarenheter i partibygget. Under torsdagen kunde fackligt aktiva kommunister, kulturarbetare och partimedlemmar som är aktiva inom solidaritets- och enfrågeorganisationer för första gången i ett nationellt sammanhang träffas var för sig.

Samtidigt ordnades bland annat talarkurs, möte för kassörer och layoutkurs för att underlätta framställandet av lokala flygblad och affischer. Allt för att partiet på ett bättre sätt ska kunna ta tillvara på varje medlems förmåga hellre än att försöka stöpa alla i en och samma form.

Kommunistiska Partiet är ett handlingens parti, så även när det samlas till konferens. Under lördagen anordnades ett möte på Järntorget i solidaritet med arbetarkampen i Grekland. Från partistyrelsen talade Ulf Nilsson. Inbjuden gäst var Panos Apergis från Greklands Kommunistiska Parti, KKE, som höll ett uppskattat tal.

Panos Apergis mottog dessutom en check på femtusen euro till de stålverksarbetare som sedan flera månader strejkar på stålverket Elliniki Halivurja, resultatet av Kommunisternas första maj insamling. Nu fortsätter insamlingen till de strejkande stålverksarbetarna i en kampanj som i första hand riktar sig till landets arbetsplatser.

Förutom de politiska diskussionerna bjöds också på samvaro under lättsammare former när puben slog upp sina portar kvällstid.

På torsdagskvällen höll Ingrid Frejd från Proletären FF ett föredrag om den röda idrottsklubben, och en del av överskottet i baren gick till PFF:s insamling till det palestinska fotbollslaget Al-Quds resa till Gothia Cup i Göteborg.

Under fredags- och lördagskvällen bjöds det på kulturella inslag. Särskilt uppskattat var Kreti och Pleti, visduon från Umeå som med både verbal och musikalisk skicklighet tog publiken med storm. Förhoppningsvis är det inte sista gången vi hör dem på Kommunisternas arrangemang. På lördagens avslutningsfest underhöll Spartacuskören tillsammans med särskilt inbjudna gäster.

Den goda stämningen och de positiva erfarenheterna återkom också när Eva Rudström från Partistyrelsen höll konferensen avslutningstal.

– Det som gjort den här konferensen speciellt lyckosam och givande, anser jag, är alla de nya kamraterna, särskilt från de senast tillkomna avdelningarna. Det märks så tydligt att det kommit in unga, friska krafter med ett fräscht nytänkande, med uppfinningsrikedom och en orädd stil som verkligen inspirerar gamla stötar som mig själv och alla andra ur min generation kamrater.

– Men ungdomliga frifräsartag mår också bra av att få lite mothugg ibland. Att vi ”gamfolk” också lärt en del av våra politiska duster under åren är inget vi ska undanhålla unga kamrater. Vi ger och tar av varandra, inspireras och lär av varandras erfarenheter.

– Att många av våra yngre kamrater skolats i RKU och partiets kaderskola märks sannerligen i diskussionerna. Ungdomlig optimism och framåtanda i kombination med marxist-leninistisk skolning är oslagbara verktyg för en framåtblickande kommunistisk rörelse.