Hyrorna kan sänkas - men viljan saknas

Rädslan för privatvärdarna är en anledning till att politikerna ändå inte vill sänka hyrorna i allmännyttan.


Boendet i Stockholm är rejält klassbundet, och den allra största delen av arbetarklassen bor i ocentral hyresrätt. De allmännyttiga bostadsbolagen Stockholmshem, Familjebostäder och Svenska Bostäder har tillsammans ungefär 100.000 lägenheter och är de i särklass största hyresvärdarna i staden. Hos dem bor en fjärdedel av stockholmarna. Dessa tre bolag bestämmer hyresnivån även för dem som bor hos privatvärdar, bruksvärdesprincipen och bolagens storlek tvingar fram det. Så om det är något privata värdar inte vill är det en hyressänkning hos allmännyttan.


Allmännyttan ingår i kommunens moderbolag Stockholms Stadshus AB, som säkert är rätt okänt även för stockholmare, fast det förvaltar jättelika värden åt kommunen. Bara bostadsbolagen har ett marknadsvärde på över 60 miljarder kronor. 1999 bestals hyresgästerna på fyra miljarder, när borgarna tömde bolagen veckorna innan den första så kallade stopplagen kom. Denna skulle förhindra att allmännyttan såldes ut och omvandlades till bostadsrätt. Efter det fanns inga pengar kvar till hyressänkningar, men idag är läget ett annat.


10 miljarder tillgängliga

Torbjörn Johansson är utvecklingsdirektör på Stockholms Stadshus AB.


– Kapitaluppbyggnaden, främst genom utförsäljning till bostadsrätt, har gjort att idag har bostadsbolagen 10 miljarder kronor tillgängliga, säger han. Vi skulle kunna sänka hyrorna med 5 procent kanske två gånger, men sänker vi hyran så blir risken stor att privata fastighetsägare gör bostadsrätter av sina hyreslägenheter.


Hur stor denna risk är finns det ingen enighet om. Jonas Schneider, som är borgarrådssekreterare åt Annika Billström (s), anser att risken endast är marginell, och Hyresgästföreningens Terje Gunnarsson menar tvärtom att det är höjda hyror som skyndar på en sådan omvandling.


Däremot råder enighet om att det är ett medvetet politiskt mål ”att vårda bruksvärdet”. Jonas Schneider förklarar socialdemokratins inställning så här:


– Om vi sänker hyrorna måste vi försvara oss mot privatvärdarnas angrepp när de kräver att bruksvärdessystemet ska avskaffas.


På frågan när hyrorna då ska sänkas svarar Jonas Schneider genom att prata om kommande generationer och att han vill se framåt åtminstone till år 2020 eller 2030. Det går inte att tolka honom på annat sätt än att oberoende av bostadsbolagens ekonomi så blir det aldrig några hyressänkningar.


Ytterligare 1,8 miljarder

Politikerna har nyss bestämt att de kommande tre åren kommer hyresgästerna att få betala sammanlagt ytterligare 1,8 miljarder kronor, som ännu mera ska förstärka bostadsbolagens kassor. Detta avkastningskrav på pengar, som alltså i och för sig stannar kvar i bolagen, bör nog jämföras med vad en hyressänkning skulle kosta. Totalt betalar hyresgästerna drygt sex miljarder kronor i hyra varje år. En hyressänkning med 5 procent innebär 300 miljoner mindre intäkter för bolagen, vilket endast är flisor av de jättelika reserverna. Hyresgästföreningen kräver nu att hyrorna ska sänkas med 3 procent i Stockholms allmännytta, och kravet är definitivt rimligt. Kanske är det alltför blygsamt.


Både Torbjörn Johansson och politiker förklarar att en stor anledning till de nya avkastningskraven är att tvinga fram en billigare och effektivare förvaltning i bostadsbolagen. Man hoppas kunna spara flera hundra miljoner årligen på detta sätt, men inte ens om bolagen lyckas leder det alltså till lägre hyror.


Borgarrådet Leif Rönngren (s) är också ordförande i Stockholmshem. För honom är valet nästa år det viktigaste och han vill helst undvika att tala om bolagens stora reserver.


– Långsiktigt ska vi sänka uttaget från koncernen, säger han, men nu använder vi också pengar som avkastningskraven ger för politiska mål. Det kan vara satsningar på barn och äldre, bättre renhållning och bättre belysning.


Torbjörn Johansson kan fastighetsekonomi och påpekar att stora pengar kommer att behövas för ett utökat underhåll av miljonprogrammets bostäder. Idag rustas cirka 1.000 lägenheter om året upp, och en fördubbling av takten krävs, anser han. Enligt den rapport staden beställt av en revisionsfirma var dessa kostnader 2003 ungefär 550 miljoner. Dubblar man detta och tar i lite så blir kostnaden cirka 600 miljoner mer än idag.


Att sedan nyttiga och nödvändiga nya hus ibland måste ges ett sänkt värde i bokföringen beror på att det inte alltid går att ta ut de höga hyror borgerlig företagsekonomi kräver. Den samlade risken för detta bedömer Torbjörn Johansson vara cirka en miljard, och de pengarna måste tas någonstans ifrån. Men till 10 miljarder blir det väldigt långt hur man än räknar och adderar olika nödvändiga utgifter för bostadsbolagen.


Hyresvärdar lever gott

Privata hyresvärdar som inte nyligen köpt sin fastighet på spekulation lever gott på detta system för allmännyttans hyressättning. De får ökade inkomster utan att ha alla de utgifter allmännyttan hänvisar till. För dem innebär en hyressänkning enbart lite lägre vinster. Privatvärdar som på spekulation köpt en fastighet kan få det värre efter en hyressänkning. Fastigheten köptes i hoppet om att den ska fortsätta öka i pris och ägaren kanske endast går jämt upp i sin förvaltning av den idag.


Men av partier som säger sig värna om arbetarna och de små i samhället kan man kräva att de tar mer hänsyn till Stockholms hyresgäster än till fastighetsspekulanter.


LASSE SIMMONS

Proletären 49, 2005


• Läs mer i veckans tema i Proletärens pappersupplaga!