Kan LO stoppa medlemsflykt?

Första halvåret 2008 förlorade LO:s medlemsförbund 37.000 medlemmar. Siffror som publicerats i LO-tidningen visar att samtliga 15 förbund ligger på minus under 2008. Även om minskningstakten bromsats, förra året förlorade LO hela 130.000 medlemmar, så har de fackliga ledarna all anledning till oro.

– Vi fortsätter att blöda. Det får inte fortsätta så här, säger Lars Jönsson på Handels till LO-tidningen. Varje vecka förlorar Handels 600 medlemmar och i ett försök att vända trenden inleder förbundet nu en ”storstadssatsning” där 26 rekryterare gör en riktad insats i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Också tjänstemannaförbunden inom TCO visar en negativ medlemsutveckling och förra veckan kom besked om kraftiga neddragningar på kansliet där TCO ska spara 15 miljoner kronor per år. Här gick Vårdförbundet mot strömmen, som skrev in 5.000 nya medlemmar i samband med vårens strejk. Men trenden vände. Sedan strejken slöt i ett svekavtal har 1.000 sjuksköterskor lämnat förbundet.

Stort medlemsras
Tveklöst har högerregeringens kraftigt höjda a-kassepremier haft stor betydelse för de senaste årens medlemsras för fackföreningarna. Men sanningen är att LO-förbunden började förlora medlemmar långt dessförinnan. Från 1997 har nu 507.000 medlemmar lämnat LO-förbunden, ett medlemsras på över 23 procent. Vid halvårsskiftet 2008 hade LO 1.638.000 medlemmar.

För framtiden besvärande är att LO misslyckats med att rekrytera ungdomar. Inför LO-kongressen i maj rapporterades att bara 52 procent av anställda arbetare i åldersgruppen 16 och 24 år är medlemmar i facket. Sanningen är att LO håller på att förgubbas och förgummas.

– Jag tycker det är bekymmersamt att vi blir färre medlemmar, sade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i radion i våras. Fortsätter den här trenden och då vill jag betona att det gäller både om vi tappar medlemmar i facken, men också om färre företag organiserar sig, så får vi en del av den svenska arbetsmarknaden som saknar reglering och det kan på sikt bli ett hot mot den modell vi har.

– Vi ser ingen annan förklaring än att det är a-kassan som orsakade åtminstone 100.000 av det medlemstapp vi såg förra året.

S oförmåga
Låt gå för den analysen från Wanja Lundby-Wedin. Men vad är orsaken bakom övriga 407.000 förlorade medlemmar de senaste tio åren? Hennes konstaterande om risken att förlora en modell för klassamarbete vittnar om den total oförmågan hos de socialdemokratiska fackliga ledarna att förstå orsaken till medlemstappet.

Lösningen blir administrativa åtgärder, som Handels aktuella kampanj eller TCO:s nedskärningar. Men också de pågående samtalen om ett nytt Saltjöbadsavtal mellan Svenskt Näringsliv och LO-TCO-SACO ska ses i detta perspektiv. Det har vi LO-ordförandens ord på. Ju större medlemsras, desto mer benägna tycks fackföreningarna bli till klassamarbete.

Men fackföreningarna skapades en gång som kollektiva kamporganisationer för att ta tillvara de arbetandes intressen gentemot kapital och stat. Här någonstans, i LO:s allt öppnare förräderi och klassamarbete, bör den grundläggande orsaken till och lösningens på medlemsflykten sökas.

Därom vittnar inte minst Vårdförbundets medlemssiffror.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 35, 2008