"Nästan omöjligt få a-kassa"

De påverkas alla tre på olika sätt av
försämringarna i a-kassan som gör det svårare för framförallt ungdomar
att bli berättigade till ersättning.

Erik Svensson har gått
arbetslös i ett år, men i början av december åker han till Idre där han
har fått ett säsongsarbete till och med april.

– Nu när de ökar
inträdeskraven till a-kassan kommer jag nog inte lyckas arbeta ihop
tillräckligt många timmar ändå. Med dagens regler hade jag bara behövt
lite mer jobb för att kvalificera mig för a-kassa, berättar Erik
Svensson.

”Känns hopplöst”
Både Anna Mikkelsen och
Jakob Kilner påverkas framförallt av det slopade studerandevillkoret,
som gör att man inte längre kommer att vara berättigad till a-kassa
efter avslutade studier. Förra året var det 38.000 studenter som inte
hittade något jobb och därför fick a-kassa när de hade pluggat färdigt.

–
Jag studerar offentlig administration på förvaltningsprogrammet, och
det enda jag tänker på är vad som kommer att hända till sommaren när
jag är klar. Jag har höga studieskulder, men inte särskilt stora
förhoppningar om att få jobb inom det jag utbildat mig till, säger
Jakob Kilner.

Han tror att färre kommer att vilja studera vidare
i framtiden som en konsekvens av högerns samlade försämringar, där det
slopade studerandevillkoret bara är en del.

– Jag läser för att
överhuvudtaget kunna få ett jobb, men om det inte leder någonstans att
plugga så är det bättre att bli arbetslös med en gång, för då har man i
alla fall inte dragit på sig några studieskulder. Det känns ganska
hopplöst, säger Anna Mikkelsen som just nu läser upp sina gymnasiebetyg
på Göteborgs folkhögskola.

Just den höga ungdomsarbetslösheten
kommer upp gång på gång under samtalet. Det är kombinationen av
arbetslösheten och de allt hårdare kraven för att få a-kassa som
ställer till störst bekymmer.

Arbetslöshet
– Det känns
knappt som om det är nån idé att gå med i a-kassan och betala när jag
aldrig får ett riktigt jobb. Jag får bara korta vikariat och lyckas
aldrig kvalificera mig för ersättning, säger Erik Svensson.

–
Det är faktiskt ingen jag känner som har fast anställning förutom mina
föräldrar, och jag vet inte heller nån som kvalificerat sig för
a-kassa, säger Anna Mikkelsen och de andra nickar igenkännande.

–
Det är en myt att folk går på a-kassa och har det bra, och att det är
lätt att försörja sig så. Alla jag känner harvar runt på timvikariat på
femton olika ställen, de blir inringda en timme innan de ska jobba och
kan knappt ha något socialt liv alls, säger Jakob Kilner.

Samtidigt menar alla tre att det inte hade behövt vara på det här viset.

–
Det går ju bra för Sverige. Det hade varit enkelt att dela på jobben
och ge alla arbete. Och om någon inte skulle få jobb så måste hon eller
han givetvis kunna få en ordentlig a-kassa, säger Erik Svensson.

–
Men nu spelar det ingen roll om det går bra för företagen, de vill ändå
ha vinsterna själva och företagen tillåts styra, säger Anna Mikkelsen.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 45, 2006