Nedskärningar hotar de unga

Tjänstemännen i Angered i Göteborg vill spara 600000 på fritidsgårdarna i stadsdelen. De kallar det omjustering av budgeten, men Teddy Paunkoski, fritidsledare på Mixgården vid Hammarkulletorget, menar att det är rena nedskärningar.

– Det skulle innebära sämre personaltäthet på kvällarna, sämre öppettider och mindre handledning för oss i personalen. I Hammarkullen har vi många ungdomar i riskzonen och detta blir ytterligare ett svek från samhället. Det är barnen som får betala.

Angered är en stadsdel som är hårt drabbad av den ökande ekonomiska segregationen i Göteborg. Många invånare är fattiga och fritidsgårdarna är viktiga mötesplatser för ungdomarna. Enligt politikernas egna dokument är det personalens uppgift att arbeta med demokrati och folkhälsa.

– Hur hänger det ihop med nedskärningar, undrar Teddy Paunkoski. Dokumenten är jättebra, men vi kan inte vara lika bra om vi inte är lika många.

Han tycker att stadsdelens förvaltning påminner om en kolonialmakt där byråkraterna jobbar mellan åtta och fyra i stadsdelen och sedan åker hem till centrum.

– De kan inte se det verkliga behovet och lyssnar inte när vi säger att det här är viktigt. Vi jobbar bland annat förebyggande med ungdomar i riskzonen. När polisen kopplas in är det nästan för sent.

Vi vill ge ungdomar möjligheter och ser dem som resurser istället för en belastning.
Att det skulle saknas pengar är ett argument som han inte ger mycket för.

– Det går bra för Göteborg, det är bara offentlig sektor som har fått mindre pengar. Den gamla stadsdelen Lärjedalen gick med plus i femton år, men man använder inte sparade pengar för att justera budgeten. Istället förvillar man folk genom att lägga pengarna i olika påsar.
Istället skulle han vilja att kostnaderna för onödig byråkrati granskas.

– De åker till Los Angeles med El Sistema, men vi blir ifrågasatta när vi vill göra en resa till Stockholm. De synar vår kaffeförbrukning men vem har koll på deras kaffeautomater? Det är alltid vi längst ner som ska kontrolleras.

På torsdag deltar ungdomar, föräldrar, lärare och andra boende i Angered i en förortsmarsch från Hammarkulletorget in till kommunfullmäktige vid Gustav Adolfs torg i centrala Göteborg. Om staden Göteborg går med plus måste centrum hjälpa stadsdelarna med nödvändig verksamhet.

– Även om stämningen i Hammarkullen är orolig och ibland uppgiven så finns det många här som vill kämpa. Ungdomarna här är vana att förlora men då är det vår uppgift som fritidsledare att uppmuntra dem att vara aktiva i samhället, att demonstrera och protestera.

Cheferna i stadsdelen hade nog helst sett att Teddy Paunkoski och hans kollegor hade varit lojala med ledningen istället för att demonstrera tillsammans med ungdomarna. Men Teddy Paunkoski tycker att personalen, precis som alla andra, har en skyldighet att protestera. Och rätten att demonstrera är grundlagsskyddad.

– Kommunikation kan inte bara ske uppifrån och ner. Sektorschefen har inte varit här på Mixgården en enda kväll.

Teddy Paunkoski ser en risk i att stadsdelsförvaltningen blir ett ändamål i sig, att byråkraterna bygger in sig i en modell som blir sekteristisk och glömmer att förvaltningen är en del av stadsdelen.

– Jag jobbar inte för förvaltningen, jag jobbar för ungdomarna. Kommunen ska garantera invånarna en bra verksamhet och det handlar i förlängningen om vilken typ av samhälle vi vill ha. Vill vi ha främlingsfientlighet och arbetslöshet eller vill vi ha jobb och framtid. För mig är svaret självklart.