Nu godkänns FRA-avlyssning

Eftersom all surfning på internet, SMS, e-post och många vanliga inrikes telefonsamtal går en internationell väg betyder det att alla medborgare kommer att övervakas.

Lagen kom från början från Thomas Bodström (s) och regeringen Persson. Men borgarna har gjort den till sin. Bara vänsterpartiet och miljöpartiet är motståndare.

Beslutet tas den 17 juni, när Sverige sitter klistrat framför fotbolls-EM. Efter turneringen är storebrorssamhället ett faktum. Inte mycket att jubla över.

Hittills har FRA endast haft tillstånd att spana i etern. Med den nya lagen kan andra myndigheter beställa sökningar av FRA. Enda sättet att spana av sådana här gigantiska datamängder är att använda olika sökbegrepp. Den kommunikation som innehåller ett visst ord eller begrepp fångas sedan upp.

Kritik
Lagen säger också att utan beställning får FRA signalspana ”för att följa förändringar i signalmiljön i omvärlden” och för att lära sig bli tekniskt bättre.

Den enskilde medborgarens integritet tas ingen hänsyn till. De sökbegrepp som får användas ska enligt lagen ”inte vara direkt härförliga till en viss person om det inte är av synnerlig vikt för verksamheten”. Det betyder att det går att söka data om enskilda människor.

Alla tunga remissinstanser har varit djupt kritiska. Inte så konstigt. Även om svenska staten och Säpo gjort integritetskränkande övervakning av medborgarna, särskilt sådana med misstänkta vänstersympatier, till en del av sin politiska kultur, så utgör denna lagen något nytt. Den innebär ett paradigmskifte för rättssäkerheten.

Fram tills nu har det på pappret krävts någon form av brottsmisstanke som motiv för övervakning. Exempelvis hävdades under årtionden, utan belägg, att Kommunistiska Partiet var en samhällsfarlig organisation, vilket motiverade den mest ingående och kränkande övervakning. Men principen om först misstanke – annars får staten inte kränka integriteten, är ändå viktig.

Nu ska ALLA övervakas. Först övervakning, sedan misstanke.

På grund av den massiva kritiken mot lagförslaget hann före detta försvarsminister Mikael Odenberg göra några ändringar för att ge ett sken av att den personliga integriteten skyddas. Men han har inte mycket att komma med. Bland annat ska Försvarets underrättelsenämnd kontinuerligt granska verksamheten och ett särskilt integritetsråd ska se till att den integritetskränkande verksamheten inte kränker de övervakades integritet.

Fikonlöv
Problemet är att det inte går att lita på dessa handplockade politiker och tjänstemän. Den olagliga övervakningen av Kommunistiska Partiet granskades på samma sätt av registernämnden, vilket påstods säkra rättssäkerheten. Men inte någon enda gång slog nämnden larm.

Ett annat fikonlöv är lagens skrivning om att uppgifter om enskilda som inte innebär ”yttre hot” mot Sverige skall förstöras, men då kan uppgifterna redan finnas hos ett annat lands underrättelsetjänst. I den lag som säger vad svensk underrättelsetjänst får syssla med tillåts säkerhetssamarbete med till exempel CIA.

Regeringen gör samtidigt en ändring i denna sistnämnda lag. Underrättelsetjänsten ska inte längre kartlägga ”yttre militära hot” utan ”yttre hot” mot landet. Dessutom står i det nya lagförslaget: ”…verksamheten kan avse även vissa företeelser inom landet.”

Detta går på tvärs emot påståendet att FRA:s nya verksamhet endast ska avse utländska förhållanden.

Även om FRA-lagen är den mest groteska lagen så är den inte ensam i sitt slag. En rad nya lagar som åsidosätter den personliga integriteten har stiftats. Och det går snabbt och utan någon debatt i samhället. Regeringen driver på, påhejad av socialdemokraterna som ofta vill gå ännu längre.

Fler lagar
Den nya buggningslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet, innebär att staten får stora möjligheter att inkräkta i människors privatliv. Lagen ger polisen befogenhet att sätta upp dolda mikrofoner där en viss person vistas som misstänks för ett brott som kan ge minst fyra års fängelse. Alla ljud i det rummet kommer att avlyssnas.

Samtidigt fattade riksdagen beslut om en lag som gör att polisen kommer att kunna lyssna av telefoner och genomföra hemlig kameraövervakning och postkontroll i ”preventivt syfte”, det vill säga utan att det finns misstankar om ett konkret brott. Det som krävs är en ”anledning att anta” att en person kommer att utöva brottslighet någon gång i framtiden. Man kan bli övervakad för något polisen tror att man ska göra.

Sammanfattningsvis inskränks friheten för alla och demokratin förvandlas till en övervakningsstat.

NILS LITTORIN
Proletären 24, 2008